Började hur bra som helst idag. Stormen har försvunnit, måndag innebär Sigriddag och matte använde

bilen när Sigrid skulle hämtas.

Nu skulle jag visa henne allt spännande jag har på den andra Sörmlandsledsetappen jag sköter.

Så där framme och nu ska jag vis Sigrid alla intressanta saker i skogen. Var bara tvungna att kolla av en liten

del av Sagostigen först.

Nu förstår du Sigrid är du på min andra Sörmlandsledsetapp och jag ska visa dej en massa bra saker här.

Har inte varit här på ett tag och det kan ha hänt massor alltså var det bråttom.

Lärde Sigrid hur viktigt det är att kolla dofterna efter de som vandrat. Kan faktiskt ha passerat trevliga 

hundar eller annat som måste hållas koll på.

Bäst att spana av stora djupa skogen så inga faror lurar. Allt såg lugnt ut så jag och Sigrid gick vidare.

Bäcken har lite vatten men fortfarande långt under vad det brukar vara där.

Detta är ett extremt viktigt jobb som fyrbent etappledare. Kolla vattenkvalitén och städa bort skräp.

Sigge älskade denna bäck och skötte de noga i alla år, nu är det mitt viktiga jobb att fortsätta sköta den.

Sigrid lär sej snabbt och hjälpte till att kolla den. Känns mycket bra detta att ha en assistent.

Storviltjägare är vi båda två. Ni ser väl Vilda grisen som vi lagt ner och slitit huvudet av. Eller så var det så

att vi funderade på om vi skulle släpa med oss den gamla skallen. Föredrar faktiskt den första versionen.

Så var vi självklart tvungna att busa mycket och länge, livet kan inte bara bestå av arbete.

Undrens tid är inte förbi. Hela fem stycken Trattkantareller på ett ställe där det brukar växa tusentals

normala år. De är kvar i skogen.

Matte var förutseende och grejade med gästboken. Snart nytt år så hon fixade så det finns papper för

nästa år och tog årets papper.

Medan hon höll på med det tråket så letade jag och Sigrid godis som någon lämpligt hade tappat precis

nära. Finns inget godis där nu.

Sen var det dags för en massa trevligt bus en stund. Bara Sigrid är några meter bort ska jag jaga henne.

När det är jaktlek på gång då är jag så snabb så allt blir alldeles suddigt, men vi har våldsamt skoj.

Äsch! Fortfarande inget vatten här, jag har förstått att det ska finnas alldeles ljuvligt lerigt vatten här.

Sigge skötte ofta sin päls i gropen bakom mej. Men det är fortfarande vattenbrist i marken.

Rullade mej i rådjusbajs istället. Är säkert bra för pälsen det också.

Lärde Sigrid hur viktigt det är att kolla markeringsstolparna. Färg och stolparnas skick det är mattes avdelning

vi kollar dofter. De används som toalett ibland och då finns det mycket information.

Den här pinnen den borde jag ha tagit med mej, men efter att ha roat mej med den en stund så lät jag

den vara kvar i skogen.

Om detta tycker jag inte. Koppel på och matte har vidriga planer.

Nä du jag tänker INTE gå genom hagen. Jag tänker ligga här tills du begriper att det är livsfarligt i hagen.

Jag ska INTE med, försökte gömma mej under granen istället. Vågra vägra livsfarlig hage.

Till slut så gav matte upp så vi fick gå genom skogen, fast i koppel matte hade idéer om att jag kanske skulle

lägga benen på ryggen.

Pilutta dej kärring! Inbilla dej inte att jag tänker passera bredvid staketet. Allt där är livsfarligt.

Nä jag tänker ligga här, om du tar av mej kopplet så kan jag springa snabbare än vinden till min bil. Matte

försökte muta med godis och en massa beröm så snart jag rörde på mej. Med möda massor med godis och

ännu mer beröm så tog jag mej förbi.

Begriper väl vilken klok hund som helst att passera genom en hage där en otäck häst bor det gör man inte

och det är minst lika farligt att vara nära hagen.

Matte envisas med att Billy är en väldigt snäll och rar gammal häst som inte vill någon nåt illa. Han ÄTER

hundar det vet minsann jag.

Så hemskt, så fruktansvärt! Detta kommer aldrig att sluta bra, varför har Sigrid blivit helt galen? Nu kommer

jag att förlora min allra bästa hundkompis.

Här är det jag såg medan jag försökte hålla mej gömd. Sigrid som går rakt mot Billy och tänker hälsa.

Dessutom UPPMUNTRADE matte henne till galenskaperna. Vet inte hur Sigrid klarade sej men hon överlevde

och var inte ett dugg bekymrad över att ha träffat Billy.

Ännu värre är att jag har hört hur matte pratar om att jag ska lära mej att hästar är snälla och trevliga.

Typ att vi ska träna på det, ska vi inte alls. Måtte hon bli dement och glömma alla såna ondsinta planer.

Åkte hem, somande och hade mardrömmar om hagar och hästar.

Matte hade fått lussekatter som Sigrids matte hade bakat. Smakade och de var väldigt goda.

I morgon vet jag att vi ska till alldeles hästbefriade ställen.