Blev väldigt bra i går kväll. Basse och Nisse fick sova kvar, alltå precis som det ska vara. Men mitt i natten vid två enligt matte så vaknade vi av ett himla oväsen. Någon kattvalp okänt om det var Nisse eller Cooper klev på mattes klockradio och lyckades åstakomma dånade musik. Matte fick tyst på eländet och vi kunde somna om igen.

Vaknade i morse, sedvanlig frukostservering till alla oss fyrbenta. Jag och Basse gick på morgonrunda medan kattvalparna röjde.

Hem fick höra att vi skulle ut och jobba.

Hamnade i bilen. Nu skulle vi jobba på Sörmlandsleden.

Matte trodde att det nog kanske skulle att gå att köra ganska nära. Det är nämligen ett par kilometer dötrist väg att gå annars. Gick hur bra som helst, nästan all is borta, bara lite på en kort sträcka.

Fast sen ställdes bilen på ett annat ställe. Nåt om en backer som var väldigt isig förra året. Gjorde oss ingenting. Fanns en massa att undersöka.

Detta ska föreställa den isiga backen. Fanns inte minsta lilla isfläck där.

Fortsatte och passerade skärmskyddet utan vår vanliga koll. Tar det sen sa matte. Luktade väldigt spännande på flera ställen.

Basse han nästan växte fast på en fläck. Det skulle undersökas länge och noga.

Nä du Basse nåt vatten är inte tillgängligt. Det var fruset här och hur han än kämpade så gick det inte att komma åt det.

Tänkte gå vår vanliga runda. Där hade det trillat ett gammalt träd sen sist.

Matte gjorde en insats och drog bort delarna. Fri passage för vandrande hundar.

Nå ska vi gå eller? Skulle vi inte. Blött trä blir snorhalt och sekunden efter denna bild så halkade jag av,

Den lilla ån mellan sjöarna är fortfarande öppen. Undrar hur Basse egentligen mår, han badade inte!! Kanske har han äntligen insett att badsäsongen är över.

Nån har gått här och kissat, typ berättat att skogen tillhör den. Basse han pinkade över allt han hittade för Sörmlandsleden är hans revir och ingen annans.

Nä vi skule inte gå här heller fortfarande en massa hala spänger och ingen av oss ska göra oss illa.

Titta!! Under kan ske!! Helt plötsligt var himlen blå, fast det var bara en kort stund. Vi skulle tillbaka till skärmskyddet.

Samma hala blöta och totalförbjudna is där som på alla andra sjöar.

Jo detta är vårt bord som brukar ge ost och nu har vi hört massor om att det kan dröja länge innan vi kommer hit igen.

Vi fick ost, mycket gott.

Jag rugguggla?? Men du behöver inte alls hålla på och dra bort en massa i min päls. Jag ville bara sitta och kolla om ekorre syntes till. Nån pälsvård hade jag verkligen inte bett om.

Dagens uppdrag. Hämta alla papper i gästboken. Nu ska det räknas hur många som vandrat, övernattat och vilka som kommer från utlandet. Märklig mänsklig sysselsättning som matte alltid gör runt jul.

Hm nån har försökt berätta att skärmskyddet tillhör den. Enligt Basse är det vårat, vi sliter hårt som fyrbenta etappansvariga och ingen ska markera det som sitt utan vår tillåtelse.

På väg tillbaka till bilen och den där hade minsann pinkat vid ett hus också. Ingen ordning alls i vår skog. Undrar hur det blir om det nu tar evigheter innan vi kommer tillbaka? Basse lär ha tassarna fulla.

Åkte hem, käkade lite såg till att matte gav kattvalparna lunch sen somnade vi.

Detta är en väldigt kränkt och utarbetad Kleptoman Leya. Hon vet fortfarande inte vad hon ska tycka om kattvalparna och får inte ihop det med att ibland är det bara en och andra gånger är de två. Fast deras leksaker går minsann utmärkt att stjäla och gömma.

Får se vad vi ska hitta på i morgon, nåt blir det.