Så där vardga igen, alldeles perfekt eftersom det innebär skog utan vapenkramare och dessutom

umgänge med Sigrid. Hämtade upp henne och så åkte vi till skogen.

Vi blev skjutsade till Döda älgenskogen, har inte varit här sen älgjakten började så det var mycket att 

kolla. Sigrid är inte riktigt närvarande i verkligheten för hon har börjat lukta gott och de där hormonerna

ställer ju till en del.

Här händer det minsann saker, en massa människor som röjde och eldade. Matte pratade med en av dom och

nån som heter Länsstyrelsen har bestämt att det ska röjas och sen ska det bli nya staket och gå djur här

på sommaren. Är naturreservat här och då ska det skötas på speciellt sätt.

Bäcken har fortfarande alldeles för lite vatten och dessuto försökte löven gömma det. Men jag och Sigrid är

smarta så självklart hittade vi vattnet.

Kollade det där skärmskyddet som är mitt ansvar. Allt var i sin ordning och någon hade fixat dit ved. Bra så

inte vandrande hundar behöver frysa. Hade dessutom vandrat riktigt många sen sist.

Fast bänkarna mår inget bra, behövs nya men det blir nog när det blir vår.

Skogen är så stor så stor och Sigrid så liten så liten.

Hörru Sigrid strunta i de där knäppa hormonerna vi tar och busar i stället. Fick kämpa för att få igång

henne.

Men sen blev det fart, Sigrid sprang så hon blev alldeles suddig.

Läraktig är hon. Jag har kommit på att man får bättre överblick genom att stå så här och Sigrid har

minsann tagit efter mej.Vi skaffade oss väldigt bra koll över omgivningarna.

Kollade av bäcken igen, funderade på om vi skulle använda den men avstod.

Inte är det mycket vatten inte och den rinner mellan två ganska stora sjöar. Enligt matte saknas det en 

dryg meter.

Ännu mer av sjön var stulet där Sigrid skymtar där borde jag kunna simma.

Som sagt hormoner ställer till det. Sigrid slet och slet och trodde att hon skulle rå på den här björken.

Gjorde hon inte.

Gick vidare och matte hade sett nåt som vi skulle gå och kolla.

Såna här otrevliga snitslar som innebär att skogen ska slaktas. Tyvärr massor av såna.

Där Sörmlandsleden svänger in i skogen hade de varierat sej och satt vita. Egentligen så skulle vi ha kollat

mer och längre men då försökte det falla svampvatten. Den kollen får bli en annan dag.

Blev i alla fall mer trevligt bus på väg tillbaka till bilen. Man kan aldrig busa för mycket. Åkte tillbaka hem

och lämnade Sigrid.

En del de roar sej ordenligt medan jag är borta. Kattvalps Leyas favoritnöje är att stjäla allt hon kommer

över. Toarullar är extremt roliga. Alltså hade hon ägnat sej åt att slakta en sån i sängen, Tydligen mycket

bättre än kattleksaker.

På eftermiddagsrundan såg jag till att gå in på Pryl 7an, serverades utsökta köttbullar. Men där inne var det

en katt!!!! Tror att katten var i behov av hundlig omvårdnad, jag behöver träna på flera, men så nära

kom jag aldrig. Kanske kan få fler chanser franöver.