Usch! Det där hemska pratet igår om att Basse skulle hänga med sin husse idag, blev verklighet.

Hörde att hon pratade i telefonen och trodde att Basse var morgonpigg och på väg hit.

Nä istället fick jag höra att det väntade en ensam dag.

Tråkrunda på morgonen och sen skulle jag hitta på något. Matte hade pratat om en längesen skog, men den ska det bli när Basse är med igen.

Passerade över Heden, alldeles stendött, såg varken människor eller hundar.

Provade ett par stenar, bra stenar som gav tröstgodis.

Ekorrskogen då. Kanske att det skulle finnas en social ekorre? Nä inte det heller, fanns inga ekorrar alls.

Gick mot sjön. Ett par gäss, de kanske ville umgås med Malmköpings ensammaste hund? Inte det inte, de sa vad som lär som en massa fula ord på fågelspråk och försvann.

Jag behöver kolla omklädningshytten så du får följa med.

Bra för det blommade ost. Tur att jag gick hit och kollade innan nån annan hund hittade blommorna.

Inspektera bryggor hade varit trevligt men jag sätter inte tassarna i iskallt vatten. Det får bli när sjön krymt.

  Godisbord, men eftersom jag var svårt deprimerad så la jag mej och deppade ännu mera. Bedrövliga eländiga ensamhet!!

Vid hundbadet håller isen på och dör. Drack lite sjövatten, gott var det. Hade Basse varit med så hade han säkert badat.

Valde att gå på spårvägen, ibland träffar jag hundar och människor här.

Där borta strå Moha och Troys husvagn och ser övergiven ut. Om jag sitter här och stirrar riktigt mycket så kanske de dyker upp där. Hjälpte inte var fortfarande lika ödsligt.

Det blir nog vår, för där spårvagnarna bor på vintern hade en vaknat.

Så träffade vi en etappledarkollega. könt med lite sällskap en stund och jag lyssnade på en massa mänskligt prat om fallna träd och annat som människorna pysslar med på leden när de grejar med den.

Gick hem försökte regna.

Käkade min Dentastix och somnade av ren leda.

Ut på eftermiddagsrunda, försökte regna igen. Passerade magiska fönstret som inte öppnade sej hur mycket jag än viftade på svansen,

Gick en runda och helt plötsligt...............

Jag hittade Alice eller om det var hon som hittade mej.. Så trevligt att äntligen få snacka med en annan hund. Människornas tråkprat det brydde vi oss inte om.

Hörde att vi kommer att ses igen i morgon.

Tänk då är det lördag och jag får träffa kompisar. Hoppa det kommer många.