Förväntade mej en tråkdag. Ingen hundträff eftersom jag är fängelsekund och nu doftar alldeles utsökt.

Dessutom blåste det massor så åka till nån bra skog var inte att tänka på.

I går kväll såg matte efterlysning om en hund som var på rymmen.

I morse var den stackars hunden fortfarande på rymmen men hade blivt sedd på ett par ställen. Alltså bestämde matte att vi kunde ta en sväng och se om vi skulle se honom. Hörde nåt om att eftersom jag doftar utsökt så kanske det skulle locka fram honom. Funderade på om jag verkligen hörde rätt, jag får ju enligt fångvaktaren inte alls träffa hanar just nu.

Heden var alldeles övergiven, inga människor och ingen hund på rymmen heller.

Men på väg mot Tråkskogen så träffade vi matten till den försvunna hunden. Var en massa mänskligt tråkprat och det visade sej att han saknar vissa kroppsdelar så min utsökta doft skulle inte ha effekt. Men han gillar andra hundar men uppskattar inte människor lika mycket.

Planen var att gå kors och tvärs i skogen för att se om vi skulle se honom. Jag letade mest efter snygga hanar, hade rört sej ett gäng där.

Hittade en massa tomtar igen, bra tomtar för jag fick godis när jag markerade dom.

Skogen var synnerligen övergiven, såg bara några människor men ingen hund på rymmen.

Hm, jag har då aldrig hittat en julgran i skogen förut. Mycket märkligt.

Men är detta möjligt? Helt plöstsligt så fanns det sån där underbar konstsnö vid skidbacken. Jag älskar sån, mycket bättre än natursnö.

Alldeles underbar var den, tydligen hade de kört snökanonerna igår när det var kallt. Tyvärr missade matte att ta bild när jag rullade i den.

Men så..............nedanför backen syns en svart prick. Det är Brave som är på rymmen. Hörde att matte ringde till hans matte.

Jaha detta var nåt nytt, gå ner för skidbacken. Nu skulle jag göra en insats och kanske att han skulle vilja träffa mej.

Titta där kommer han. Jag fick vara på fria tassar, allt är så mycket enklare då. Jodå Brave ville gärna umgås med mej fast han var trött och stressad efter så lång tid på rymmen.

Matte drällde en massa godis runt oss och det passade för självklart var han väldigt hungrig. Nu kom hans matte också. Men se henne ville han inte alls träffa just då.

Hans tikkompis var också med, men hon var inte så intressant hon heller.

Så kom det en Berner sennenhane som jag träffat på en hundträff. Honom fick jag inte umgås med eftersom han tillhör de förbjudna hanarna.

Berner sennenhanens husse bjöd på godis och det passade Brave, men bli fångad det funkade inte. Jag var nära honom hela tiden för att visa att allt var lugnt och att det skulle ordna sej.

De gick vidare till hundträffen som säkert var superrolig.

Jag hade flera lektioner med Brave i att slicka ost från tuben. Det uppskattade han verkligen och vågade vara nära matte. I hans gamla liv innan han kom till sin matte har männisor varit elaka mot honom så han har svårt att lita på andra.

Ibland käkade vi ost och så gick vi bara runt, pratade en del sånt där oss hundar emellan. Jag var lugn hela tiden eftersom jag förstod att det var lugn stackars Brave behövde.

Aha matte har tagit till ett annat knep. Vid Braves bil så fanns det ostblommor och godis i bilen. Snodde en del men matte fixade nytt.

Fortsatte att mingla runt. Flera gånger passerade det människor, men alla var så hänsynsfulla och höll avstånd till oss. Nåt om att det var bäst att vi fick sköta detta på egna tassar. Flera gånger vågade han fram till matte för att be om ost eller en godisbit.

Allt är lugnt, inga människor eller nåt. Jag berättade för Brave att jag visste att det fanns en bra godisgömma vid hans bil och den kunde jag visa.

Han följde med mej och tänkte inte på att jag gick precis förbi en sandlåda som hans matte satt på.

Nu är det över! Hans matte fick tag på halsbandet och koppel på. Efter en kväll, natt och förmiddag på rymmen är det över. Nu ska Brave hem till tryggheten igen.

Fast det var det där med den supergoda osten. Så klart han fick innan han sattes i sin bil för att åka hem äta och sova.

Jag fick massor med beröm för att jag varit så lugn och bra hela tiden. Så klart jag hjälper en hund i nöd.

När de hade åkt så gick jag bort till konstsnön. Käkade sån, mycket gott.

Firade med en massa snörull och åka kana i den ljuvliga snön. Ska alltid vara snö här om jag får bestämma.

Tänkte kolla efter hanar, men det fick jag inte alls göra. Blev fånge för jag skulle gå hem. Mötte Primo och honom får jag umgås med för han är ofarlig. Hälsade och pratade lite.

På väg hem så träffade jag människor som redan hört om det lyckliga slutet och min insats. Fick en massa beröm.

Hemma så fick jag ett stort smarrigt tuggben som lön för min insats. Sen somnade jag gott.

Vaknade och fick höra av matte att jag fått massor med beröm på Facebook.

Gick på eftermiddagsrunda, det stormade men jag träffade flera som berömde mej. Vadå, jag hjälper självklart en hund i nöd.

I morgon då är det äntligen vanlig måndag och jag ska hämta Basse precis som vanligt. Sen ska vi minsann umgås och prata om allt som hänt när vi inte träffats.