Vanliga morgonrutinen med hämta Basse, hem för gemensam frukost och planera dagen.

Enligt matte skulle vi få göra nåt vi inte gjort på väldigt länge idag, sånt uppskattas.

Hamnade i bilen och åkte.

Detta kallas spänning i tillvaron. Vi är på väg till början av våran Sörmlandsledsetapp,  de senate två gångern har vi gått. Men det är två kilometer dötrist väg dit. Vägen så okej ut så matte körde med planen att ställa bilen på noga uttänkta ställen om det blev för halt. Gick bra, var halt på ett par ställen men inga problem. Tur att ingen hörde när hon berömde bilen på samma sätt som vi får beröm när vi gör nåt bra.

Fast sen slutade det med att matte parkerade där vi inte alls brukar stå. Nåt om en sista backe som kan vara väldigt hal.

Smart val för detta är backen och det är skridskobana. Matte gick i diket trots icebugs på fötterna.

Här brukar vi parkera, hade inte gått bra idag.

Så blev det vinter igen, den borde vara död nu.

Basse han sköter sej ypperligt som min assistent för han sprang och kollade dassen.

Matte kollade gästbok och annat tråk. Vi kollade om nån lämnat nåt till oss, fanns ingenting men det var inte många som vandrat heller.

Men bordet vid skärmskyddet är väldigt bra för det ger alltid godis.

Upplyste matte om att en dassdörr behövde stängas. Hon utförde uppdraget, tänk att jag alltid ska behöva hålla koll på människor.

Det blir vår, för matte hittade de första brännässlorna.

Gick vidare, fortfarande skridskobanor men vi hade mer att kolla.

Basse han drömde om bad i ån mellan sjöarna, enligt elaka matte kunde han glömma allt sånt.

Bäver jobbar hårt. Han hade fällt träd och dessutom åt rätt håll, detta ligger över ån så det hindrar inte vandrande hundar.

Detta är stormens verk och blir våran Chefs jobb att ta bort. Vandrande hundar kommer under och männiksor får klättra. Tur att det inte är så många ute just nu.

Så var det spännande igen. Nedförsbacke och skridskobana, tur att vi kan det där med gå försiktigt och inte drar i kopplen.

Vissa med förståndet i behåll använder den lilla bron över bäcken. Nån annan kastade sej i och skulle bada.

Kollade av en massa viktigt i skogen. Måste ha koll på vad som hänt under vår långa frånvaro. Många olika djur som hade rört sej där.

Skulle egentligen ha jobbat som svamphundar, men de där sällsynta Rökpipsvamparna hade inte vaknat. För övrigt var det fortfarande vinter där och det är inte alla år de visar sej heller.

Kollade en del mer medan matte pratade med Chefen i telefonen om fallna träd och annat tråk. Skulle gentligen ha gått och kollat andra sjön och bron över ån. Men det var så halt och isigt att det får vänta ett tag till. Blir så besvärligt om matte bryter ett ben eller arm.

Vände och halkade tillbaka på skridskobanorna.

Basse påstod att han visst behövde provsimma ån. Tänk om vandrande hundar vill bada? Han fick fortfarande inte ut och simma för matte.

Passerade skärmskyddet igen Jag satte mej och drömde om bättre tider, alltså såna utan en massa eländig is överallt. Tänk när jag kan gå precis osm jag vill i alla mina skogar.

Jaha tillbaka upp för skridskobanebacken mot bilen. 

Gick utmärkt att köra tillbaka också bilen halkade inte ens på de hala ställena.

Tillbaka i Malmköping skulle matte in i affären.

Titta vad hon hittade på torget! Våran saknade flockmedlem Alice!! Tro nu inte att vi blev utsläppta för umgänge, nädå fångar i bilen. Men matte säjer att förhoppningsvis så är vi Flocken på måndag då ska Alice eländiga vård av sjuk matte vara över.

Hemma så käkade vi och somnade gott. Toh på krafterna att kolla allt i skogen.

Gick på eftermiddagsrunda och hade sån tur att det kom ingen Bassehusse och hundnappade Basse. Fast vi träffade tyvärr inga vi känner.