Tråkrunda i morse, alldeles ensammen ute.

Gick hem, passade ytterdörren i många dagar innan matte behagade anse att vi skulle gå.

Så snart är jag hemma hos Basse och sen kommer det att bli hur bra som helst.

Här var det ödsligt, var är Basse? Han brukar möta mej när jag kommer på helgerna.

Så ordning i tillvaron, matte har släppt ut honom. Nu ska vi göra en massa viktigt och vänta på alla kompisar.

Hann leka lite sen kom det en bil. Som de artiga hundar vi är så måste vi självklart möta den som kommer.

Labrador Alice var det som kom. Jag berättade för hennes husse att jag är väldigt ensam, aldrig nån som kliar på mej. Alice har ordning på sin husse för han trodde på mej.

Blir som vanligt en bra lördag för nu kommer det många hundar. Alltisd skoj när vi är många som kan ha skoj tillsammans.

Lika bra att börja med en massa lek för vem vet när vi får leka igen. Vi har så roligt hela tiden.

Flockspring är viktigt och ska utföras ofta och i många olika flockar. Mer sånt här till alla hundar.

Ludde (den stora svarta till vänster) har inte varit med på länge. Men i dag kom han. Hörde att han beklagade sej över människor upptagna med en massa tråk därav frånvaron. Men nu hade han massor med skoj.

Ricki och Golden Mikko hade nån dragkamp. Normalt brukar jag döma såna, men jag var upptagen med nåt annat viktigt så jag vet inte vem som vann.

Vi behöver energi, det tar på krafterna att leka, flockspringa, mingla och allt annat. Nu gick larmet om att Inezmatte nog hade nåt att bjuda på.

Så nu kan vi fortsätta med allt vi behöver hinna med innan människorna släpar i väg oss mot våra tråkhemma.

Självklart en massa viktiga gruppsamtal också. Eftersom det går såna eoner av tid mellan varje hundträff finns det alltid massor att avhandla. Men vad vi pratar om det stannar mellan oss hundar.

Mer lek, vi kan inte leka för mycket.

Detta borde inte ens ha hamnat på bild. Ett par svanar flög förbi, Basse började springa efter och då var vi ett helt gäng som hängde på. Förnedrande att höra hur människorna skrattade ut oss, kallade oss förvirrade, korkade och en massa annat.

Fast trösten var nära. Rozzomatte hade minsann smarrig ost att bjuda oss på. Vi förträngde alldeles att hon tillhörde de som skrattade åt oss.

Minglade runt lite mer, en del kompisar hade redan släpats till sina bilar och vi vet minsann vad det innebär. Slut på allt skoj.

Mycket riktigt så tog det inte så lång tid innan alla skulle hem igen.

Jaha bara att gå hem till tråkhemma då.

Passerade skidbacken och hade planer på trevliga snörull i konstsnön. Men det var fullt med människovalpar där så snörull det får vänta.

Sen hade jag sån tur att jag först träffade min bästa godisutdelare och fick smarrigt godis. Sen kom Sniff med sina människor också. Mycket trevligt för jag har inte träffat honom på länge.

Somnade gott när jag kom hem.

Tråkrunda på eftermiddagen, som vanligt alldeles dött och övergivet.

Nu ska jag ladda iför morgondagen för då är det kompisar och skoj igen.