wilmablogghund

Alla inlägg under november 2016

Av Wilma Border collie - 30 november 2016 17:53

Blev en vanlig tråkrunda idag. Snorhalt och matte hade ingen som helst lust att ut o köra på små

grusvägar till bra skogar.

Hämtade upp Sigrid och så skulle vi  få hålla oss i hemmaskogarna.

 

Vi ser nåt, alltså ska vi gå åt det hållet.

 

Inez var ute och rastade sin matte så vi gick och hälsade.

 

Men Sigrid uppskattar inte Inez så värst mycket. Ser nästan ut som om hon försöker söka skydd hos Inezmatte.

Skildes från dom som skúlle på sin vanliga runda och vi skulle gå nån annanstans.

 

Snart mycket snart så kommer Sigrid och då...................  

Hoppsan nu gäller det att springa och springa fort för Sigrid verkar vara på pitbullhumöret. Kanske skulle ha

tänkte mej för innan jag utmanade henne.

 

Ni ser väl hennes hemska gap och hur hon tänker anfalla mej? Om vi hade skoj? Hur kan ni tro det?

 

Så var det slut på badsäsongen igen. Verkar som om den där isen inte kan bestämma sej för om den ska

ligga på mina sjöar eller vara död.

 

Inspektera bryggor är faktiskt väldigt viktigt. Inte för att nån av oss vet vad vi egentligen letar efter men

viktiga är de.

 

Röjde runt med en pinne en stund i brist på bättre sysselsättningar.

 

Va? Jag skulle bara kolla om isen håller. Enligt matte hade jag absolut ingenting på den att göra och isen är

kanske eventuellt möjligen hållbar när det kört riktigt tunga fordom på den.

 

Sen gjorde vi ett fynd. Detta har inte legat här förut, kanske blåste det hit när det stormade i söndags.

 

Enligt matte är detta ett Vithajshuvud, enligt mej och Sigrid är det en märklig pryl som vi inte fick loss

från isen. Ska nog ha det under bevakning.

 

Här gjorde jag en grov miss. Kände doften av Ekorre och letade utan framgång. Bara det att matte hon såg

att den asociala typen satt i granen ovanför mej. Tycker att han kunde ha kommit och hälsat när han såg

att jag letade efter honom.

 

Kollade av en massa dofter, detta är nära Ossys hemma och han hade lämnat spår efter sej fast vi träffade

aldrig honom.

 

Gick och markerade de där Vinterskivlingarna. Fick massor med beröm och godis för väl utfört arbete.

 

Märkliga varelser bor det i det trädet. Är säkert en fossil av nåt sedan länge utdött djur.

 

Tjoho! Blodpuddingtallen blommade!!! Gör den inte längre.

 

Fanns blommor i lagom Sigridhöjd också. Vad min nos gör där? Jag skulle bara kolla så hon verkligen hittade

allt. Hon är ju inte så van vid de där blommande träden ännu.

 

Aha nu förstår jag varför matte inte ville vara i skogen i söndags. Det hade trillat ett och annat träd. Fast

vi körde lite skogsagility över detta.

 

Här hade tydligen de där valparna passerat typ varje dag eller så. Vi bara kollade av om de lämnat några

speciella spår vilket de inte hade gjort.

 

Spanade av mer skog men allt verkade vara precis som det ska. Men det är bäst att ha ordetlig koll.

 

Och hur kul är detta då? Vi har drabbats av passa Tråkapoteket vilket var lättpassat och matte var snabbt

tillbaka. Sigrids matte jobbar där det ligger och det vet minsann Sigrid. Hon kollade av om hon skulle se

sin matte men det gjorde hon inte.

 

På väg hem till Sigrid och den här backen kan vara en utmaning när det är halt. Som tur var hade solen smält 

bort isen annars hade vi troligen åkt kana alla tre.

Gick hem, hade tråkigt medan matte gjorde en massa tråk.

Eftermiddagsrunda då träffade jag i alla fall ett par hundar jag känner. Försökte slå in dörren på Pryl 7an

men det är visst inte torsdag idag.

Av Wilma Border collie - 29 november 2016 17:44

Tänk idag har jag inte varit i nån skog.

Hämtade Sigrid och vi skulle åka till Eskilstuna, brukar vara skog antingen på väg dit eller hem.

 

Mycket intressant att lukta på finns det i Eskilstuna, rör sej väldigt mycket hundar och människor. Dessutom 

så träffade vi mattes mamma utomhus. Nu skulle vi vara stadshundar.

 

Bara att ut och gå på gatorna och leka stadshundar då. Finns säkert en massa intressant här också.

 

Den där Eskilstunaån ser väldigt inbjudande ut, borde faktiskt få prova vattnet i den. Fick jag inte alls för

matte.

 

Sen fick Sigrid koppelträna mattes mamma, jag övervakade det noga. Såg ut att gå bra.

 

Gick så bra att de kunde gå en liten bit från mej. Bra för jag var upptagen med en massa intressanta saker.

Har faktiskt bara gått runt i centrala Eskilstuna en gång förut.


 

Inne i buskar så kan man hitta mycket intressant om man är hund. Många spår av andra hundar och annat

spännande. Gå på nya ställen kräver massor med uppmärksamhet och tankemöda. Perfekt för att hålla

hjärnan i trim.

 

Nästa viktiga uppdrag, vi passade mattes mamma medan matte gjorde tråk på biblioteket. Hon var lättpassad

och matte belönad oss med godis för väl utfört arbete.

 

Utförde samma uppdrag en gång till. Matte skulle fixa nåt tråk i en affär. Mattes mamma trodde att vi skulle

gå en liten sväng under tiden. Nä skulle jag inte alls, jag skulle ha stenkoll på entrén och med tanke på hur

matte alltid går vilse i allt som inte är skogar vägrade jag röra mej ur fläcken.

 

Det är jobbigt detta att vara stadshund. Massor med människor, ljud, dofter och en massa annat. Nyttigt

både för mej och Sigrid som tillbringar mesta tiden i skogen eller lilla lugna Malmköping. Fast i Eskilstuna

får man inte gå in i affärer, mycket bättre här.

 

På väg tillbaka och Sigrid vill också bada i ån. Matte förbjöd henne också.

 

Nu så vi närmar oss mattes mammas hemma och då borde det bli korv eller köttbullar. 

 

Där uppe ligger det en påse som doftar alldeles underbart av köttbullar. Med allt vi lagt energi på som

stadshundar behöver vi påsen.

 

Men ge oss nångång då! Vi svälter!!!!

 

Äntligen, det var verkligen på tiden att vi blev serverade. Utsöka köttbullar precis vad vi behövde.

 

Väldigt bra med en vegetarisk matte. Människorna fikade och jag och Sigrid fick skinkskivan som fanns på

mattes macka. Kan tala om att den var väldigt god.

 

Sigrid är mycket noggrann hon kollade av så inte människorna tappat nåt smaskigt på golvet men den turen

hade hon inte. Vi slappade medan matte fixade nåt gardinbyte till sin mamma. Sen var det dags att åka hem

igen. Sigrid hon sov så gott i bilen att matte fick väcka henne när hon var hemma hos sej.

Så finns det en kleptoman i detta hus.

Leya hon stjäl allt möjligt. Mina kycklingpinnar har varit favorit att sno men nu har hon börjat med nåt nytt.

 

Här kämpar hon för att få upp dörren till skafferiet. Matte är så elak att hon numer ofta placerar en stol

framför för att Leya inte ska sno allt innehåll. Men när hon lyckas öppna dörren så tar hon spaghetti.

 

Sen gör hon så här, bär varje står till klösträdet där hon samlar på dom. Undrar vad hon har för plan med

detta egentligen? Ok det är bättre att hon snor mattes spaghetti än mina kycklingpinnar.

Av Wilma Border collie - 28 november 2016 17:44

Började hur bra som helst idag. Stormen har försvunnit, måndag innebär Sigriddag och matte använde

bilen när Sigrid skulle hämtas.

Nu skulle jag visa henne allt spännande jag har på den andra Sörmlandsledsetappen jag sköter.

 

Så där framme och nu ska jag vis Sigrid alla intressanta saker i skogen. Var bara tvungna att kolla av en liten

del av Sagostigen först.

 

Nu förstår du Sigrid är du på min andra Sörmlandsledsetapp och jag ska visa dej en massa bra saker här.

 

Har inte varit här på ett tag och det kan ha hänt massor alltså var det bråttom.

 

Lärde Sigrid hur viktigt det är att kolla dofterna efter de som vandrat. Kan faktiskt ha passerat trevliga 

hundar eller annat som måste hållas koll på.

 

Bäst att spana av stora djupa skogen så inga faror lurar. Allt såg lugnt ut så jag och Sigrid gick vidare.

 

Bäcken har lite vatten men fortfarande långt under vad det brukar vara där.

 

Detta är ett extremt viktigt jobb som fyrbent etappledare. Kolla vattenkvalitén och städa bort skräp.

Sigge älskade denna bäck och skötte de noga i alla år, nu är det mitt viktiga jobb att fortsätta sköta den.

 

Sigrid lär sej snabbt och hjälpte till att kolla den. Känns mycket bra detta att ha en assistent.

 

Storviltjägare är vi båda två. Ni ser väl Vilda grisen som vi lagt ner och slitit huvudet av. Eller så var det så

att vi funderade på om vi skulle släpa med oss den gamla skallen. Föredrar faktiskt den första versionen.

 

Så var vi självklart tvungna att busa mycket och länge, livet kan inte bara bestå av arbete.

 

Undrens tid är inte förbi. Hela fem stycken Trattkantareller på ett ställe där det brukar växa tusentals

normala år. De är kvar i skogen.

 

Matte var förutseende och grejade med gästboken. Snart nytt år så hon fixade så det finns papper för

nästa år och tog årets papper.

 

Medan hon höll på med det tråket så letade jag och Sigrid godis som någon lämpligt hade tappat precis

nära. Finns inget godis där nu.

 

Sen var det dags för en massa trevligt bus en stund. Bara Sigrid är några meter bort ska jag jaga henne.

 

När det är jaktlek på gång då är jag så snabb så allt blir alldeles suddigt, men vi har våldsamt skoj.

 

Äsch! Fortfarande inget vatten här, jag har förstått att det ska finnas alldeles ljuvligt lerigt vatten här.

Sigge skötte ofta sin päls i gropen bakom mej. Men det är fortfarande vattenbrist i marken.

 

Rullade mej i rådjusbajs istället. Är säkert bra för pälsen det också.

 

Lärde Sigrid hur viktigt det är att kolla markeringsstolparna. Färg och stolparnas skick det är mattes avdelning

vi kollar dofter. De används som toalett ibland och då finns det mycket information.

 

Den här pinnen den borde jag ha tagit med mej, men efter att ha roat mej med den en stund så lät jag

den vara kvar i skogen.

 

Om detta tycker jag inte. Koppel på och matte har vidriga planer.

 

Nä du jag tänker INTE gå genom hagen. Jag tänker ligga här tills du begriper att det är livsfarligt i hagen.

  

Jag ska INTE med, försökte gömma mej under granen istället. Vågra vägra livsfarlig hage.

Till slut så gav matte upp så vi fick gå genom skogen, fast i koppel matte hade idéer om att jag kanske skulle

lägga benen på ryggen.

 

Pilutta dej kärring! Inbilla dej inte att jag tänker passera bredvid staketet. Allt där är livsfarligt.

 

Nä jag tänker ligga här, om du tar av mej kopplet så kan jag springa snabbare än vinden till min bil. Matte

försökte muta med godis och en massa beröm så snart jag rörde på mej. Med möda massor med godis och

ännu mer beröm så tog jag mej förbi.

 

Begriper väl vilken klok hund som helst att passera genom en hage där en otäck häst bor det gör man inte

och det är minst lika farligt att vara nära hagen.

Matte envisas med att Billy är en väldigt snäll och rar gammal häst som inte vill någon nåt illa. Han ÄTER

hundar det vet minsann jag.

 

Så hemskt, så fruktansvärt! Detta kommer aldrig att sluta bra, varför har Sigrid blivit helt galen? Nu kommer

jag att förlora min allra bästa hundkompis.

 

Här är det jag såg medan jag försökte hålla mej gömd. Sigrid som går rakt mot Billy och tänker hälsa.

Dessutom UPPMUNTRADE matte henne till galenskaperna. Vet inte hur Sigrid klarade sej men hon överlevde

och var inte ett dugg bekymrad över att ha träffat Billy.

Ännu värre är att jag har hört hur matte pratar om att jag ska lära mej att hästar är snälla och trevliga.

Typ att vi ska träna på det, ska vi inte alls. Måtte hon bli dement och glömma alla såna ondsinta planer.

Åkte hem, somande och hade mardrömmar om hagar och hästar.

Matte hade fått lussekatter som Sigrids matte hade bakat. Smakade och de var väldigt goda.

I morgon vet jag att vi ska till alldeles hästbefriade ställen.


Av Wilma Border collie - 27 november 2016 17:57

Stormar som bara den idag, ingen idé att ens tänka på nån bra skog. Är visst inte bra att få

träd i sakllen säjer matte.

 

Bra matte hade tagit med min boll så då kunde jag sysselsätta mej med den ett tag. På bilden ser det ut som 

om jag håller på och får den i skallen men så illa är det inte.

 

Jag är faktiskt expert på att fånga bollar. Blåste så mycket att jag vek ner öronen ordentligt så jag vet att

jag ser lite märklig ut på bilden.

 

Och där kom Inez, lika bra att röja med henne en stund då.

 

Så kom Rick, lekte med honom också en stund. Sen skulle de gå och leta efter Inez försvunna halsband och

jag skulle fortsätta med mitt.

 

Ingen is, kanske att det går att bada nu? Var i alla fall kallt och gott vatten.

 

Nä när det blåser så här mycket och dessutom började hagla då är det inte läge att bada. Räckte med att

doppa tassarna.

 

Vet inte vad detta är, kanske korsning mellan snöflinga och hagel. Det försökte göra båda sakerna samtidigt.

 

Blåste lite mindre här. Kollade efter nåt skoj men såg inget.

 

Här brukar visst matte titta på nåt. Bäst att kolla vad det är. Om ni tittar noga ser ni de vita prickarna i

min päls, det är en blandning av snö och hagel. För övrigt så lyckades jag hitta det som matte brukar 

titta på.

 

Såna här är det en svamp som heter Grönmussling. Fick mycket beröm och smaskig blodpudding.

  

Blodpudding är gott alltså klättrade jag upp bland de gamla timmerstockarna. Brukar löna sej att stå på

olika saker. Lönade sej för jag fick mer blodpudding.

 

Nära sjön igen och det var halv orkan eller nåt, Inte hittade jag några spår efter nån jag känner heller.

Verkade bara vara jag och matte ute.

  

Visst var det väl så att jag får beröm om jag nosar på de här svamparna? Fick massor med beröm och ännu

mer blodpuddning för väl utfört arbete. Förstår mer och mer att svamphundsjobb är en mycket lönande

sysselsättning.

 

Jag kan träna mera för det kommer massor med små Vinterskivlingsvalpar där. Bra bara att hoppas att

matte har fickorna fulla med blodpudding då.

 

Kollade av mera skog fast matte inte riktigt ville vara i den. Knakade mycket i träden ibland.

 

Titta vad jag kan!!!! Nosade på de här svamparna och matte öste beröm över mej och gav mej en massa

blodpudding. Föränderlig tofsskivling och såna ska jag lära mej att jobba med. När jag gör sånt här så blir

matte så otroligt stolt över mej. Är ju enkelt detta att nosa på svampar och få massor med beröm och

godis. Känns som att jag får ett mycket bra jobb.

 

Skogen fortsatte att vara ödslig. Gick kors och tvärs ett tag för matte sa att vi kunde också titta efter

Inez bortslarvade halsband.

 

Hittade bara en reflex i skogen, fast det visade sej sen att den tillhör Inez matte. Tröttnade på blåsten och

de knakande träden.

 

Mördade lite is på Heden så jag kom åt vattnet.

Gick hem till lugna hemma där det varken stormar eller snöar.

 

Detta pågick när jag kom hem. Bilden är mörk och suddig men Leya är kleptoman och nu togs hon på bar

gärning. Inbrott i skafferiet och planen var säkert att försöka stjäla mina kycklingpinnar. Men de kom hon inte

åt, inte idag i alla fall.

Av Wilma Border collie - 26 november 2016 17:48

Har ägnat en del av dagen åt att inspektera skog. Eftersom det är lördag så var det inte tal

om att åka nånstans, troligen en massa jägare ute. 

 

På väg mot skogen så träffade jag Inez, umgicks med henne en stund.

 

En hel del lek blev det och jag släpade runt på en större pinne ett tag.

 

Slut på det roliga, jag ska till mina skogar och Inez skulle med sin matte. Fast det var alldeles tydligt att

hon mycket hellre hade hängt med mej på min runda.

 

Var tydligen bara jag ute för inte nån varken människa, hund eller katt mötte jag på väg mot skogen.

 

Så äntligen har jag kommit till skogen och kan vara på fria tassar. Eftersom jag inte varit här på ett tag hade 

jag massor att kolla.

 

Hm, så här ska det inte se ut. Stora spår efter en skogsmaskin i skogen och den hördes långt bort.

 

De håller på och gallrar i skogen men gör det sån fint att det knappt syns. Tar bara enstaka träd och lämnar

resten, alltså inga otrevliga kalhyggen.

 

Den där långsamma människan, nu har jag suttit här och väntat i flera veckor. Ska alltid tittas på en massa

fullkomligt oväsentliga saker.

 

Sen upphörde gallringen och skogen var så här vacker igen. Precis här så går min Sörmlandsledsetapp och

enligt matte så skulle vi kolla en del på den.

 

Jaha jag letar jag också fast jag vet inte vad det är jag letar efter. Detta är visst ett ställe där Sigge

hittade massor av de där fridlysta och sällsynta Bombmurklorna. Meningen är att jag ska lära mej såna,

men idag hade de inte vaknat. Förra året fanns de visst vid denna tid.

 

De enda svampar som fanns var såna när små Kotteskivlingar.De växer alltså på en grankotte och de

är bara några millimeter stora.

 

Kollade av de där spängerna, hade det varit normalt så hade det varit vatten här. Matte pratade om att

det behöver lagas där men det blir ett jobb i vår.

Fortsatte och kollade en massa annat som är viktigt för hundar.

 

Jo jag tänkte.................det här är ju en gammal gran som trillat. I bland växer det godis på såna. Du vet

jag har grejat mycket med allt möjligt och är godissugen.

 

Trevligt, jag råkade titta bort och helt plötsligt så växte det blodpudding på den gamla granen. Växer ingen

blodpudding där längre.

 

Eftersom jag numer är fyrbent etappledare så tänkte jag posera vid en markeringsstolpe. Eller sanningen är 

att jag hoppade upp på stenen för att få mer godis. Fick mitt godis och matte tog några bilder.

När dessa hamnade i datorn så började hon titta extra på den här och en annan.

 

Detta är min snygga pappa, håll med om att vi är lika varandra. Ingen idé att han försöker påstå att

han inte är min pappa.

 

Slut på skogsagilityn här och på några andra ställen. Vår Sörmlandsledschef har varit ute med motorsågen

och tagit bort de fallna träden. Människor vill tydligen inte ägna sej åt agility i skogen.

 

Detta är mycket viktigt, kolla så det är god smak och rätt lerhalt i vattnet. Var alldeles perfekt, känns bra

ifall det passerar andra hundar som är törstiga eller vill göra lerinpackningar.

 

Detta var spännande det doftar blodpudding om stubben. Jag fick leta en hel del bland alla löv och i

sprickor i trädet men visst fanns det blodpudding. Mitt livs första blodpuddingstubbe.

 

Har hört att D vitamin i är bra och sån får man från solen. Alltså passade jag på att ta en soldusch också.

Måste sköta min hälsa på bästa sätt.

Kollade av en del mer i skogen men inget av intresse.

 

Passerade över Heden och passade på att markera Ostronmusslingarna igen. Massor med beröm och mer

godis. Just dom här tänker inte matte plocka för hon tror att alla Malmköpings hanhundar pinkat på dom.

Bra att de sitter där då kan jag träna på mitt blivande jobb.

 

Gå hem det ska jag göra om en stund. Jag ser minsann att dörren till Pryl 7an är öppen och tänker inte

missa ett besök där.

 

Titta, jag var så efterlängtad att Anna tog emot mej i dörren. Fick godis och umgicka en del.

Såg i går att flera funderade på omm de ska stänga. Tyvärr så kommer de att stänga och håller på och säljer

ut allt. Jag missar alltså en av mina bra affärer, men ag vet minsann var de som har den bor.

Så har jag en ny länk till katten Wikkis blogg. Hon och Sigge var bloggkompisar i många år och Wikki skriver

så mycket klokt om alla hemlösa katter. Men så i somras började det strula med bloggen men nu är den 

tillbaka. Ni hittar den här också, den är verkligen läsvärd.


Av Wilma Border collie - 25 november 2016 17:42

Varit en alldeles vanlig hunddag.

När jag var ute för morgontoalett så sa matte såna där märkliga ord eftersom kameran inte var med.

Var en helt otrolig soluppgång.

 

Blev en bild från balkongen när vi kommit hem igen, fast det var mycket vackrare i verkligheten.

Sen var det dags att hämta Sigrid.

 

Dags att fördriva ett tag i nån hemmaskog då. Matte hade ingen lust att skjutsa oss nånstans idag utan vi

kunde enligt henne hålla oss här.

 

Träffade på Inez på Heden, hon väntade på Rick så den kunde gå sin runda i samma tråkskog som de alltid

går i.

 

Men Sigrid är inte alldeles överens med det där att umgås med Inez. Tror Inez är för mycket på för att passa

henne.

 

Jag tog över och drämde Inez i backen ett par gånger, inte så farligt som det ser ut. Bara det att Inez är

inte så snabb så henne hinner jag enkelt ifatt.

 

Så kom Rick så jag lekte lite med honom.  Men sen gick jag och Sigrid vidare till andra ställen. Gäller ju att

variera rundorna varje gång.

 

Passerade sjön. Sigrid kollade isen som helst plötsligt hade vaknat igen och jag kollade bryggor. Enligt matte

så hade jag inte ut på de hala bryggorna att göra.

 

Vadå hala? Det gick faktiskt alldeles utmärkt att springa på dom och inte halkade jag heller.Människor

gnäller över så konstiga saker ibland.

 

Hörru Sigrid vi tar en rejäl busrunda nu va? Gillar Sigrid för hon tackar aldrig nej till sånt. Alltså hade vi

massor med skoj ett tag.

 

För övrigt så behövde vi hålla värmen för det var en massa frost i gräset. Och man blir varm av att

springa mycket och fort.

 

Kollade av spårvägen där det rört sej en hel del sen sist. Mycket spännande information.

 

Tog med Sigrid på en liten stig där hon inte gått in i hasselskogen. Hde en hel del att visa henne där och så

drog vi några skoj jaktlekar också.

 

Ja men om Sigrid har hoppat upp på stenen borde väl jag också få godis eller? Finns ingen som helst

rättvisa i denna värld. Sigrid fick och jag fick ingen förrens jag ochså satt på stenen.

 

Eländet fortsatte. Måste matte ta bilder när jag misslyckas? Missbedömde rejält n'är jag skulle flyga elegant

över trädstammarna och landade mellan dom.

 

Sigrid hon flög däremot snyggt över dom. Det var ju så här jag hade planerat att det skulle se ut.

 

Ser ni Sigrid? Hon pysslar med förbjudna saker och tänker nog hälsa på hon Räv. Kan meddela att det blev

inte nåt besök hos Räv matte la sej i och avbröt planerna.


 

Har kommit ut på Dunkvägen. Sigrid hon lyssnar på alla mina idéer och håller alltid med, Nu hade jag en ny

och mycket bra.

 

Gå hit och kolla om det möjligen skulle gå att hitta godis. Det händer ju att det växer sånt här ibland

 

Jodå vi hade tur, det växte godis här och vi hittade självklart allt. Fast ungefär nu så började det regna.

 

Dålig bild, men detta är regndroppar och de är frusna. Alltså regnet blev is när det landade på marken.

 

Gissa hur hal en grusväg blir när det är underkylt regn  Den blir skridskobana och vi blev försedda med koppel

för skulle det komma nån bil så skulle det inte vara lätt för den att stanna. Struntsamma både jag och Sigrid 

ville gå hem för att inte bli alltför skadade.

 

Så nästan hemma hos Sigrid igen och vi är äckligt blöta fast här hade det slutat vara halt.

Lämnade Sigrid som jag inte träffar på ett par dagar nu, men snart är det måndag.

Gick hem till mina katter och umgicks med dom. Leya är det full fart på och hon är precis som vanligt.

Vill leka och umgås, känns mycket bra.

Sen skulle jag och lämna en sak på eftermiddagen.

 

Men Säpo varför svär du så mycket? Jag gillar dej och vi kan väl umgås? Kunde vi inte alls enligt honom som

bara så en massa fula ord på kattiska.

 

Nu ska jag gå nån annanstans, har jag tur finns det köttbullar.

Hade tur Pryl 7an var öppen och det fanns köttbullar till mej. De borde faktiskt ha öppet varje gång jag går

förbi. Men matte säjer att tyvärr så kommer den affären att stänga för gott ganska snart, Gillar jag inte.


Av Wilma Border collie - 24 november 2016 17:40

Kan börja med att berätta att Leya mår alldeles som vanligt igen. Väldigt skönt att jag slipper

vakta på henne varje sekund. Inte behöver hon den där tratten heller utan låter såret vara.

Idag så skulle jag och Sigrid åka till skogen, matte skulle kolla en del på Sörmlandsleden. Vi åkte och

det gick bra tills den allar sista biten. Det gallras i skogen och vägen är sönderkörd och mer eller mindre

lervälling. Vad matte sa det vill ni inte veta.

Nu så ska vi kolla att allt är som det ska här. Syntes spår på vägen att det hade åkt en bil där, men de har

ju röjt och gjort fint längre bort.

 

Jag och Sigrid bestämde att vi skulle ta den här stigen, alltså var det bara för matte att hänga på.

 

Hörru Sigrid vi tar en rejäl busrunda va? Gillar Sigrid för hon tackar aldrig nej till sånt, alltså hade vi väldigt

skoj ett tag.

 

Jag SKA ha det här trädet. Slet som bara den ett tag men jag behöver tydligen styrketräna ännu mer,

Ja, ja förr eller senare så ska jag orka med detta.

 

Gick och kollade ena sjön. Ingen is på den och faktiskt lite mer vatten. Sigrid hade nog planer på att bada

men det fick hon inte för matte.

 

Busade mer, vi är så snabba att vi blir alldeles suddiga.

 

Om sen matte kunde vara lika snabb som vi är då skulle vi slippa vänta på henne i evigheter.

 

Tur att vi kan fördriva tiden med att undersöka och diskutera alla trevliga dofter. Om nu nän tycker att

min päls ser märklig ut så beror det på att jag håller på och byter ut den. Kan inte dras med samma päls hela

tiden.

 

Kontrollera bäcken med omgivningar är mycket viktigt. Mer vatten i den och allt annat var också ok.

Bra ifall det kommer vandrande hundar.

Sen skulle vi kolla skärmskyddet.

 

Mycket positiv överraskning där, underhållsansvarige hade tillverkat nya bänkar och nu är de på plats.

Så fina och stadiga matte blev jätteglad.

Inte nog med det, det fanns minsann saker till hårtarbetande fyrbent etappanvarig också.

 

Bättre begagnade märgben, jag hittade ett med en del märg kvar och la mej och smaskade.

 

Fanns ett till Sigrid också.

 

Så här såg det ut ganska länge, vi grejade med vår lön. Måste vara sån och tur att det fanns två för Sigrid får

ju vara min assistent på Sörmlandsleden.

 

Så här ser det ut där min etapp börjar, det är gränsen mellan etapp 19 och 20. Snygga kartor och information

om etapperna.

 

Så här är min etapp beskriven. Jag har som sagt en hel del att pyssla med på den.

 

Enligt matte så kan man använda den här vägen också för att komma till min etapp. Hörde att nästa gång ska 

vi ta den bara för att slippa det sönderkörda eländet. Va då nästa gång? Jag och Sigrid tänkte utforska den

redan idag. Fick vi inte.

 

Passerade vid skärmskyddet igen och Sigrid hämtade märgbenet. Det släpade hon på länge, länge och

matte trodde att hon skulle ta med det hem. Men det ligger kvar i skogen, mycket noga gömt. Antar att

Sigrid hämtar det nästa gång.

 

Tog en runda och kollade av den där röjningen som de har hållit på med. Ligger bara en massa högar med

gammalt gräs kvar.

Sen var det dags att åka hem och nu höll det på att bli totalt kaos.

 

Den här bilden är tagen från parkeringen där min bil stod. Vägen är lervälling och sönderkörd. Ännu längre

bort ungefär där sista timmertraven syns svänger en liten väg upp i skogen och i korsningen var det

besvärligt redan när vi kom.

Matte körde, sa fula ord, hjulen gick åt fyra olika håll. När vi kom till korsningen var den ännu bottenlösare

bilen slirade och samtidigt kommer en skogsmaskin glidande i leran från andra vägen. Det var nära mycket

nära att vi fastnade men på nåt sätt kom bilen genom det bottenlösa och skogsmaskinen lyckades stanna.

Ni vill INTE veta hur extremt mycket märkliga ord matte kunde. Kan meddela att hon tänker INTE köra

där på VÄLDIGT länge.

Sen när jag lämnat Sigrid och var hemma igen då ringde våran Sörmlandsledschef. Han skulle berätta att

de nya bänkarna var på plats sen igår och att man inte ska köra på vägen. Så dags då det, men han skulle

kolla när och hur de tänker återställa vägen.

 

Eftermiddagsrunda, jag har minsann hört att det är torsdag och då ska Pryl 7an vara öppen och det

brukar finnas köttbullar. Alltså knackade jag på.

 

Perfekt det är torsdag och Elisabet hade både köttbullar och Frolic åt mej. Precis vad jag behövde. Borde

vara torsdag varje dag.

Av Wilma Border collie - 23 november 2016 17:39

Här har just ingenting varit som det ska idag.

I morse var mina katter hungriga, men ingen mat fick dom. Alla skålar var bortplockade.

Så satte matte Leya i transportbur och gav katterna mat. Sen trodde jag att hon hade blivit alldeles galen.

Jag trodde att jag skulle hämta Sigrid men matte tog med sej Leya.

 

Ska du verkligen följa med mej till skogen? Allt var mycket underligt men Leya skulle med i bilen och vi

hämtade inte Sigrid.

Leya sjöng långa högljudda sånger och jag som tyckte synd om min katt pep och gnällde för att trösta henne.

Inte skulle vi till skogen och ett tag trodde jag att vi skulle till Grisöronaffären.

 

I det här fina röda huset så bor Distriksveterinärerna och dit skulle Leya. Jag fick passa bilen medan matte

var där inne i många evigheter, Leya är Maine coon och nu var veterinären tveksam om hon skulle klara 

deras narkos eftersom vissa katter av den rasen inte tål den. Men efter en del telefonsamtal till Halland

och veterinären som sköter Leyas släkt blev det klartecken.

Matte återkom utan Leya och vi åkte hem.

 

Så där nu ska jag gå och hämta Sigrid och ta henne till skogen.

 

Men titta, ett par hundar som vi känner.

 

Hej Sky och Biffen det var ett tag sen sist. Alltid trevligt att träffa hundar vi känner. Umgicks ganska länge

medan människorna pratade en massa tråk.

 

Nu Sigrid är vi på fria tassar så jag tycker att vi drar igång en rejäl lekrunda. Sigrid var som vanligt med på

mina planer så skoj hade vi.

 

Hörru Ekorre, varför vill du inte komma ner och prata med mej? Asociala typ!!!

 

Skynda dej Sigrid jag har span på nåt skoj längre bort.

 

Hiottade valparna som var ute på sin vanliga runda, tydligen går de alltid exakt samma väg. Jag och Sigrid

är alltid på olika ställen. Hur som helst så hade jag skoj med dom.

 

Jag råkade visst springa omkull Rick ett par gånger. Ja, ja han får lära sej att se upp när jag kommer och har

bråttom.

  

Sigrid tycker fortfarande att Inez är läskig men nu får Inez i alla fall hälsa på henne. Löser sej framöver.

 

Jag och Sigrid fortsatte med vårat och matte gick mest och funderade på hur det gick för Leya.

 

Vi bestämde oss för att vi ville gå den här vägen, kanske att det kunde finnas nåt roligt.

 

Hörru vi står på de här gamla stolparna alltså borde vi få godis. Vi fick självklart godis, lönar sej att stå'på

olika saker.

 

Roliga sandhögen. Upprepade leken vi lekte sist. Här är det Sigrid som inte tänker släppa upp mej.

 

Minst lika skoj att mota ner Sigrid och sen försöka hindra henne från att komma upp. Lekte detta ett bra tag.

 

Så där kampen är över, vi vann nog båda två och jag firade med en pinne.  

Lervatten på Heden är faktiskt alldeles utsökt gott. Vadå att vi båda har rent vatten hemma detta är bättre.

Lämnade hem Sigrid.

Hann bara hem till mej så ringde veterinären och talade om att nu var Leya klar och att vi kunde hämta nån

timme senare-

Åkte till Flen igen och veterinären berättade att det hade inte varit några problem att söva henne och

operationen gick jättebra. Nu kan inte Leya få några kattvalpar utan är kasterad och jag behöver inte stå

ut med att hon försöker göra såna med mej.

 

Men Leya vad har veterinären gjort med dej? Du luktar konstigt och verkar inte alldeles nykter.

Åkte hem och sen har jag haft tassarna fulla med att ha koll på min älskade katt. Hon har blivit riktigt pigg

nu och till och med käkat lite. Men jag vakar över henne, hade egentligen inte alls tid att gå på nån

eftermiddagsrunda. Var på en kort nån men inga katastrofer under min frånvaro.

Tänk alla de där som kraxade som olyckskorpar när jag flyttade hit. Men hur ska det gå med katterna, tänk

om de aldrig vänjer sej eller Wilma biter dom.

Matte hon visste att det skulle gå bra med tålamod och en massa beröm kommer man långt, mycket långt.

Mina katter är mina allra bästa vänner och de tycker ju lika mycket om mej numer.

Vidhåller att alla hundar borde ha minst ett par katter att sköta om och alla katter minst en hund.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

Nu har jag bloggat i 1 år. Tycker ni att jag ska fortsätta?
 Ja fortsätt
 Nej tråkiga byracka du skulle aldrig börjat
 Gör som du vill, jag tänker inte läsa här igen

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards