Morgonrunda i ensamhet och sen den där evighetsväntan och passandet av dörren innan matte ansåg att det var dags.

Tar alltid alldeles för lång tid innan jag får åka.

Hm, var är Basse. Han satt inte och väntade på lift och inte syntes han till nånstans.

Men nu kommer det en bil, alltså borde det vara nån kompis som kommer.

Var lille Fido som kom, men jag spande fortfarande efter den spårlöst försvunne Basse.

Alice kom också och borta i backen så är det nån mer hund på gång. Blir bra detta.

Titta! Matte lyckades för en gångs skull fatta ett bra beslut och gick och släppte ut Basse som var fånge i sitt hus.

Äntligen! Var tvungen att berätta hur mycket jag saknade honom.

Kom fram till att vi skulle spela fotboll med Siggehusse. Han är bra på att sparka bollen långt. Sigge, Alice, Mikko, Silla och så jag det blir ett bra lag.

Där flyger bollen och nu tänker jag vinna den.

Äsch, det blev nån miss i planeringen, men vad gör det. Jag hittade en annan skoj boll som jag roade mej med. Kan spela fotboll sen eller en annan dag.

Vi minglade runt en massa bland människorna också. Måste ha stenkoll på vilka som har välfyllda godisfickor. På grund av det där viruset så måste människor hålla avstånd. Måste säja att vi uppfostrat våra väldigt bra för de är duktiga på det. Bra för då kan vi fortsätta ha skoj på helgerna.

Gungun kom, hon kollade självklart om det möjligen skulle finnas lite frukost i mattes ficka. Det fanns så hon slapp svälta. Tur att vi kan gå runt bland människorna och hålla värsta svälten borta.

Spelade mer fotboll med Basse och Sigge. Nu lyckades jag komma över bollen, alltså precis som det ska vara.

Nu gäller det att vara med för Bassehusse har nåt lokalt godisregn. Var en intensiv störtskur så vi kom över en del allihopa.

Äsch, det där ser inget bra ut. Flera hundar släpas i väg av sina människor mot bilarna, är det verkligen så illa att den där kvarten har gått redan? Vi började ju nyss.

Spelade lite med Basse, men så skulle han in med sin husse och alla gick. Alltså bara att gå till bilen då och åka hem.

Slappade, kände mej ensam.

Gick på en vanligt trist eftermiddagsrunda.

Det är tur att jag har Kleptoman Leya när livet känns pest. Hon är en bra kompis, ja när hon inte stjäl det som är mitt. Vi hade ett långt viktigt samtal och jag tvättade henne en massa.

I morgon ska jag och Basse hitta på nåt, ännu okänt vad men det blir säkert nån av våra bra skogar.