I morse så höll jag först på att bli blåst på mitt Sigridumgänge, Hennes matte ringde och allt hade

tokat till sej idag. Sigrids matte har en människovalp vars hund Atli bott med Sigrid och hennes matte

ett tag. Atli avskyr att vara ensam och för ett förskräckligt liv när Sigrid är borta så han brukar få hänga

med Sigridmatte i bilen. Men idag skulle det inte funka och då var det bättre att Sigrid var hemma.

Men matte kan fatta riktigt vettiga beslut även om det är sällsynt.

Atli kunde faktiskt hänga med mej och Sigrid, en hund mer eller mindre spelade ingen roll.

Så nu ska vi ut på dagens äventyr. Stackars Atli han fattade ingenting först när matte satte på honom hans

utrustning, han är ju inte van att hänga med mej och Sigrid.

Nu börde vi faktiskt få röja loss och busa ordentligt. Men enligt matte kunde vi vänta tills vi befann oss på

lämpligare ställen. Tre koppel kan trassla ihop sej alldeles väldigt.

Alltså ledde jag min flock mot andra ställen där vi skulle kunna ha skoj. Gick alldeles utmärkt att gå så här 

och inte trasslade vi in oss heller.

Jaha där bor katten Säpo, men honom skulle vi inte alls hälsa på. Han svär åt mej vad skulle han då göra

om vi kom tre hundar?

Nu så, jag och Sigrid är på fria tassar. Atli var fånge för han anser att komma på inkallning är inte så

himla viktigt. Tyckte faktiskt lite synd om honom.

Men så kom matte på idén att han kunde ju låna mitt koppel som är väldigt långt.

Hoppsan så här långt är inte mitt koppel. Matte tappade taget om Atlis koppel och vi tog chansen. Gissa om

vi hade superskoj. Hörde att matte sa några otryckbara ord.

Men Atli hängde på mej och Sigrid när matte ropade, vi fick godis alla tre.

Matte lyckades byta koppel och sen fick vi rusa runt tillsammans ytterligare ett tag. När Atli närmade sej

så satte matte en fot på kopplet och han var fast.

Ursäkta Atli skulle jag kunna få kissa färdigt innan du ska lukta och pinka över? Hanar har så underliga

intressen ibland.

Berättade för Sigrid och Atli om att här hittade jag faktiskt en blommande korvbuske för ett par veckor sen.

Vi kollade många, många buskar men inga blommade idag.

Om det nu inte varit för timmerbilar och annat elände så skulle vi ha tagit vägen som skymtar till vänster.

Det är en bra runda, men matte ville inte gå där ifall det skulle komma timmerbilar på den smala vägen.

Får väl ta den en annan dag då.

Vi kände för mer bus och eftersom Atli hade skött sej ganska bra så släppte matte kopplet en stund. Vi

röjde loss ordentligt.

Men HJÄLP mej någon, jag tror att de är förklädda pitbull båda två. Fast egentligen hade vi våldsamt skoj.

Titta här så skoj vi har. Leka med kompisar det är livet det och Atli verkade ha superroligt med mej.

Ha ha ha ha Sigrid vilka roliga saker du berättar. Vad som var så kul det är min och Sigrids hemlighet.

Ägnade en del tid åt en massa viktiga hundsaker och var på fria tassar alla tre en omgång till.

Närmar oss bebyggda trakter så vi fångades in allihopa och hamnade i koppel.

Sen fick jag och Sigrid vara fria igen men Atli satt fast eftersom vi gick genom en skogsdunge och där var det

svårare att ha koll på honom och släpande koppel.

Men vi hittade intressanta dofter som vi noga kollade alla tre.

Vi hade en del viktiga hundsaker att diskutera också. Ni ser väl hur upppmärksamt Sigrid och Atli lyssnar på

mej? Jag har mycket att berätta för dom.

Hittade lite vatten på ett ställe. Bra för vi var törstiga alla tre så mycket som vi hade hållit igång.

Så hamnade vi där spårvagnarna bor och dags för koppel på oss alla. Matte lyckades faktiskt få rätt koppel på

rätt hund. Hittade en del intressanta dofter och sånt där.

Slut på det roliga, nu ska Sigrid och Atli till sitt hemma. Tror att i alla fall Atli var bra trött efter ett par

timmar tillsammans med mej och Sigrid. Men vi hade verkligen skoj tillsammans.

Gick hem och sov jag också.

På eftermiddagsrundan insåg jag att det är torsdag idag. Pryl 7an var ÄNTLIGEN öppen och jag fick både

skinka och pannbiff där, alldeles utsökt gott.

Så måste jag berätta nåt annat.

Detta är den helt fantastiska katten Sören Fernström. Han jobbar som klappkatt och reser runt på marknader

och kattutställningar och låter sej klappas. Det kostar 1 kr per klapp och varenda krona skänks sen till andra

behövande katter på olika katthem i hela landet.

I går nådde han en milstolpe. 500 000 kronor alltså en halvmiljon har denna otroliga katt jobbat ihop på

några få år. Alldeles fantastiskt tänk en katt som jobbar så hårt för att hjälpa andra! Han och hans alldeles

underbara människor är värda många miljoner grattis till den bedriften.

Matte har känt Sören och hans människor i många år. De har varit hemma hos matte, Sigge och katterna och

fick döpa Balder när han var liten övergiven kattvalp.

Här är jag och Sörens husse Lasse- Jag träffade dom i Eskilstuna i höstas när Sören var där och ställde ut sej,

Tyvärr träffade jag aldrig Sören eftersom hundar inte får gå in på utställningar. Men nån gång kommer jag

säkert att träffa honom.

Hur som helst så är både jag och matte och mina katter så stolta över Sörens enorma jobb.