Klarade av mina trista morgonrutiner med tråkfrukost och ensam morgonrunda.

Sen efter ett antal evigheter var det dags att åka och hämta Basse, han satt och väntade på sin vanliga liftarplats.

Vidare och jag och Basse funderade på om vi möjligen skulle jobba på Sörmlandsleden eftersom det var den vägen.

Så alldeles perfekt vi hittade Moha och Troy. Nu skulle vi gå en väg vi inte gått på många hundliv.

Trevligt här har jag inte varit sen jag och matte hade sista svamphundskursen i höstas och för Basse, Moha och Troy är det ännu längre sen. Vi hade tassarna fulla med att kolla allt som hänt under vår långa frånvaro.

Enligt Basse måste vatten kollas och samtidigt skulle han spana. Som sagt det är mycket när vi är i skogen.

Vi är inte ensamma i skogen, Vi vet minsann vilka som finns i närheten och vi har stenkoll.

Basse som fortfarande är övertygad om att han äger alla skogar hade stenkoll på skogen. Men allt var lugnt och stilla.

Jaha och här ligger det lämningar. Vi undersökte noga och länge. Man skiter inte hur som helst i våra skogar inte.

Stenen som Troy står på, den var Moha livrädd för förra våren. Hon var övertygad om att den käkade dvärgschnauzrar. Enligt Troy en bra spansten.

Människorna skulle leta efter en lite fornborg som ska finnas i den skogen. Bassehusse har hittat den och matte är övertygad om att vi passerat precis förbi den. Men vi dräller mest runt under svampsäsong och då missar man lätt sånt.

Troy fick nåt våldsamt behov av skogsmus, men han hade samma (o)tur som Basse. Ingen fångst blev det,

Det var en stund sen men både benbitar och päls syns tydligt.

Nu är det bäst att ha stenkoll. Den/de är nära. Människorna stod stilla och var tysta. Tänk inte ens nåt tråkprat.

Syntes ingenting, hade människorna använt sina usla nosar hade det fattat vår vaksamhet.

Gick vidare, jakten på fornborgen fortsatte.

Matte tror at hon vet var den ligger nu, men gå dit blev aldrig av.

Om det varit ljud till denna bild så hade ni hört ett fullkomligt osannolikt avgrundsmorr från Moha. Trodde inte att hon kunde låta som hon gjorde för nu var det skarpt läge enligt henne.

Vid de där två träden mitt i bilden så skymtade det en skugga i en knapp sekund, precis efter Mohas avgrundsmorr.

Fornborgar har inte för vana att springa bort så den ska vi kolla nån annan gång.

Basse skogens väktare hade minsann stenkoll, ingen rör sej i hans skogar utan hans tillåtelse inte.

Troy han släpade iväg sin matte eftersom han absolut skulle kolla nåt spännade spår.

Vi är värsta bästa skogsröjargänget, men nu är det fångenskap i koppel som gäller för vår säkerhet. Som alla ser har vi superkoll på omgivningarna.

Basse var självklart tvungen att kolla vattnet igen, kunde ha hänt massor på de timmar vi var i skogen.

Så sa matte nåt om att det var skönt i solen. Sekunden senare försökte det hagla, slutade lika snabbt, men när vi satt i bilen om det mera.

Åkte hem käkade lite och somnade.

Matte påstår att jag pratade i sömnen, gjorde jag inte alls hon hade säkert hörselhallucinationer.

Gick på eftermiddagsrunda, hade tur Vivecas magiska fönster var öppet så vi fick välbehövligt godis.

Nu har Basse åkt hem, men i morgon kommer han som vanligt och vi vet att det väntar nåt skoj i morgon också.