När jag vaknade i morse så planerade jag att gå och hämta Basse på min morgonrunda. Hörde ett telefonsamtal och det pratades om Basse.

Gick ut för morgonrundan men inte skulle jag hämta honom inte. Hörde bara nåt om sen, gillar inte sen för det kan vara många år bort. Kände mej blåst.

Hörde att matte pratade i telefonen igen och så tänkte hon försvinna, jag fick inte följa med. Blev orolig tänkte att den förvirrade människan troligen skulle gå vilse eller gå hem till Basse och sen ta långrunda med honom eller så skulle jag bli helt blåst på umgänge. Men hon kom efter ett par minuter och hade Basse med sej!!

Vi blev lika glada båda två, hade massor att prata om och så brottades vi en del.

På väg ut på vår längre runda, det blåste och försökte regna så den bra vägen matte hade tänkt den får vi ta en annan dag.

Blev de där stora fälten i brist på bättre. Jag kollade en del spår och Basse hade span på nåt långt bort. Han sa att han hade hört nån hund, men ingen kom och ville umgås.

Basse började gräva och jag kollade om han möjligen hittat nåt spännande. Tänkte att i så fall så skulle jag ha kunnat hjälpa till.

Ge upp de där Sorkarna, du kommer inte att få tag på dom. De är lika eländigt asociala som Ekorrar, fast fördelen med Ekorrar är att de syns och brukar prata. Det gör inte Sork.

Lyckades få Basse att överge grävandet. Vi hade faktiskt annat att göra, typ kolla om det hänt nåt spännande och en del andra viktiga hundsaker.

Kollade skogskanten både Rådjur och Vilda grisarna hade passerat. Men det var nog et tag sen och Vilda grisarna ska vi absolut inte träffa, de är inte hundvänliga.

Vad rullar du i? Nåt som kan intressera mej? Nä nån doft som jag ansåg var ointressant, föreslog att vi skulle hitta på nåt annat.

Springa ansåg jag vara en bra idé, det var länge sen vi gjorde. Sprang mycket en stund.

Lekte en del också ocj brottades, sånt här är väldigt viktiga hundsysselsättningar. Men sen...........

Basse hittade sin grop igen. Först så ska det lyssnas länge om Sork hörs.

Tydligen hördes Sork för Basse grävde och grävde. Trodde nästan att han skulle gräva ner sej.

Nu har jag stått här i några veckor, undrar om han tänker komma? Matte försökte övertala honom, men tydligen var öronen fulla med jord eller nåt.

Äntligen kunde vi fortsätta, dessutom började det regna mer så vägen mot hemma började kännas som ett bra alternativ.

Varför ska vi komma? Det där vi såg verkade faktiskt spännande, men det var bäst att lyda.

Där framme är det grindar som alltid är låsta, men nu var de öppna och det var människor där. Vi hade planer på att kolla vad de gjorde. Men matte hade genomskådat oss  så vi belv fångar. Korkade påhitt om att de nog inte alls ville träffa oss.

Tog stigen genom skogen. Fanns inget spännande alls. spår efter ett par hundar vi känner men inget annat av värde.

Passerade där spårvagnarna bor. Alldeles ödsligt, de sover sin vintersömn nu.

Gick på en del gator som vi sällan går på. Hittade en del att diskutera t ex spår efter andra hundar. Flera vi känner och några helt okända också. Fast det verkade bara vara jag och Basse ute för det var väldigt ödsligt.

Ja vi vet att det är skridskobana och vi ska gå försiktigt. Hade blivit glansis av regnet så att till och med vi fyrbensdrivna halkade i bland. Matte sa att utan de där kängorna med dubbar hade hon inte stått på fötterna.

Hemma så käkade vi lite, såg över våra regnskador som behövde lite åtgärder. Bra att vara två då så vi kunde hjälpa varandra. Sov ett tag också.

Gick på eftermidagsrunda, ännu halare just då men vi klarade oss utan att halka.

När Basse blev hämtad så lyssnade jag noga på människornas tråkprat. Lät inte som några korkade mäsnkliga påhitt utan vi ska få hänga i morgon också. Matte tror att hon vet ett bra ställe utan halka där vi kan roa oss.