Eländes dag detta.

När jag skulle ut på morgonrunda så ansåg jag att vi skulle använda bilen och hämta Basse. Tänkte optimistiskt att saker hade säkert förändrats över natten. Hade de tydligen inte, gick en tråkrunda.

Hem och käkade frukost som inte alls var lika god när jag var ensam, föredrar frukostsällskap.

Kallt var det också.

Så skulle jag ut på en längre runda.

Ingen skjuts nånstans, för kallt och enligt matte risk för jägare i skogarna.

Passerade Heden, int en endaste hund i sikte inte.. Prova några stenar, var lönande.

Fortsatte min ensamma vandring, alldeles övergivet överallt. Inga varken hundar eller männiksor jag känner ute.

Passerade Ekorrskogen. Men inte ens några såna verkade vara hemma. Tillvaron var minst sagt bedrövlig.

Kom till de där fälten som brukar vara en bra lekplats.

Kollade om Hare lämnat några presenter, nä inte det inte och leka hade jag verkligen ingen lust med. Leker inte när jag är ensam.

Ja jag kan springa men det vara bara för att jag hörde ordet blodpudding. Springer inte när jag är ensam.

Först tänkte matte att vi skulle ha gått en runda som jag inte gått på väldigt länge men det blåste runt eskimåer och isbjörnar så den får bli en annan gång. Vände för att ta en annan väg tillbaka.

Den här vägen var spännande enligt matte. Under snön är det skridskobana. Visst hon har de där kängorna med klor men det var visst halkigt i alla fall. Jag spanade efter Ekorrar i skogen. Tomt och ödsligt.

Stackars Rådjur som inte har några klor hade varit ute och halkat ordentligt där.

Såg fint ut med solen men blåste fortfarande runt invånare från Norra ishavet.

Skulle gå genom skogen. Stigen var skridskobana, var lättare att gå bredvid den.

Passerade där spårvagnarna bor, men de sover tydligen sin vintersömn fortfarande alldeles dött var det.

Kollade en del spännade dofter. Hittade både efter hundar jag känner och några okända.

Fast sen såg jag en liten hund på håll. Blev så glad, kanske nån som ville umgås med Malmköpings ensammatse hund.

Inte det inte. Människorna stirrade på mej, hörde nåt om stor hund och farlig så lyfte de upp den lilla hunden och bytte sida på gatan!! Jag är inte alls farlig, viftade bara på svansen och visade att jag var glad och ville hälsa. Jag känner faktiskt hundar av alla storlekar och brukar inte käka upp mina kompisar.

Gick hem och deppade.

   Matte nåt med min Skvallermaskin. Jag har fått en medalj av den igen, tydligen är jag väldigt aktiv ifall nån trodde att jag låg på soffan och käkade ben hela dagarna.

Gick ut på eftermiddagsrunda och då inträffade dagens höjdpunkt. Passerade Vivecas magiska fönster, tänkte att eftersom Basse som kan koden inte var med så skulle det nog förbli stängt. Men det öppnades och jag fick godis. Livet kändes bättre en liten stund.

I morgon så ska det vara som vanligt igen. Jag ska hämta Basse och sen ska vi hitta på nåt tillsammans. Får se vad det blir.