Dagen började fullkomligt eländigt. Hörde att matte pratade i telefonen redan innan min morgonrunda, men antog att det var tråk så jag lyssnade inte.

Sen började eländet, skulle gå ut tänkte åka och hämta Basse. Fick inte alls hämta Basse för han var hundnappad av sin husse. Alltså en eländig ensam morgonrunda.

La mej i soffan och deppade, det skulle bli en alldeles ensam dag så jag tänkte minsann inte göra nånting. Ingen Basse och ingen Labrador Alice eller nån annan kompis. Livet var pest.

Enligt matte så skulle jag i alla fall ut, hade jag inga planer på jag ska ha kompisar!!

Fick inte ligga i soffan och tycka synd om mej, släpades ut. Skjutsades en bit och hamnade här. Var väldigt länge sen sist.

Skulle gå till den där ön. Men den långa bron till ön mår inte bra, tydligen har isen gått hårt åt den för den lutar och på ett ställev var det hål. Jag passerade enkelt genom att hoppa och matte tog sej också över.

Hade en hel del att kolla, verkade inte ha hänt nåt av värde. Men så kom jag ihåg att jag borde ha en värdefull sak på ett ställe.

Jodå jag hittade gamla koskallen. Låg och drömde om bättre tider, sist jag var här så hade jag minsann både Basse, Moha och Troy med mej. Mindes hur skoj vi hade det med en massa lek och ett trevligt spår. Blev ännu deppigare.

Fast livet kändes lite bättre när jag tröstgnagde på koskallen.

Gick vidare och drömde om bättre tider. Tänkte att jag kanske skulle träffa nån som ville umgås. Var alldeles övergivet överallt. Inte ens nån asocial Ekorre fanns det.

Tänkte inspektera bryggan ordentligt. Men det blåste då förbaskat att jag trodde att jag skulle blåsa bort. Fast bryggan var i alla fall i bättre skick än bron.

Nå kommer du långsamma människa den här veckan eller? Du gnäller om att det blåser runt Isbjörnar och Pingviner hur vore det om du satte lite fart?

Provade en bänk, denna brukar ge godis och det gjorde den idag också.

På väg tillbaka över bron som matte inte tänker gå på förrens den har blivit lagad.

Åkte en annan väg för nåt skulle kollas. Det där nåt gick inte bra för det fanns ingenstans att ställa bilen och så var det en massa andra fel också.

Matte skulle nåt i affären, jag passade bilen. Men när hon kom ut så kom Sniff. Hälsade artigt men förklarade att jag var djupt deprimerad så jag tänkte ligga kvar i mitt baksäte.

Hem, la mej i soffan igen och livet var pest.

Hörde att matte sa att hon skulle kolla postfacket, fullkomligt ointressant eftersom det inte kommer post till mej.

Men tänk hon kom tillbaka med BASSE!!!!!!!! Blev överlycklig, levererar posten mina kompisar numer?

Visst jag hade hört nåt telefonsamtal men det var tråk i min värld. Hade helt missat att Bassehusse ringde och frågade om Basse fick komma.

Var bara hemma en liten stund för matte begrep att vi behövde ut och göra nåt. Så trevligt att vara två igen och kunna diskutera dofter och massor med annat viktigt. Min depression gick snabbt över, jag hade minsann aldrig varit djup deprimerad, nu leker livet igen.

De stora bra ängarna, nu ska vi springa, leka och göra en massa annat. Sprang massor och snabbt så här ska det vara.

Drack lite i diket som Vattentjuven inte hittat ännu. Bäst att passa på medan det finns vatten.

På en del ställen fanns den där onödiga snön kvar fortfarande, den borde ha varit död nu.

In i skogen, kollade en massa. Blåste massor så i bland knakade det i träden, men alla stod upp.

Vet inte riktigt vad Basse pysslar med, hans vattenintresse tar sej lite märkliga uttryck ibland. Han sa att han kollade så vattnet rinner ordentligt så bäcken har vatten.

Hade faktiskt passerat nån hund här, kollade hälsningen på den lilla granen noga.

Ännu finns det vatten i den lilla nästansjön. Basse han badade och badade. Det är fortfarande inte badsäsong!!

Så här ska det vara, vi ska ha sällskap i skogen och greja med alla våra viktiga hundsaker.

Strax efter den här bilden så blev vi fångar för det var dags att gå till bilen igen. Men vi var mycket nöjda med att ha fått en runda med en massa skoj. Alltså perfekt eftermiddagsrunda.