Vanliga bra rutinerna i morse, Basse och Nisse anlände.

Kattvalparna, jag och Basse serverades frukost sen röjde de loss igen. Gick på morgonrunda.

Hem och funderade på vad vi skulle göra, såg att matte grejade så hoppet vaknade.

Jo vi skulle kunna tänka oss att kolla en del på Sörmlandsleden. Nä sa matte inte idag en annan dag.

Tror att Basse egentligen ville åt allt forsande vatten. Men se hoppa i det är strängt förbjudet.

Sist var myrstacken alldeles stilla. Men nu hade typ tusen myror vaknat, det kryllade av dom överallt. Hörde nåt om säkert vårtecken.

Vid vår vanliga lekplats höll isen äntligen på att dö vid Basse älskade dike.

Nu ska vi springa massor och mycket. Himla skoj detta.

Lekte en del också, bäst att passa på.

Tack snälla Hare! Så givmilt att lämna en massa godis till behövande hund.

Och där ligger Basse och rullar fast det inte finns en endaste snöfläck.

Kollade. Missbruk av Hares lämnade godis. Förklarade att det äter man upp inte ligger och rullar i. Jag snodde det mesta av det.

Hitta Basse. Han drog in i skogen.

Han har ett extremt minne, för han hade hittat ett rejält vintermarinerat revben. Tror det var förra året vi spårade upp såna här. Fast de där vintermarinerade är utsökta.

Jo vi såg rätt hemma, passa träd och det vet vi vad det innebär. Matte försvann.

Jag fick börja eftersom jag spårar lugnt och metodiskt, men sen kom tornadon Basse som ett brunt streck.

Underbart!! Vilket spårslut!! Det hade regnat massor med pannkaksbitar där. Vi städade och städade, vände typ på alla löv för att inte missa minsta smula. Så utsökt gott med pannkaka var länge sen sist.

Matte satt på ett fallet träd och tittade på oss. Enligt henne är detta också ett säkert vårtecken, kunna vara ute med alldeles vanliga kängor på fötterna och lämna de där med extra klor hemma.

På väg tillbaka och isen på diket hade dött ännu mer. Jag var törstig och tänkte dricka, blev ett ofrivilligt iskallt tassbad. Att Basse lekte isbrytare är en annan sak. 

Funderade på att gå spårvägen tillbaka. Skulle vi inte alls enligt matte, blev den vanliga vägen.

Hem käkade lite.

Stackars Nisse och Cooper hade inget minne av frukost utan påstod att svältdöden var nära. Att de har fri tillgång på torrfoder är inte samma sak.

Jag och Basse somnade gott, vi blir så skönt trötta av att få spåra. Kattvalparna hade troligen röjt rejält under vår frånvaro för efter lunchen somnade de också gott.

Gick på eftermiddagsrunda, trist sån, träffade inga vi känner.

Nu har Basse och Nisse åkt hem, men de kommer tillbaka i moprgon igen och då hittar vi på nåt annat.