Alltsså jag gillar måndagar, då är hundlivet precis som det ska vara.

Som i morse, ingen ensam morgonrunda inte. Jag hamnade i min bil och åkte och hämtade Basse. Alltså precis som det ska vara.

Hem till mej för gemensam frukost, mycket godare att vara två som käkar tillsammans.

Så hade matte lovat att vi skulle få göra nåt idag, funderade en del på vad det var.

Hm, vägen till våran lekplats. Kollade om det hänt nåt spännade sen sist.

Där var det fortfarande vinter, fast det ska föreställa vår nu.

Fast sen blev det vår. Hade ur så Hare hade lämnat en massa godis till oss.

In i skogen, kollade om det hänt nåt viktigt sen sist, hade det inte gjort.

Så drabbades vi av passa träd. Perfekt för matte bar på en påse och det vet vi minsann vad det innebär.

Matte hade tittat efter sågra svampar som inte fanns. Sen medan vi var fångar vid trädet så droppade hon blod.

Människor kan inte göra två saker samtidigt. Typ droppa blod och ha koll på omgivningen.

Matte smällde huvudet i en hasselgren.

Där satt minsann svamparna som hon letat efter. De heter Läderskål, ingen matsvamp men enligt matte såna som är skoj att hitta.

Så äntligen dags för spår. Sånt älskar vi, följa alla blodstänk tills vi hittar slutet.

Perfekt slut, det fanns massor med bitar av kycklingköttbullar. Alldeles utsökta var de. Vi letade noga, finns inte minsta lilla smula kvar.

Så var det Basse pedant. Han städade bort alla spår av blod. Ingen annan hund ska hitta våra trevliga spår inte.

Kollade mer, här hade det minsann passerat nån och kissat. Mycket intressant information.

Detta är en mycket bra godissten. Såg till att ta upp så mycket plats som möjligt. Basse fick nåt tröstgodis bara för att nån annan hund var egoist och snodde hela stenen.

Det är vår för myrorna är vakna. De slet hårt med att laga stacken efter vintern.

Är det vår bör det enligt Base gå att gräva upp sorkar. Gjorde det inte för det är fortfarande hård tjäle så de klarade sej undan hans attacker.

Om jag rullade på natursnö? Nä inte jag inte, skulle bara vila lite.

Ut på vägen igen och nu var det vinter och det ordentligt. Blir så dit solen inte når.

Ut på en annan väg med vår. Matte påstod att vi skulle titta efter tussilago på ett ställe där de brukar vara tidiga.

Nä du Basse det är MITT!! Jag hittade en Hälgedel, jag vet att jag lämnade den ( läs blev bortsläpad som fånge) och då fanns det minsann både päls och kött kvar. Men sen hade Räv eller nån annan hungrid hittat den käkat upp allt det goda. Kvar var bara benet.

Bestämde mej för att ta med det som tillhör mej. Fick inte för matte, blev nån märklig byteshandel och benet bara försvann.

Basse han tittade längtansfullt mot skogen. Där inne finns massor med mer Hälgedelar. Tänk om vi varit på fria tassar då kunde vi ha haft fest igen. Enligt matte skulle vi inte alls ha nån fest och få käka kaninmagar. Vadå kaninmage är gott och fest på Hälges kroppsdelar är mycket trevligt.

Hemma så somnade vi, matte hade sina vanliga hörselhallucinationer och påstod att vi snarkade i otakt. Visst vi var trötta för en massa nosjobb tar hårt på oss men vi snarkar absolut inte!!

Ut på eftermiddagsrunda.

Hade så tur att Basse lyckades se till att Vivecas magiska fönster öppnade sej så det regnade gott godis.

I morgon ska vi göra nåt annat. Får se om det blir plan A eller B.