Var enligt matte rejält kallt i morse drygt 14 minus när vi vaknade.

Hörde nåt om att med den kylan så går alla bra skogar bort. Dumheter vi fryser inte om hon provade att springa, leka och brottas så skulle inte hon heller göra det.

Tog emot Basse enligt rutin, käkade frukost funderade på vad vi skulle hitta på.

Detta är insidan av vindrutan på min bil. Fina frostmönter. Enligt matte behövde bilen motioneras på grund av kylan. Dessutom är tydligen isskraporna mogna för antikrundan så en ny sån behövdes.

Alltså skulle vi åka till Sparreholm.

Stopp vid en liten affär, alltså helt ofarligt att släppa in matte där. Inte ens hon lyckas gå vilse där inne. Hon kom ut utan isskrapa för de hade inga såna.

Trodde att vi kanske skulle få åka till vår bra lekplats vid hembygdsgården. Men den går bort just nu isen har lagt sej på hela Båven och enligt matte är den troligen tunn ochj desutom snorhal. Alltså inget leka där på ett tag.

I stället skulle vi ta en sväng vid slottet. Här hade det gått många hundar, massor med spännade dofter. Jag började lämna hälsningar varvid matte prtade om kommande vistelse i Hormonhäxefängelset. Basse han jobbade hårt med att dölja alla mina hälsningar. Hörde nåt om att jag ska inte alls ragga. Jag har honom och det räcker.

Var ett tag sen sist så massor att ha koll på. Rör sej många hundar vi inte känner här.

Där på andra sidan är vår bra lekplats kohagen. Men den är också förbjuden just nu. Alldels för nära opålitliga isen. Fördelen med kylan är att isen lär bli ganska tjock men vi får inte vara på den även om den är tjock. Alldeles för stor risk att vi ska skada oss på hal is. Sen när den är riktigt tjock och det finns snö på den, då kan vi ägna oss åt skoj isrejs.

Så många trevliga dofter. Jag lämnade många hälsningar och Basse han dolde alla. Vadå, han kan inget så jag raggar precis hur mycket jag vill!!

Bäst att kolla, där borta brukar det vara ruskiga hästmonster. Men det såg lugnt ut inga såna synliga. De kanske inte tål kyla?

Basse han kan glömma bad nu för överallt ser det ut så här.

En gång för ganska länge sen trodde Basse att kanoner käkade bruna MASar som heter Basse. Då blommade det ost på en bara för att han skulle förstå att han var larvig och kanonen ofarlig. Bara det att han tror att det ska blomma ost där varje gång han passerar.

En telefon. Ska vi prova att ringa Hundombudsmannen eller annat lämpligt ställe. Typ beställa hem en rejäl leverans av godis och leksaker kanske. Gick inget bra för det fanns ingen telefon där inne.

Djupfrysta äpplen finns det däremot. Varken jag eller Basse käkar såna så det fick hänga kvar.

  Långt bort hörde vi en hund skälla. Kanske var det nån och lekte i kohagen. Såg i alla fall aldrig till nån.

Trevligt på väg tillbaka och vi hittade en blommande ostbjörk städade noga.

På andra sidan vattnet där kom det till Basses stora lycka tåg. Han är inte klok. Stå och stirra på tråkiga tåg, finns väl viktigare saker i livet.

Gick till bilen.

Sen blev det oroligt.

Jättebutiken. Kommer snart sa matte ska bara kolla efter isskrapa. Där satt vi. Tuggade klor av oro och funderade på om vi skulle frysa ihjäl i ilen eller hungra och trösta ihjäl medan matte var spårlöst borta. Kom på att med tur så skulle Rottis Helgas huse som jobbar i det huset se bilen och kanske kunna rädda oss.

Jaha det passar att komma nu. Prata inte om fem minuter, vi har väntat i flera veckor. Men tänk hon hade en isskrapa med sej.

Åkte hem, käkade lite och somnade.

Matte grejade med tråk.

Gick på eftermiddagsrunda fortfarande rejält kallt, inga vi känner ute. Typisk tråkrunda.

När Basse åkte hem hörde jag hur människorna pratade om nåt som för en gångs skulle lät väldigt bra. Om det nu stämmer lär vi få en toppendag i morgon.