Tråkrunda som vanligt i morse, bara jag ute i hela Malmköping. Föredrar att hämta Basse och leka på morgonen.

Gick hem väntade på bättre tider.

Efter några veckors väntan så skulle jag få hämta Jenna. Bara det att det hade börjat regna, men ut måste vi.

Jaha nu ska vi gå nånstans. Planen var ett ställe utan skridskobanor så vi skulle kunna vara på fria tassar och roa oss.

Kollade stigarna in i Tråkskogen men de var skridskobanor och efter som det kryllar av stigar som säkert var liga hala allihopa så gick det bort. Finns risk att vi halkar och skadar oss.

Ännu värre skridskobana vid campingen. Vi var tillsagda att gå försiktigt.

Stora gräsmattan vid sjön var användbar. Ingen is bara snö så vi kunde vara på fria tassar och leka en del.

Provade att snörulla. När det regnar på natursnö så påminner den faktiskt om konstsnön så det blev en del sköna rull. Fast konstsnö är bäst men matte vägrade gå till skidbacken.

Lekte mera och sprang mycket. Hade riktigt skoj en stund. Men så försvann Jenna, ena sekunden fanns hon sen var hon bara borta.

Jag hittade henne. Hon är bra smart för hon hade gått till omklädningshytten och letade ostblommor. Var de blommar det måste man som hund alltid komma ihåg. Fast det var väldigt tomt på såna.

Men titta! Hlet plötsligt hade det slagit ut en massa blommor. Kändes som dagens höjdpunkt. Tänk att kunna vara under tak och städa bort ost. Perfekt.

Nä jag tänker inte alls gå här ifrån. Det regnar ännu mer och jag är redan skadad. Tänker ligga här och vänta på att det kanske börjar blomma igen.

Tänkte gå här när jag insett att det inte skulle blomma mera. Men det var glashalt så den vägen blev det inte.

Gick tillbaka till gräsmattan, lekte lite mer.

Men detta blev ju superbra. Matte trodde först att vi försökte käka gräs. Grönt gräs är en bristvara och det tar lång tid innan det där supergoda vårgräset kommer.

Struntar väl i gräset. Vi hittade värsta bästa restaurangen med harpluttar. Fanns massor till behövande hundar. Eftersom vi sällan får käk så var det bäst att äta ordentligt.

Jo jag tänkte att jag skulle ta den här vägen var ett tag sen. Nä sa matte spårvägen är troligen snorhal och vi ska inte däråt.

Kan du hjäpa mej, det är ett staket i vägen?  Fick bara höra att både jag och Jenna minsann hade krupit under det så jag kunde göra samma sak igen. Jenna var redan tillbaka hos matte. Men regnet hade skadat min tankeförmåga så mycket att jag fattade inte det där med att ta samma väg.

Slutade med att matte skickade Jenna att hämta mej. Tog den långa vägen runt i stället för att gå tillbaka och krypa. Tänkte att matte skulle begripa att skadorna började vara livshotande.

Hon fattade för en gångs skulle och sa att vi skulle gå hemåt. Gå spårvägen var inte att tänka på bara is överallt. Insåg att det där jag tänkt när vi kröp under staketet inte skulle ha fungerat.

Bara att börja halka tillbaka då. Jenna klagade också över skador från regnet. Om matte haft nån som helst medkänsla så hade hon beställt Djurambulans till oss för intensivvård på närmaste djursjukhus. Fick bara höra att ja vi var våta och det var hon också och ingen har dött av regn.

Snart är vi i våra respektive hemma. Diskuterade mycket om hur vi bäst skulle kunna läka våra allvarliga skador och bytte tips.

Lämnade Jenna och gick hem och pysslade om mej. Mycket skador hade jag så det tog tid att se över allt. Är fortfarande inte helt okej.

Hämtade Jenna för eftermiddagsrunda, regnade inte utan försökte storma i stället. Hellre det än regn och med tur blåser en massa is bort så det blir lättare att röra sej ute.

Lämnade Jenna och hörde nåt om att nu är det skilsmässa i många månader enligt oss. Några dagar enligt matte, men hon ljuger vi vet minsann vi.

I morgon är det äntligen lördag igen, jag hoppas det kommer många trevliga kompisar.