Vanliga bra inledningen på dagen. Men när jag skulle ta emot Basse hade jag behövt klona mej. Jag ska stå vid porten, men samtidigt kom min favoritgranne hem från jobbet. Allttså behövde jag passa porten och ungås med henne en trappa ner samtidigt. Insåg att det inte fungerade och matte sa att Basses bil kom, jag valde att ta emot honom. Han måste känna sej välkommen varje morgon.

Käkade frukost och gick på morgonrunda. Var mycket varmare idag, bara några minus och ingen äcklig blåst. Däremot så försökte det snöa och hade snöat mycket under natten.

Så skulle vi hitta på nåt.

Matte påstod att hon behövde fixa nåt.

Hamnade i Sparreholm. Jag och Basse tänkte gå till en av våra bra lekplatser. Nä sa matte ni ska åt ett annat håll och den lekplatsen är för nära opålitliga isen.

Perfekt detta är vår allra bästa kiosk där. Matte brukar köpa mjukglass åt oss. Alltså skulle Basse ha sån. Nä sa den eländiga människan det finns inge glass nu och dessutom är det mitten av december. Och? Glass är gott och det kan vi äta när som helst.

Gick en annan väg som vi inte gått på många evigheter. Trevligt för det fanns en hel del spännande dofter.

Så började snön vräka ner. Titta, vi förvandlades till snögubbar bara av att stanna och undersöka en trevlig doft.

Fortsatte på vår runda medan det snöade och snöade.

Titta snön hade snott det mesta av stora Båven.

Tänk förra vintern då hade vi superskoj isrejs här. Men då var isen så tjock att de hade plogat banor som bilar kunde köra på. Vi hade gärna tagit några varv nu men blev förbjudna. Kanske sen när de plogat för bilar då kan det vara säkert.

Skulle kolla en del inne i en komonsterhage. Garanterat befriad från såna nu.

Alltså jag hittade dofter efter snygga hanar. Lämnade en hälsning om att jag framöver kommer att vilja ragga. Men Basse anser att det ska jag inte alls. Han försöker alltid dölja mina hälsningar. Men ibland har han otur när han tänker. Först kissa över min fläck och sen sprätta runt ordentligt. Tack Basse för att du hjälper mej att sprida mitt meddelande.

Jag vet att det finns en ekorre där borta. Nu ska jag spana, kanske en social sådan. Men nä den försvann.

Opålitliga isar var det. Långt bort bakom vassen är det alldeles mörkt, troligen öppet vatten. Båven är stor och det tar lång tid innan den är riktigt frusen så inga isrejs på den inte.

Tröttnade på kohagen och skulle gå tillbaka.

Alla båtar som bor i hamnen har flyttat upp på land och sover sin vintersömn.

Kolla Basse det är en ekorre där! Tänk om den vill umgås med oss?? Nähä det ville den inte. Nånstans måste det finnas sociala ekorrar, det gäller bara att hitta dom.

Vid kiosken står det en glassgubbe, alltså borde det finnas glass.

Basse gjorde ett tappert försök igen för att få matte att inse att vi var sugna på glass. Men den tröga människan vägrade fortfarande köpa sån. Nu var ursäkten att de säljer inte mjukglass i december. Nähä, men vi kan minsann äta annan glass också.

Jaså det passar att komma nu! Vi har passat bilen utanför jätteaffären i flera månader. Ska det ta sån tid att köpa ett skohorn?? Vi funderade på om hon skulle köpa upp allt där inne och vi skulle bli utan julklappar för att hon handlat tråk. Men det var visst bara ett skohorn och nånting som ska användas på en hundträff framöver.

Åkte hem, käkade och somnade gott.

Ni vet i somras så blev jag nomnierad till nåt som heter Svenska hjältar bara för att jag som hund kan så mycket olika svampar. Jag blev ingen sån, matte sörjer inte för åka på gala i Stockholm skulle inte vara hennes favorit sysselsättning.

Men så här skrev matte på Facebook om att jag minsann är hennes hjälte i alla fall

I somras blev Wilma nomnierad till Svenska hjältar för sina enorma svampkunskaper. En ära att bli nominerad och sen gå vidare till jurybedömningen. Men jag som inte är någon tävlingsmänniska utsåg genast en annan hund som jag ansåg skulle vinna. Dessutom åka på stor gala i Stockholm är inte min grej.

Wilma blev inte svensk hjälte, men för mej är hon alltid en hjälte.

Hon kom som en ljusängel genom det nattsvarta mörkret i sorgen efter Sigge Svamphund och visade att livet är värt att leva.

Gjorde sej snabbt hemmastadd här, hängde med i skogen och lärde sej att leta svamp.

Med sitt milda vänliga sätt har hon vunnit så mångas hjärtan både två och fyrbenta.

Flera hundar som varit osäkra med andra hundar har hon hjälpt genom att visa att andra hundar inte är farliga. Kommer aldrig att glömma hennes otroliga insats när chow chowen var på rymmen rädd och stressad och vägrade närma sej sin matte. Genom att bara vara så lyckades Wilma vinna hans förtroende och få honom att gå så nära sin matte att han kunde fångas.

När Basse flyttade till sin husse utsåg hon honom till sin valp och ur detta kom en så fantastiskt vänskap.

Vad vi än hittar på så är Wilma med på det. Leta svamp, gå spår, leka med kompisar, posera för bilder till tidningsartiklar (såna tillfällen var det väldigt gott om i år) göra andra roliga saker i skogen allt är okej enligt henne. Bara hon får vara med och hitta på saker så är hon nöjd.

Jag behöver inte ha papper på eller firas på en stor gala för mej är hon en hjälte. Jag hade förlorat en fantastiskt hund och in i mitt liv kom nästa helt fantastiska hund. Ibland funderar jag på vad gjort gjort för att förtjäna två så fantastiska hundar. Men jag tänker njuta av varje dag med min hjälte Wilma