Tråkdag detta.

Fick höra i morse att Basse skulle hänga med sin husse idag, alltså väntade en bedrövlig ensam tråkdag.

Gillar inte såna, jag vill ha hundsällskap!!

Enligt matte skulle vi greja lite på Sörmlandsleden. Vårpremiär för jobb där. Tog en annan väg över en äng dit och där försöker minsann vintern fortfarande leva.

Så där på leden och det är trevligt snöfritt alltså precis som det ska vara.

Så många spännade dofter som dykt upp. Tämk om jag hade haft en annan hund med mej att diskutera allt spännande med. Matte med sion usla nov begriper ingenting av sånt viktigt.

Hennes stora intresse var att motionera sekatören efter vintern. Skulle klippas en massa sly. Bra så vandrande hundar kommer fram ordenligt. Människor är av underordnad betydelse i min värld.

Hallå Hare!! Du vet jag är extremt ensam idag, du kan väl stanna och snacka med mej en stund? Hare vägrade, dessutom sprang den fram och tillbaka många gånger. Inte behagade den lämna tröstgodis till mej heller.

Människor är korkade. De har både cyklat och kört med cross. Att Sörmlandsleden är dragen för vandring har de tydligen förträngt. Lerigt och halt bler det dessutom.  

Detta är min speciella markeringsstolpe. När jag sitter vid den ska jag serveras ost, typ lön för mitt jobb som fyrbent etappledare.

Tack det var vänligt, gjorde denna bedrövliga dag lite bättre i alla fall.

Eländiga vilda grisar!! De har bökat precis där vandrande hundar ska gå och dessutom försökt lägga en stor sten mitt på stigen.

Så var det vinter igen. På den här lilla nästansjön där ligger minsann isen, fast den är borta på stora hemmasjön. Hade Basse varit med så hade han blivit rejält besviken, vet att han gillar att bada här.

Kollade spängerna helt okej skick på dom också.

Äsch! Skulle titta efter de sällsynta och fridlysta bombmurklorna. Fanns inga och inte gick det att spana ekorre heller.

Matte satt på ett fallet träd  och stirrade på skogen. Märklig mänsklig sysselsättning. Men nåt om att det var skönt med en tyst och folktom skog.

Jaha dags att gå tillbaka igen. Såg den asociala haren en gång till och inte hade den lämnat nåt godis nu heller. Värdelös hare.

Myrorna jobbar hårt nu med att laga stacken efter vintern och fåglarnas härjningar. Men de är precis lika asociala som hare och ekorrar.

Hem käkade lite och somnade av ren leda, fast det var skönt med lite jobb på Sörmlandsleden.

Vakande till och hörde att matte pratade med Chefen i telefonen. Nåt om att hämta mer färg framöver. Bra blir alltså mer jobb där. Fast vi ska visst klippa mer sly på andra ställen också, mycket att fixa så här på våren.

Ut påe eftermiddagsrunda. Placerade mej under Vivecas magiska fönster och såg ledsen ut. Hade tur det öppnades. Fick tröstgodis och hon förstod hur oändligt synd det är om mej, alldeles ensam och övergiven.

Hoppas på en bättre dag i morgon.