Ännu en bra hunddag.

Började som vanligt med att hämta Basse och morgonbus. Var hemma ett tag och hörde att vi skulle få göra nåt skoj idag.

Såg minsann vad matte grejade med och eftersom vi är smarta så förstod vi vad som var på gång.

Men hej Moha och Troyhusse, det var väldigt länge sen. Hoppas att Moha och Troy inte är kvarglömda i det där Stockholm.

Ingen fara de var självklart med. Perfekt kommer att bli bra detta eftersom vi gillar att vara flera.

Vi skulle till den lilla ön. Bråttom hade vi så människorna struntade vi i. Deras takt skulle kunna få en snigel att framstå som sprinterlöpare.

Kollade av en massa viktiga saker, men det hade inte hänt nåt av värde sen sist.

Vi är faktiskt här inne även om vi inte syns.

Våran koskalle. Mycket viktigt att få gnaga på den en stund. Trog försökte få smakbitar i andra änden av den. Men just då var den min, bara min.

Basse hade inte heller riktigt tålamod att vänta på att jag skulle bli klar. Vadå, gammal koskalle ska avnjutas länge. Vem vet när jag har möjlighet att gnaga på denna igen?

Gick vidare och enligt människorna var det ovanligt fint idag eftersom solen sken. Ointressant enligt oss vi visste vad som var på gång och bara väntade.

Moha hade nåt snack med sin husse. Hörde att hon bad honom att han skulle se till att matte skulle snabba på med vad hon skulle göra.

Äntligen! Vi är hundnappade av Moha och Troymatte och matte tänker försvinna. Basse började gråta och ropa på en gång, jag tramapade på stället, Moha pep och Troy bad Basse hålla tyst.

Spåret är lagt och detta är slutet. På marken är det fullt med skink och rostbiffbitar. Väl utspritt över ett stort område så vi skulle ha att göra en stund.

Matte behagade komma tillbaka efter ett par veckor.

Vi blev släppta och försvann snabbt. Nu gällde det att hitta spåret och hinna först till slutet.

Så klart vi hittade det. Människorna kom efter några evigheter men vi var fortfarande fullt upptagna med att hitta allt smarrigt. Tar sin tid balnd löv, ris och en massa annat. Men när vi var klara fanns inte minsta lilla spår av nåt kvar.

Tillbaka där Moha och Troyhusse väntade så bestämde sej Moha och Troy för att kolla om det möjligen skulle finnas ett nytt spår där det fanns förra gången. Fanns naturligtvis inget.

Jag föreslog att vi skulle leka i stället. Blev extra energi av det där spårslutet.

Kom igen! Nu kör vi lite jaktlekar, det var de självklart med på. Ingen brukar tacka nej till skoj inte.

Hade massor med skoj ett tag. Mer lek till alla hundar.

Skulle vidare, men för säkerhets skulle så gjorde vi en avvikelse och kollade så det inte hade uppenbarat sej ett nytt spårslut. Hade det tyvärr inte gjort.

Den mycket viktiga bryggkollen. Bryggan var i perfekt skick som vanligt.

Jag drack vatten men Troy tillhör de hundar som inte förstått att badsäsongen är över.  Han skyllde på att han var törstig men det går minsann att dricka från land. Kanske ska ha kurs i det ämnet, fast tyvärr tror jag inte att de kommer att lyssna på mej.

Ja, ja vi kommer. Vi hade bara nåt viktigt att kolla och vi vet att det närmare sej slut på allt skoj nu.

Jaha så var det slut på allt skoj. Bara att gå till våra bilar då.

Sa hej då till Moha och Troy med människor, men hörde att så länge det inte blir vinteroväder så kommer de och hänger med oss nån gång i veckan. Mycket bra.

Somnade när vi kom hem.

Gick på trist eftermiddagsrunda och det försökte falla svampvatten.

Men i morgon då är vi Flocken igen. Får se var vi ska röja loss då, matte har visst ett par olika planer.