I morde så ringde Bases husse och frågade om jag kunde hämta Basse. Stackars husse är sjuk och enligt matte skulle det gå utmärkt.

Hörru snabba på, jag vet att Basse väntar på mej. Ska det at hela dagen att gå dit?

Basse blev så glad när jag kom och släppte ut honom.

Så skulle vi gå, träffade en hund som den extremt förvirrade tyckte att han såg bekant ut. Alltså vi får skämmas, det var faktiskt våran kompis Louie. Bara det att han var ute och rastade sin husse och då kopplade inte mattes värdelösa hjärna.

Så nu ska vi gå hem till mej. Frukosten väntar.

Hemma så blev den stackars Cooper grymt besviken, Basse hade liksom inte Nisse med sej. Men Cooper överlever, Nisse skulle ägna sej åt VASH (Vård Av Sjuk Husse).

Vi käkade frukost och slappade en stund, morgonrundan tog en dryg timme.

Så skulle vi ut igen.

Början på vår planlösa vandring mot okända mål.Fint var det ute med strålande solsken.

GIck där vi sällan går, trevligt med en massa spännande dofter. Träffade en människa vi känner.

Basse hittade en padda som kommit i vägen för en bil när den troligen skulle till bäcken. Hoppas den har det bra på andra sidan paddornas regnbågsbro.

Fortsatte på ett ställe där vi inte gått på väldigt länge. Mycket trevligt med nya intryck.

Så nu närmar vi oss bekanta trakter igen.

Titta där är vägen över åkrarna som inte gick att gå förra veckan för det var skridskobanor. Mu är den helt okej så den ska vi ta nån annan dag framöver.

Så var det vägen där vi vände för att det var så mycket is, Nu var det bara lite snödrivor kvar i kanterna.

Basse hade span på det vattenfyllda kärret men se dit skulle han inte alls enligt koppelhållaren.

Så mycket spännade dofter i den lilla skogsbacken. Perfekt nu när snön är borta och alla såna kommer fram igen, vi hade tassarna fulla med att kolla allt.

I den skogen var myrorna också vakna, de jobbar hårt med att laga sin stack efter vintern.

Syns inte på bilden med det var massor med citronfjärilar också, Enligt matte riktigt vårtecken.

Till Basses lycka så hittade han en massa vatten i en bäck. Kan medela att jag stoppade ner en klo var alldeles för kallt.

Passerade där spårvagnarna bor. Ännu sover de men snart lär de vakna och börja röra på sej.

Passivitetsträning  eller mattes usla ursäkt för att sitta på en bänk i solen och inte alls vilja gå hem.

Fortsatte hemåt nu blommar någratråkblommor som heter keokus för fullt.

Gick hem, käkade lite och somnade gott.

Detta gick jag under morgonen och förmiddagen. Bra träning tills bilen är opererad och jag kan åka till alla mina bra skogar.

 Så var det dags för eftermiddagrunda.

Blev en bar sådan. Först passerade vi Vivecas magiska fönster fick gott godis, sen träffade vi Gunhilds människor som tyvärr glömt Gunhild hemma, sen hittade vi Akice matte och Inezmatte också.  Perfekt med en massa trevligt umgänge. Precis vad vi ensamma hundar behöver.