Vanliga urtrista lördagsrutinerna. Alltså smaklös tråkfrukost, lika trist ensam morgonrunda. Gick hem och funderade på vad som säkert skulle bli en dötrist dag.

Dessutom stormade det ute, iskalla vindar där det yrde runt djupfrysta huggormar, pingviner, isbjörnar och en och annan eskimå.

Skulle ut, var lagom intresserad, lika bra att sova bort en tråkdag.

Märkligt kom upp till stora gatan och där skulle jag åka bil med Inez och hennes matte. Bra jag skulle inte bli helt ensam i alla fall.

Sover jag? Drömmer jag? är detta verkligen sant?? Hemma hos Basse, det är lördag och hundträff.

Jag är släppt ur det hemska Hormonhäxefängelset!! Livet blir normalt igen.

Hej Poppie. Länge sen sist, hade mycket att prata om.

Så kom Corgie Benito, det var flera hundliv sen vi träffade honom senast. Mycket trevligt.

Han har minsann en liten människovalp. Sist var hon så liten att vi inte kunde hälsa för hon bara sov i en vagn, men nu så.

Fler och fler kompisar kom. Så underbart att äntligen få mingla runt och prata med alla kompisar igen. Så här ska hundlivet alltid vara.

Alice kom också. Trots den eländiga iskalla stormen blev vi ett gäng.

Om vi beundrar Benitos människvalp? Nä vi kollar godistillgången, går som bekant åt mycket energi att mingla och ha trevligt.

Benito och Fido hade en massa att prata om. Ja, det hade vi allihopa. Jag tog igen mycket av det jag förlorat under fängelsetiden.

Äsch! När det är som allra bäst, då står inte människorna ut med iskalla stormen längre. Alltså skulle jag lämna in Basse i hans hus igen.

Poppie hon hade inga som helst planer på att åka hem. Hon ville vara kvar och ha skoj.

Tyvärr blev hon överlistad genom godis från sin husse och mattes viftande med osttuben, blev hon fånge.

Jag hade tur och fick åka med Inezhundtaxi igen. Det är inte så långt att gå men idag var det väldigt långbt med den där hemska vinden.

Blev avsläppt vid torget.

Suck idag igen! Passa förläggarens butik. Matte försvann i många månader.

Detta var matte och gjorde. Skrev under sitt livs andra avtal om bokutgivning. Nu är manuset omarbetat korrekturläst och klart för översättning

Nu är det allvar igen. Enligt matte är detta lika stort som det första avtalet på den svenska versionen. Under sen vår så kommer den engelska ut. Tänk jag, Basse, Moha och Troy kommer att hamna i utlandet. Eller inte vi personligen men boken innehåller massor med bilder på oss.

Matte kommer troligen snart att vandra runt med en medalj med texten världsrekord i odräglighet.

Hemma så käkade jag lite och somnade.

Skulle på eftermiddagsrunda. Började märkligt, hamnade i min bil, åkte med den flera meter, sen ställdes den hemma hos allra bästa bilveterinären. Den ska opereras men det lär ta nån vecka till och på gatan kan den få böter alltså står den bättre där.

Gick på eftermiddagsrunda, träffade en människa jag känner. Planerade att passera magiska fönstret. Nä sa matte det blåser fortfarande runt invånare från Norra ishavet, det får vänta. Klena människa!!

I morgon då ska jag minsann mingla igen, hoppas stormen försvunnit och att det kommer många kompisar då.