Så var den här då, den där eländiga Tråkveckan.

Jag hamnade i bilen när det var dags för min längre runda Fattade ingenting för alla bra skogar är ju fulla med jägare och dessutom försökte det falla svampvatten.

Åkte och överallt stod det skyltar om jakt, syntes jägare eller deras bilar.

Trevligt, jag hamnade i Eskilstuna för matte skulle lämna nåt till sin mamma. Jag berättade att jag minsann inte fått nåt att äta på flera veckor. Serverades självklart smaskiga köttbullar.

Hörru, jag vet att det finns fler köttbullar. Du äter inte såna så se till att jag får dom! Jo jag fick resten också och kunde stilla min värsta hunger.

Skulle åka vidare för matte skulle göra nåt tråk. Begriper inte varför hon anklagade mej för att ha lyckats håra ner bilen på utsidan? Skulle den här pälsen komma från mej?

Passade bilen medan matte gjorde det hon skulle.

Stannade en stund vid en av mina hemmaskogar, denna är garanterat jägarbefriad så där kunde jag vara.

Fanns inget skoj alls och dessutom började det falla svampvatten igen. Alltså ville jag hem.

Tillbaka vid bilen och nu blev jag oskyldigt anklagad igen, Fick höra att Pelle Peugeot nog inte alls har behov av vinterpäls. Vadå, han bor ute och kanske fryser när det blir kallt, jag tänkte bara dela med mej av mitt överflöd.

Gick ut på eftermiddagsrunda, matte hade idéer om att jag nog behövde röra lite mer på mej. Kollade en massa dofter men ingen jag känner hade passerat.

Just ja, bänkar brukar vara lönsamma. Länge sen jag testade nån. Jo denna gav gois, Bra då kan jag ägna mej åt bänkprovning under denna vecka.

Ser ut? Inte alls!! Jag skulle bara rulla mej för att bli av med en del gammal päls, att det råkade fastna en massa tallbarr är faktiskt inte mitt fel.

Perfekt! Matte hade tagit med min bästa boll så den lekte jag massor med.

Sprang mycket och fort med den också. Gillar verkligen min boll.

Stubbar var länge sen jag stod på. Fast matte hade åsikter om att jag hade inte behövt välja Malmköpings allra största stubbe. Äsch, den var närmast när jag kom på idén.

Skickade in matte på Tempo och hon lyckades med uppdraget. De säljer nämligen utsökt blodpudding väldigt billigt denna vecka. Perfekt blir en massa smarrigt godis till mej när det bott i svamptorken några timmar.

Så har jag fått medalj. Enligt glädjedödaren matte så är det inte alls jag enbart utan hela föreningen Sörmlandsleden. Länsstyrelsen delar ut en Sörmlandsmedalj varje år och nu var det Sörmlandsleden dom fick den. Alla vi som jobbar med leden har del i den, alltså är den min eftersom jag är fyrbent etappledare.

Så här motiverade Länsstyrelsen att den tillföll leden.

Föreningen Sörmlandsleden arbetar ideellt med att sköta och utveckla en cirka 100 mil natur- och kulturvandringsled genom hela länet. I föreningen arbetar ungefär 200 ledansvariga aktivt med att hålla leden öppen och i bra skick. Målsättningen är att ge alla människor möjlighet till lättillgängliga och unika naturupplevelser.

Med stort engagemang och positivt framåttänkande bidrar föreningen och alla ledansvariga till att länet uppnår de nationella friluftsmålen och delar av de folkhälsopolitiska målen. Den arbetar även med att utveckla länets friluftsområden genom god samverkan med markägare och besöksnäring. Leden lockar många besökare från när och fjärran som vill uppleva vår natur- och kulturhistoria. Föreningen har också genom årtionden visat att den klarar både med- och motgångar. Och alltid hittar medlemmarna tillbaka till sina rötter – Sörmlandsleden.