Tråkmorgonrunda, tråkfrukost och dessutom visste jag att en ensam dag väntade.

Må jag släppas ur fängeset och det i förra veckan eller nåt.

Skulle göra nånting, måste ut och röra på mej.

Jaha kolla slutet av min Sörmlandsledsetapp. Nu var det barmark så äntligen för det var länge sen jag var här sist. Inga spår av snygga vandrande hanar tyvärr.

Onödigt! Varför river nån upp en markeringsstolpe och lägger på en sten? Korkad sysselsättning.

Hm jag hör nåt. Vi är inte ensamma i skogen. Kom en vandrare. Trevligt för han pratade med mej, förstod säkert hur oändligt ensam jag är. Sen var det en massa tråkprat med matte om etappen också.

Bra det blommade ost där det alltid ska finnas till fyrbent etappansvarig. Städade noga.

Hm detta är inte bra, kan hindra vandrande hundar. Alltså jobb för Chefen och motorsågen framöver. Fast det gick att runda som tur var.

Hoppsan det syns bara en med det är två granar som hänger precis där vandrande hundar ska fram. Mera jobb alltså.

Många träd som inte klarat stormarna och tung blötsnö. För övrigt så var det väldigt blött och lerigt överallt.

Alltså vid den här stenen ska det stå en markeringsstople och här ska jag posera och få godis. Stolpen är spårlöst försvunnen. Gör inget sa matte som pratade om att måla markeringar på träden istället. Jag fick i alla fall godis.

Titta vilken snygg lerinpackning jag gjort på ena baktassen. Mycket välgörande för pälsen. Att matte hade fullt med lera både på kängor och byxor är en annan sak.

Tog en paus. Det var alldeles tyst och stilla i skogen . Enligt matte precis som det ska vara.

Tur att inte Basse var med. För i den här lilla nnästansjön brukar han bada. men se där ligger isen fortfarande tjock.

Kollade om de fridlysta bombmurklorna hade visat sej. Men de sover fortfarande. Hade passat bra att hitta såna idag eftersom gamle Sigge Svamphund skulle ha fyllt 20 år idag och han var en mästare på att hitta nya ställen med såna.

Får kolla igen framöver.

Vände tillbaka och kollade ett par andra ställen men lika tomt där. Hade en hel del att kolla eftersom det var länge sen jag var här. Saknade Basse när jag hittade spännande dofter, är så mycket trevligare att kunna diskutera med en annan hund. Matte med sin usla nos begriper ingenting.

Nu är det dags igen. Vi är inte ensamma, jag vet att någon eller något kommer. Matte kollade extra noga, men det var ingen varg, det var en vandrare igen. Trevlig typ som tyckte att jag var fin och trevlig och klappade mej. Precis vad jag behövde. Så var det en massa mer tråkprat mellan honom och matte och Sörmlandsleden.

Drack gott lervatten på vägen tillbaka också. Lika bra att passa på ifall det inte finns vatten hemma.

Gick till bilen.

Sen fick jag passa den utanför förläggarens butik. Jag hade gärna följt med och sagt hej till Förläggar Rudolf. Han är skitsnygg dvärgschanuzer, men jsut nu totalförbjuden. Matte var borta i många evigheter. Den där butiken har varit stängd sen nyår så nu skulle tydligen mycket avhandlas.

Hon kom ut fåningt flinande.

Den där boken har sålt mer än vad matte nånsin kunnat drömma om! Det säjs att en okänd debuterande författare som säljer 800 exemplar av en bok ska vara nöjd. Men den har sålt väldigt mycket mer, siffrorna är nåt som bara matte och förläggaren har med att göra. Men nu kommer hon att var odräglig igen.

Hem, käkade lite och somnade av tristess.

Ut på eftermiddagsrunda.

Snälla Viveca öppna ditt magiska fönster!! Jag är så ensam och behöver tröstgodis. Det öppnades och jag fick godis, förgyllde den trista eftermiddagsrundan.

Gick hem, hade tråkigt.

I morgon väntar ytterligare en tråkdag. Helger borde avskaffas när jag sitter i fängelet Det blir som ensamt och tråkigt.