I morse var det ordning i min eländiga tillvaro igen. Jag fick åka och hämta Basse, verkligen på tiden. Försökte slå in hans dörr eftersom det tog flera dagar för matte att slå in en kod. När Basse ska hämtas då är det bråttom!!

Hem till mej för frukost, mycket godare när jag har sällskap. Pratade en del om vad jag missat på hundträffen igår. Precis som jag trodde massor med trevliga hundar, mingel, lek och viktiga samtal.

Så skulle vi ut och påka. Enligt matte väntade jobb på Sörmlandsleden.

Jaha långpromenad väntar. Matte vägrade köra bil på vad hon trodde var skridskobana istället för väg. Fast det är helt okej att gå finns en massa spännade att kolla efter vägen.

Den så kallade vägen. Is med vatten ovanpå. Matte sa att här hade hon vägrat köra efter som det är fullt med "intressnata" backar och kurvor och lägga bilen i diket var inte hennes plan. Jag och Basse är lärda att gå försiktigt, alltå inte dra i kopplen eller virra runt. Vi kan också halka och göra oss rejält illa om oturen är framme. Vi skötte oss alldeles utmärkt.

Basse han hade span på nåt som enligt honom var så spännande.

Fanns absolut ingenting att se. Var bara ödsligt och alldeles övergivet.

Jaha här har det minsann legat ett träd, men det hade någon sågat bort. För övrigt är det inte Sörmlandsleden så det var inte vårt bekymmer.

Nu så på vår etapp och framför oss ligger det ett "träd". Typ nåt sly som hade knäckts. Gick inte att flytta på eftersom det frusit fast.

Så där vårt bästa godis bord. Se till att ge oss det vi behöver nu! Fick godis. Bakom skymtar sjön och nu ät det slut på isrejs igen för det är bara vatten och snorhal is.

Lekte en del och kollade mer viktiga hundsaker. atte läste gästbok, men det hade bara vandrat några få. Är liksom inte säsong för vandrare just nu.

Lika bra att lämna hälsningar att den ena fyrbenta etappledaren doftar extra gott nu. Tänkte om det skulle vandra nån snygg hane.

Frukost det har jag inget minne av. Tur att det finns utsökt bark att äta.

Basse han glömmer inte de där pannkakorna för länge sen. Men inte fanns det några idag heller.

Verkligen på tiden var länge sen vi gick här. Matte skulle kolla om en massa döda granar stod upp efter stormen.

Jaha här har ett träd trillat men haft den goda smaken att lägga sej precis vid sidan av stigen så alla vandrade hundar kommer fram.

Låg ett annat litet som bara var att dra åt sidan.

I ån mellan sjöarna har Bäver jobbat hårt. Byggt en fördämning.

Han har dessutom bestämt sej för att avverka en massa andra träd. Må de falla åt rätt håll alltså inte över leden.

Nästa träd. Ingen fara sa optimisten matte, det där är enkelt fixat så gick vi en liten bit till.

Vad sa du var enkelt? Hur har du tänkt att vandrande hundar ska komma fram här?

En jättestor asp har trillat och hela kronan blockerar stigen. Totalt oframkomligt oavsett om man har två eller fyra ben. Troligen rester efter stormen förra veckan. Om de döda granarna står upp det vet vi inte för dit kom vi aldrig och matte tror att hon såg fler träd längre bort.

Bara att vända och gå tillbaka igen.

Ån har ingen is så vi dracka gott vatten. Basse hade åsikter om fångenskapen för han tror att det är badsäsong om det finns öppet vatten. Blev inget bad idag.

Bara att ta skridskobanan tillbaka mot bilen igen.

Skärp dej Basse!! Jag luktar här och du försöker kissa på mitt huvud!! Klarade mej precis.

Finns faktskt några få ställen utan is. Var väldigt skönt att kunna gå normalt i flera meter innan isen var tillbaka.

Nu är det läskigt. Till vänter finns det hagar och i dom går det hästmonster vars favoritlunch är fyrbenta etappledare.

i smög så vi klarade oss.

Titta där står bilen. Var skönt att se den igen efter flera timmar i skogen. Dessutom ar vi trötta efter allt vi kollat och en massa annat.

Åkte hem, käkade och somnade. Fast matte störde oss genom att prata i telefonen med Chefen om trädeländet och en massa annat mänskligt krafs. Trädet ska bort, men det kan dröja, måste bli bättre väglag först så delar av etappen är oframkomlig just nu.

Gick på eftermiddagsrunda. Som vanligt en tråkig sån, inga vi känner ute och inte öppnades Vivecas magiska fönster heller fast Basse försökte hypnotisera det medan vi passade biblioteket.