wilmablogghund

Alla inlägg den 30 oktober 2016

Av Wilma Border collie - 30 oktober 2016 17:52

Dagen började lagom rörigt. Matte vaknade i vad hon trodde var den vanliga tiden. Klev upp

satte på kaffe och startade datorn. Enligt hennes klockor var tiden 06.30 alltså ungefär när vi brukar vakna.

Men datorns klocka sa nåt annat och mobilen också. Hon den förvirrade hade glömt att ställa om

klockorna i går så vi var uppe redan 05,30.

Sen så skulle jag till skogen och idag fick jag åka till en sån.

 

Hamnade på Sagostigen för jag skulle ut på den korta Sörmlandsledsetappen som jag och matte sköter.

Eftersom det kanske kunde vara jägare längre bort så fick jag reflexväst för att synas.

 

Hm, vi är inte ensamma i skogen. Egentligen skulle jag ha blivit av med kopplet här men eftersom matte

inte visste vad det var i skogen så fick jag behålla det.

 

Och där brakade detta något i väg. Antingen var det Hälge eller Vilda grisen, det syntes aldrig bara hördes.

 

Så där äntligen är jag på fria tassar och det där djuret VadDetNuVar är långt borta. Jag har inte varit här 

på ganska länge så jag hade mycket att kolla.

Detta måste väl vara en hallucintation? Kan det verkligen vara möjligt att det finns lite vatten i bäcken? 


Det var ingen hallucination, fanns faktiskt lite vatten. Har bara sett vatten här en gång och det var precis när 

jag hade flyttat hit. Var inga mängder nu heller, men lite är bättre än inget.

 

Hittade faktiskt Vilda grisen, fast det var nopg väldigt länge sen där här sprang runt och bökade.

 

Har jag ingen kompis att leka med så får jag väl roa mej själv då. Grankottar kan vara skoj, börjar

förstå varför Sigge gillade såna.

De är väldigt trevliga att ha i munnen också.Fast precis efter att den här bilden togs så bet jag sönder

den.

 

För övrigt så är det väldigt vacker skog som jag håller ordning på, riktigt gammal där allt som faller får

ligga kvar orört.

 

Va??? Det växer köttbullar på ett gammalt fallet träd!

 

Jo matte, jag har ju inte nån vana att hitta köttbullar i skogen. Tar det lång tid innan det växer ut nya? 

Enligt matte så är det ingen som vet när nya kommer så det var ingen idé att jag stod och väntade.

 

Kollade bäcken på ett annat ställe. Titta det är lite vatten här också. Jag har ju ärvt Sigges mycket viktiga

jobb med att se till att den är i allra bästa skick för vandrande hundar. Nu ser det ut att bli ordning på

den igen.

 

Firade vattnets återkomst med att leka mycket med en skoj pinne. Gillar skogslivet eftersom det alltid

finns en massa att pyssla med.

De här fullkomligt onödiga varelserna fästingarna lever fortfarande. Fast just denna är synnerligen

stendöd. Matte mördade den direkt efter att hon tagit bilden.

 

Nähä, här hade inte vattnet återkommit, har aldrig sett vatten här men har förstått att det normalt

finns underbart lervatten här.

 

Så här ska det inte vara. Det har fallit ett träd rakt över stigen och det kan hindra vandrande hundar som

inte är lika bra som jag på höjdhopp. Bort ska det men det får våran chef fixa med motrosåg och det

kommer säkert att falla flera under vintern.

 

Nästa träd som trillat alldeles fel, Jag ägnade mej åt att hoppa över det några gånger, fast det ska också

bort. Kollade en del mer och sen var det dags att gå tillbaka till Sagostigen.

Matte sa att vi kunde ta vägen genom en stor hage, där har jag gått förut nån gång och jag såg bara en

del Fårskallar på håll.

 

Vem är du? Enligt matte så heter han Billy och är en jättesnäll gammal häst. Fick höra att Sigge var

livrädd för honom och trodde att han käkade svarta svamphundar. 

Jag kom snabbt fram till att Billy nog äter svart vit blivande svamphund också. Alltså försökte jag gömma 

mej bakom matte. Då anföll det ondsinta staketet och slog mej så det gjorde ont. Jag blev ledsen och grät, matte tröstade mej och Billy hade den goda smaken att hålla sej på avstånd.

Så skulle jag gå ut ur den där otrevliga hagen,

 

Jaha jag fick bara leva i 2,5 år nu kommer jag att sluta som mat åt Billy. Sigge hade alltså rätt Billy är

ett hundätande hästmonster. Matte hade ingen som helst förståelse, hon klappade på honom och påstod

att han är en så snäll och rar häst. Absolut ingenting att vara rädd för.

 

ÄNTLIGEN!!!! Jag kom bort från Billy med livet i behåll och där är min bil. Jag vill åka hem till lugna hemma.

Ska aldrig mer gå i den där hagen, ska alltid ta skogsvägen. Fick alldeles nog av det elaka staketet som

slog mej och så hundätande Billy.

Kändes väldigt bra att få åka hem igen.







Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

Nu har jag bloggat i 1 år. Tycker ni att jag ska fortsätta?
 Ja fortsätt
 Nej tråkiga byracka du skulle aldrig börjat
 Gör som du vill, jag tänker inte läsa här igen

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards