wilmablogghund

Senaste inläggen

Av Wilma Border collie - Torsdag 27 april 17:49

Vanlig normal Sigriddag igen. Alltså är ordningen återställd.

När Sigrid skulle hämtas så använde matte min bil så jag trodde att vi skulle åka till nån bra skog.

 

Skumt, vi brukar faktiskt gå till den här skogen. Är en av hemmaskogarna.

 

Gräs är gott! Vi käkade så mycket att matte påstod att vi uppförde oss som kossor. Hon skulle prova det här 

alldeles nya gräset är supergott. Det är bästa att passa på medan det finns.

 

Livet är mycket roligare när man är två. Efter gårdagens ofrivilliga skilsmässa så hade vi massor att ta igen.

Mycket lek blev det.

 

Vatten med smak av lera det är gott det. Mycket godare än det där som finns hemma i vattenskålen. Vi hade

busta så mycket att vi var rejält törstiga.

 

Här är den där lilla. lilla sjön där Sigrid rusade över rutten is sist. Men nu hade isen dött så det fanns ingen

chans för henne att hitta på dumheter. Kollade en massa viktiga saker i skogen och allt var precis som det

skulle vara.

 

Här skulle vi gå och kolla nånting enligt matte.

 

Nå????? Blir jag godkänd nu? Jag gick nämligen rakt på och nosade på det som växer här.

 

Stenmurkelvalparna som bara var nån centimeter sist jag såg dom. Fick massor med beröm och ost för väl

utfört arbete. Enligt matte så är jag godkänd eftersom jag gjorde en så fin markering. Bra då kan jag snart

träna på andra svampar.

 

Firade med att käka en massa mera gräs. Så busade vi mer och grejade med viktiga hundsaker.

  

Inget är som väntans tider. Sigrid har dragit på egna förbjudna äventyr. Men taktiken är att vara stilla, tyst

och vänta. Till slut syntes Sigrid som kommit på att hon nog var alldeles övergiven i stora skogen. Tog en

stund innan hon fick upp spår på mej och matte.

 

Sigrid vet mycket väl att egna äventyr är förbjudna, men jag upplyser henne alltid om det när hon kommer.

 

Sen hade matte inkallningövningar igen. Jag visade hur man kommer fint och belönades med ost.

 

Jo då fröken Skenhelig kom också för att genast dra iväg igen. Nu började matte hota med koppelfånge.

Då skötte sej Sigrid för självklart vill hon vara på fria tassar.

 

Nä du Sigrid nu är det alldeles för mycket leka Fjortis eller om det är Hälgespåren som drar. Fanns gott om

färska högar efter Hälge.

 

Letat efter Hälge och varit borta? Nä inte Sigrid inte, världens oskyldigaste hund.

 

Nu var det definitivt slut på friheten. Alldeles för många olovliga och långvariga avvikelser. Men Sigrid hon

trodde att hon skulle fortsätta och försökte dra iväg trots fångenskapen.

 

Blev koppelfånge jag också efter en stund, men det berodde på at vi var nära bilen och skulle åka vidare.

 

Perfekt vi är i Flen och nu ska vi shoppa. Dörren stod öppen så det var bara att gå in.

 

Finns hur mycket trevligt som helst i Grisöronaffären. Doftar alldeles ljuvligt överallt.

 

Allt detta ljuvliga lösgodis. Finns precis hur mycket smarrigt som helst. Skulle lätt kunna shoppa upp nästan

hela butiken.

 

Bara att konstatera att Sigrid lider av storhetsvansinne idag. Inte nog med jakten på Hälge, oxknotor bara

en aning mindre än vad hon är det ville hon ha. Blev inga såna till nån av oss.

 

Bra kunder serveras minsann godis av Magnus. Mycket gott godis. Tog våra inköp och åkte hem.

 

Dett var mycket gott. Vi fick torkade lammben.

 

Sigrid uppskattade sitt lika mycket. Såna här borde vi få varje dag.

När det var dags för Sigrid att gå hem så passade vi på att hälsa på i Rosa elefantaffären. Bra för vi blev

bjudna på gott godis. Sen var det bara att lämna hem Sigrid, men vi ses igen i morgon och alltid kan vi väl

hitta på nåt skoj.

ANNONS
Av Wilma Border collie - Onsdag 26 april 17:57

När jag gick ut för min morgonrunda så trodde jag att ett under hade skett. Mötte Sigrid, hennes

matte och katten Nisse som satt i fängelse. Tänkte att människorna nog hade ändrat de korkade

påhitten och att jag och Sigrid skulle få umgås. Men inte det inte, Sigrid skulle fortfarande åka till

vetten och få sprutor och nåt pass. Onödigt, jag har ett sånt där pass hon kunde ha lånat mitt.

Alltså skulle jag fördriva dagen på egen tass.

 

Har hamnat på Sagostigen och jag försöker leka osynlig. För där finns hästmonstret som med förtjusning

käkar hundar särskilt Border collies som heter Wilma.

 

Äntligen inne i skogen. Här finns inga hundätande monster. Enligt matte så skulle vi kolla att allt var okej på

min korta Sörmlandsledsetapp.

 

Här har det minsann vandrat nån hund och lämnat spår efter sej. Undersökte noga, tyvärr var inte hunden 

kvar, jag kände mej väldigt ensam.

 

Fanns spår även på spängerna. Jag måste ha stenkoll på allt som rör sej på mina etapper. Mycket viktigt

uppdrag som fyrbent etappledare.

 

Våran chef har varit här och gjort nytta. Det här trädet hade trillat sist och hindrade vandrande hundar men nu

är det åtgärdat.  

Det gäller att spana av omgivningarna. Det är nån månad sen jag och Sigrid var här och mycket kan ha hänt.

 

Har haft sämre utsikter medan jag kollar av omgivningarna.

 

Detta är viktigt, väldigt viktigt. Bäcken var Sigges absoluta favoritbäck som han skötte mycket noga. Nu har

jag ärvt det ansvarsfulla uppdraget att hålla den i allra bästa skick. Enligt matte är det för lite vatten i den

men jag la mycket tid på att vara i den och plocka bort en del pinnar.

 

Dessa Vilda grisar som skräpar ner alla mina skogar med sina tappade kroppsdelar. Nu har jag tröttnat på att

skallen ligger på stenen. Tog bort den och la den på ett bättre ställe.

 

Detta har jag lärt mej att det är väldigt viktigt. Kolla gästboken, hade vandrat en del både människor och 

hundar sen sist. 

 

Struntade i leden ett tag och gick en annan väg.

 

Här doftade det alldeles otroligt gott så jag var tvungen att rulla mej länge och mycket. Riktigt gnugga in

det i pälsen. Matte med sin urusla nos begrep som vanligt ingenting och inte kände hon doften heller.

 

Så här såg det inte ut sist jag passerade. En dunk och en märklig pryl i ett träd. Enligt matte så är det nån

anordning för en Vilda grisrestaurang.

 

Nån hade glömt sin stol på hygget också. Vilda grisar och människor dräller saker överallt.

 

Nu skiner solen, men alldeles nyss fick både jag och matte söka skydd vid jaktstugan för det vräkte ner regn.

Jag hade gärna fortsatt längre bort för att gå till en trevlig sjö men det ska vi göra nån annan dag enligt matte.

 

Ägnade mej åt en del skogsagility och balansövningar på fallna träd. Bra för jag belönades med ost.

 

Tränade lite också för det hade fötts Stenmurklor i den här skogen.

 

Jaha så kom det en massa hagel som omväxling mot regn och sol.

 

Nån som funderar på vad jag gör? Här hade Sigge ett spa för pälsinpackningar men jag kom på ett det var

väldigt gott vatten här.

 

Det är väl ingen idé men hoppet vägrar lämna mej. Nädå Ekorre var lika asocial som alla andra.

 

Undrar om hon tänker bli klar idag eller om jag ska tvingas övernatta i skogen. Har legat här och väntat

i många evigheter.

 

Fullkomligt onödigt mänskligt påhitt. Hålla på och ta en massa onödiga bilder på sån här lav. Enligt matte

är den så vacker.

 

Fortsatte på resten av etappen, det är rundslinga bakom Sagostigen så den här delen hade jag inte kollat.

Sist låg det ett träd i vägen här, men det är också borta nu efter chefens insats.

 

Spanade av mer, gillar dessa gamla fallna träd. Det är perfekt att stå på dom och få bra överblick. Den som

tittar noga på bilden ser att nu har nästa väder inträffat.

 

Titta på min vackra päls, det var full snöstorm ett tag.På ett par timmar så hann nästan alla årstider visa sej.

 

Nä som hund går man absolut inte på spängerna. De är till för känsliga människor, mycket bättre att använda

vattnet bredvid dom.

 

Glöm att jag tänker gå genom hagen tillbaka. Jag vet att hästmonstret kan vara där, jag tar skogsvägen så

kan du gå genom hagen ensam. Slutade med att matte följde med mej.

 

Där borta finns min bil, men jag vet inte om jag vill gå dit. Tänk om monster Billy är i närheten? Enligt

matte var jag extremt larvig och uppförde mej precis som Sigge. Ja han måste ha varit en mycket klok

hund som också visste att hästar käkar hundar.

 

Släpp in mej i bilen! Inte en häst inom synhåll men jag vill in i tryggheten. Blev insläppt och åkte hem.

 

Efter att ha varit hemma en stund så såg det ut så här, kom massor med hagel. Skönt att slippa vara ute i det.

På eftermiddagsrundan lyckades jag hälsa på en stund i nya Prylaffären. Skönt med sällskap ett tag.

I morgon ska det visst vara vanlig normal Sigriddag igen. Hoppas jag verkligen.

ANNONS
Av Wilma Border collie - Tisdag 25 april 17:58

Det gäller att tänka positivt, all nederbörd är bra nederbörd och vi måste ha mängder.

 

Fast när jag fick det här utseendet på morgonrundan är det ganska enkelt att önska annat väder. Eller i alla

fall svampvatten fast det blir ju snön också.

Upphörde och jag gick och hämtade Sigrid.

 

Ja du Sigrid undrar hur vi ska fördriva tiden nu då? Kom inget nedfall just nu och matte vägrade att skjutsa

oss eftersom det inte var läge för lång trevlig skogsrunda.

Passerade över torget där vi mötte en människa som ville hälsa på oss. Jo det var helt okej. Men när människan

utan att fråga lyfte upp Sigrid blev matte minst sagt irriterad. Man lyfter inte upp främmande hundar och

dessutom frågar man först.  Men Sigrid är liten och söt och då är det tydligen fritt fram för vilka galenskaper

som helst enligt vissa.

 

Rishögen på Heden har växt en del sen sist. Den ska visst eldas upp på söndag, märkliga saker människor

ägnar sej åt.

 

Sigrids ständiga nöje när hon passerar över Heden, gräva en massa gropar. Undrar vad hon tror att hon ska 

hitta? 

 

Körde den skoj leken Hunden på täppan och i dag lyckades Sigrid mota ner mej flera gånger. Måste träna

mer så jag vinner. Ungefär nu försökte det hagla men det slutade lika fort igen.

 

Sigrid hon minns var de där Stenmurklorna växer. I dag sprang hon direkt dit och förvänade sej belöning vilket

hon självklart fick.

 

Tänkte att om vi har tur så....................... Nä vi hade inte tur fanns ingen Ossy att busa med tyvärr.

Ja, ja det kommer fler tillfällen.

 

In i skogen igen i jakt på nåt att fördriva tiden med.

 

Det hade minsann fötts nya Ostronmusslingvalpar. Lönande att nosa på dom för jag fick ost.

 

Sigrid var inte sämre hon. Markerade snyggt och fick självklart ost hon också. Svampvattnet som faller gör

verkligen nytta.

 

Nu har jag stått på den här bänken i evigheter och väntat. Undrar om jag får belöningen innan jag svält ihjäl?

Jo den långsamma människan behagade komma. Ursäkten var att hon väntade på Sigrid som fastnat vid nån

intressant doft.

 

Lekte ett tag ovanför skidbacken. Sigrid visade pitbulltendenser igen så det var bäst att vara försedd med

pinne.

 

Hittade en trevlig osttall. Bäst att passa på eftersom blomningen verkar avta nu. Har hört att när det blir

riktig svampsäsong då upphör träden att blomma.

 

Fortsatte att regna och snöa men balansera på trädstammar går bra i alla fall. Sen skulle vi gå hem eftersom

det inte fanns mer att hitta på i skogen.

 

Titta vi ser nåt. Det finns faktiskt ytterligare en hund ute. Trodde att vi var alldeles ensamma.

 

Hej Inez! Har du lust att leka med oss en stund?

 

Det hade hon som vi sprang massor och väldigt fort. Hade väldigt, väldigt skoj.

 

Detta kallas för lägga ner bytet Inez. Hon ska veta att hon har med Malmköpings tuffaste brudar att göra.

 

Visst var vi duktiga? Fast sekunden senare så hade vi såna där riktiga race.

 

Sigrid visade riktiga pitbulltendenser, fast det var Inez som blev utsatt för attackerna. Jag såg till att ha en

pinne i förebyggande syfte.

Sen skulle vi gå hem och Inez till skogen.

 

Äsch! Varför är Prylaffären stängd? Vi som både var godissugna och hade regnskador. Godis läker såna skador.

 

Har precis fått syn på den perfekta presenten till Sigrid. Hon som tror att hon är storviltjägare borde bli

alldeles överlycklig om hon får ett eget älghuvud. Att det är flera gånger så stort som Sigrid har väl ingen

betydelse.

Gick hem till mej, käkade Dentastix och slappade.

 

Sen fördrev vi lite tid med att leta korvbitar bland tomma toarullar. Sigrid fixade det galant. Gick hem med

Sigrid. 

I morgon blir det en tråkdag. Sigridmatte är ledig och Sigrid ska åka till vetten och vaccinera sej och katten

Nisse ska bli av med kroppsdelar. Jag blir alltså en ensam och övergiven hund i morogn.

Synd om mej.



Av Wilma Border collie - Måndag 24 april 17:52

När jag var ute på min morgonrunda så kom det ett par människovalpar som brukar vilja klappa mej.

Bara det att precis då behövde jag göra nummer två. Människovalparna stirrade och upplyste om att

jag var äcklig så mej skulle de inte klappa igen. När matte använde påse för att ta hand om mina

lämningar så fick hon höra att hon är ännu äckligare och snart skulle de kräkas. Plus att de ansåg att

matte skulle flytta nån annanstans eftersom hon ägnade sej åt att plocka upp mina rester.

Sen efter att ha varit hemma ett tag var det äntligen dags att hämta Sigrid och vi skulle åka till bra

skog.

 

Här har vi aldrig varit! Intressant med en massa nytt att spana in i dag igen.

 

Spännande är det och så bra att vara två så vi kan diskutera alla dofter. Matte är totalt värdelös och känner

inga såna. Vi var koppelfångar för vägbommen var öppen och matte ville kolla så det inte var timmerbilar

eller skogsmaskiner i närheten.

 

Dålig bild men i högra vägkanten är det nåt. Först trodde matte att det var en stor sten, men stenar har inte

långa öron. Det var Hare som satt där och matte var så glad för att Sigrid var koppelfånge. Nu var Hare asocial

och försvann när han upptäckte oss.

 

Sigrid hon fastnade totalt på platsen där Hare suttit. Lukta, lukta och lukta ännu mer.

 

Äntligen på fria tassar. Fanns inga störande timmerbilar eller annat otyg. Skönt att kunna gå som vi ville

och undersöka allt nytt.

 

Så mycket spännade överallt. Är faktiskt väldigt bra det här med mattes enorma förråd av nya skogar.

Ständig variation i tillvaron.

 

Men det är så torrt så torrt. Diket bakom Sigrid borde vara alldeles fullt med vatten.

 

Men det föds Stenmurklor överallt nu. Ännu är alla små valpar men kommer det svampvatten så lär

de nog snart bli vuxna.

 

Dagens gissa var Sigrid är. Ledtråd hon finns mitt i bilden.

 

Bara att inse att jag syns mycket bättre än vad hon gör. Fortsatte och kollade massor med spännande trots

att det mest är tråkhyggen där. Men vi som använder våra nosar hittar alltid en massa spännade.

 

Men här har vi varit! Helt plötsligt var skogen bekant. Vi hade alltså gått en annan väg så vi kom till

bekant skog. Nu var det många, många månader sen vi var där.

  

Och här ligger det skog i travar. Men det syntes på en massa hjulspår att det inte var nån risk att det skulle

komma maskiner där vi skulle gå.

 

Sjön var hur bra som helst. Svalt skönt vaten som dessutom var gott att dricka.

 

Hoppa upp på båtar fungerade här också. Vi fick ost för besväret. De där båtarna ligger visst där eftersom det

finns såna där ädla Vithajar i den här sjön också.

 

Provade lite fler badplatser. Alla var väldigt bra.

 

Där vi badade är det sand och på andra sidan supar berget rakt ner i sjön.

 

Sen lekte vi en massa också. Var tvugna att ta igen allt vi missat under tråkhelgen.

 

Detta är effektivt. När Sigrid tror att hon är en Pitbull så tar jag en pinne, då kan hon inte försöka slita

strupen av mej. Roligt har vi.

 

Kollade en massa mera intressant. På många månaders frånvaro så hinner det hända massor.

 

Den här skjortan den hittade vi då för länge sen. Nu har den tillbringat hela vintern i skogen utan att nån

har saknat den.

 

Ute på en annan väg och här har vi varit emn det var då för länge sen. Alltså hade vi fortsatt tassarna fulla.

 

Sa du ost??? Vi kommer!!!!

 

Men det är inte mitt fel att Sigrid tar upp nästan hela stubben. Jag får faktiskt bara plats med framtassarna.

Fick ost fast jag fuskade lite eller om det var Sigrids fel.

 

Hm, i förra veckan hade Rådjur hängt sitt huvud i ett träd. I den här skogen hängde större delen av Rådjurs

kropp. Fast alla benen utom ett var försvunna.

 

Äsch, jag behöver tydligen bli längre för inte nådde jag de där benen jag ville ha. Skitmatte vägrade att

lyfta ner det till oss.

Jag och Sigrid hade faktiskt tänkt gnaga ben ett tag.

 

I brist på ben så får man väl dricka vatten istället. Fast Sigrid belv ombedd av matte att genast upphöra med

planera på att utforska röret. Sen var det dags att gå till bilen eftersom vi hade varit flera timmar i skogen.

 

Du kan sätta dej i baksätet eller gå hem så fixar vi detta med att köra alldeles själva. Planen misslyckades

tyvärr.

Åkte hem till mej och somnade gott, ny och nygammal skog med alla intryck tar på våra krafter.

När Sigrid skulle gå hem till sej så föll det massor med svampvatten. Alltså ville inte Sigrid gå ut fast vi blev

tvingade. Jag ville inte gå från Sigrids hemma utan tänkte stanna tills nedfallet upphört. Fick jag inte. När

jag kom hem så började det snöa i stället. Fast allt som är vått behövs i mängder.






Av Wilma Border collie - Söndag 23 april 17:51

I dag var det dags igen för att visa Sörmlands mest uttittade och fotograferade Rökpipsvampar.

Men nu börjar de vara gamla och har tagit stryk av torka och kyla så det var nog sista gången.

 

Nu är jag på plats och har träffat en av dom som vill se svamparna. Berättade att det aldrig är nån som umgås

med mej.

 

Bara att visa vägen dit då. Bara tre syns på bilden men de var fyra.

 

Så fotograferas de igen från alla tänkbara håll. När det var avklarat så skulle de ut och vandra min etapp

fram och tillbaka. Jag skulle göra annat i skogen.

 

Jaha så har det dykt upp jobb för matte. De hårda vindarna har knäckt ett träd så det hänger en massa grenar

precis där alla hundar ska fram. Blir att åka dit ihop med sågen nån dag.

 

Nu börjar det bli grönt i skogen, mycket trevligt.

 

Passerade mitt skärmskydd och testade att balansera på en huggkubbe. Gick utmärkt och självklart fick jag 

ost för besväret.

 

Aha nu ska jag få gå längre på den där vägen som jag och Sigrid bara var och vände på i torsdags. Undrar

hur mycket nya vägar matte egentligen kan trolla fram?

 

Ny svamp som jag aldrig sett. Heter Öronmurkla, syns nästan varför de fått det namnet. Vet inte om jag

ska lära mej den.

 

Fanns massor att titta på och undersöka, mycket trevliga dofter på nya ställen.

 

Vilda grisen hade passerat under natten och lämnat spillning på vägen. Men tyvärr hade den inte tappat

nån kroppsdel till mej inte.

 

Tog en vända in i skogen men där hade Vilda grisen haft party och bökat sönder allt.

 

Lekte med en pinne en stund i brist på kompisar att roa mej med. Nåt måste jag fördriva tiden med.

 

Svamphundsträning pågår. Jag tränade på att markera Stenmurklor och belönades med ost varje gång.

Lönande sysselsättning.

 

Överallt kommer de nu och i massor. Enligt matte väldigt bra eftersom en vår med massor med Stenmurklor

brukar skvallra om ett kommande bra svampår. Jag får många chanser att träna också.

Blev samma väg tillbaka för det finns ingen riktigt bra runda där, men jag var nöjd med att få utforska nya

ställen igen.

 

Har precis kollat dasset eftersom jag inte hade min assistent Sigrid med mej. Detta är egentligen hennes jobb.

 

Jag börjar få in vanan som fyrbent etappledare nu. Detta är viktigt att kolla alla vattendrag i fall vandrande

hundar vill använda dom.

 

Arbete pågår, ta bort grenar som flyter runt i vattnet. Bra detta att kunna kombinera jobb och bad.

 

Jo jag tänkte att vi skulle ta den här vägen också. Tänkte inte matte som påstod att vi varit flera timmar i 

skogen och att jag faktiskt gick här för ett par dagar sen. Kan väl hända men Vilda grisens bortslarvade

kroppsdelar finns längre in. Tyvärr vann matte idag,

 

Är du säker på att de andra vandrade i väg? Tänkte om vi skulle kolla om de är kvar vid Rökpipsvamparna.

Matte var alldeles säker på att de nog nästan hade hunnit till Malmköping nu.

Gick till bilen och åkte hem.

På eftermiddagsrundan fick jag vara fotomodell. Kom nån med människovalpar som ville ta bilder när

människovalparna klappade mej. Tydligen ska de delta i nån fototävling. Jag ställde självklart upp och

blev klappad.

I morgon blir hundlivet normalt igen och matte planerar att jag och Sigrid ska få åka nånstans.

Av Wilma Border collie - Lördag 22 april 17:50

Samma eländiga blåst idag, men till skogen skulle jag. Matte höll på och velade länge

om vart vi skulle. Men så tog hon min bil och vi åkte.

 

Det här blev bra, skogen med den där sjön som kallas Vithajssjön. Här har jag bara varit en gång för massor

med månader sen.

 

Hade tassarna fulla med att kolla runt överallt. Händer mycket under många, många månaders frånvaro.

 

Det ser nästan ut som om Lupinbladet har en diamant men det är en överlevande regndroppe sen igår.

Mänksligt tråk att hålla på och titta på sånt när det finns en massa annat intressant.

 

Jaha det bor såna där gäss i Vithajssjön också. Självklart hade de en massa åsikter om min närvaro.

 

Struntade i de där gapiga gässen och inspekterade bryggan istället. Blåst riktigt iskallt så matte ansåg att vi 

skulle gå. Äsch, jag frös inte.

 

Detta var visst en av Sigges alla favoritspagropar. Sist jag var här var den nästan torr men nu kunde jag prova

den. Måste säja att han hade bra smak för denna var perfekt och hade gott vatten.

 

Skulle kolla om det hade fötts Stenmurkelvalpar, men det hade det inte. Alltså kunde jag inte träna idag.

 

Här har jag inte varit, förra besöket för länge sen då gick jag på andra ställen.

 

In i skogen på en liten stig och enligt matte så skulle den leda till nåt trevligt. Jag hade fullt upp med allt

nytt jag.

 

Vacker gammal tallskog och massor med spännande dofter. Detta med nya ställen är skoj och mattes

förråd av såna verkar vara helt outsinligt.

 

Bra med såna här små berg, jag hittade många ställen att spana från. Men jag missade alldeles den gamla

urtidsödlan som syns nedanför mej.

 

Helt plötsligt långt inne i skogen så hittade jag ett hus. Matte påstår att hon tänker flytta hit. Ingen som

hittar oss här och hon är ganska mycket eremit. Ja, ja bara jag får ha Sigrid med mej och helt några fler

kompisar så skulle det väl gå bra.

 

Inget fel på utsikten i alla fall. Tänk att ha en alldeles egen sjö.

 

Kollade runt en massa, det är skoj med nya ställen.

 

Väldigt gott vatten i sjön. Passade på att doppa tassarna också. Måste ta med mej Sigrid hit så hon får

provbada hon också.

 

Här har minsann ett mord begåtts. Någon har mördat en fågel och käkat upp den. Fanns bara fjädrarna kvar.

 

Fanns såna här bra hoppa upp och få oststenar också. Det är väldigt viktigt att det finns god tillgång på såna

ställen i mina skogar.

 

Ute på vägen igen så följde jag den en bit till. Matte sa att om vi hade fortsatt åt vänster så finns det ännu en 

sjö. Men till den skulle vi inte idag. Hade jag gått rakt fran så skulle jag tillslut ha hamnat i Engelska skogen

och dit skulle jag inte heller. Vi hade varit ute länge och det var visst dags att gå tillbaka till bilen igen.

 

Hittde lite mer vatten. Bäst att passa på medan det finns. För jag har förstått att den där som heter 

Vattentjuven verkligen existerar. Sigge hade ständiga bekymmer med den och den verkar fortsätta att härja.

 

Skulle du möjligen, du förstår jag är en väldigt ensam hund. Inte en endaste kompis har jag. Eller i alla fall

inte just idag. Skiteekorre! Den försvann och ville inte alls umgås!

 

Tillbaka vid Vithajssjön. Tänkte kolla en brygga till och då upptäckte jag en båt i sjön. Nån av de som har

såna där inplanterade ädla Vithajar där var sysselsatt med att försöka dra upp såna. Matte och hennes

välkända fiskfobi såg till att det inte blev nån brygginspektion. Hon tänkte inte alls vara i närheten om

det kom upp Vithajar.

 

Badade lite på behörigt avstånd från Vithajsfiskaren. Matte letade grodor och paddor, brukar visst vara

massor med såna här på våren som tillverkar valpar. Men det fanns inte en enda idag.

 

Du som pratade om gå till bilen, ska du komma i dag eller? Begriper inte varför människor alltid är så 

långsamma. Om hon rört sej snabbare hade hon inte behövt gnälla om iskalla vindar.

Åkte hem, hade tråkigt medan matte gjorde tråk.

Gick ut på eftermiddagsrunda, träffade inte några jag känner. Fick i alla fall ett grisöra när jag kom hem.

Matte fyller visst 18 idag men bryr sej inte eftersom hon fyllt 18 så många gånger, alltså fick jag öra för

att hon fyller.

I morgon ska jag visst ägna mej åt att visa de där Rökpipsvamparna igen. Några som ska vandra på min

Sörmlandsledsetapp och vill se dom.

Av Wilma Border collie - Fredag 21 april 17:40

Om det inte blåst så förbaskat mycket så skulle jag och Soígrid ha fått åk till en skog 

där vi inte varit på hela vintern. Men matte vägrade eftersom det blåste värre och värre.

 

Gick till sjön, bäst att passa på innan människorna börjar invadera här.

 

Alltså det blåser så mycket att det är stora vågor på våran lilla sjö. Hade säkert kunnat surfa om matte behagat

se till att vi haft surfbrädor.

  Sigrid fick syn på nåt ute i sjön som hon inte riktigt visste vad hon skulle ha för åsikter om.

 

De här gässen hade väldiga åsikter om vår närvaro. Det är faktiskt våran sjö som de ska vara glad att de får

vara i och inte svära åt oss.

 

Så där nu har matte trollat fram en ny osttub (kan bero på att den andra la hon nånstans i skogen igår). Ny

smak med renkött. Väldigt gott, funderar på om jag och Sigrid kan anställa oss som provsmakare på ostfabriken.

Vi är snart experter på olika smaker.

 

Människor skulle förbjudas vid sjöar. Inte slänger vi hundar en massa plastbestick och andra sopor omkring oss.

Fanns mycket, mycket mer än det som syns på bilden.

 

Passade på att bada lite fast matte pratade om att det blåste alldeles för mycket.

 

Nä du Sigrid den här pinnen är min. Du får skaffa dej en egen.

 

Hittade en båt som inte brukar finnas här. Gick utmärkt att hoppa upp på och vi blev belönade.

 

Sigrid är bra duktig. Hon gick alldeles själv och nosade på Ostronmusslingarna. De syns under hennes ben.

Massor med beröm och godis fick hon för bra jobb.

 

Jag tränade på Stenmurklor. Gick alldeles utmärkt och en massa beröm och smaskig ost.

 

Alltså den här stubben var inte enkel. Smal och jag trillade ner ett par gånger innan jag hade ordning på

alla tassarna. Men klarade det till slut. Var mycket lättare för Sigrid.

 

Men titta här då! Ossy och Nobel som vi inte sett på evigheter. Han är bara i Malmköping ibland.

 

Vi är generösa så vi bjöd på ost. Han hade inte käkat sån förut men den uppskattades mycket.

 

Försök få fyra hundar som vill leka att posera för en bild. Nä Nobels extramatte fick ge upp. Vi hade så

mycket annat att göra.

 

Alltså vi hade massor med skoj. Nobel hade en boll som vi snodde allihopa i olika omgångar.

 

Hoppsan, bollen har hamnat i Fårskallarnas hage men Nobelmatten löste det. Hon kunde hämta den.

 

Vi lekte mer allihop innan Nobel skulle gå vidare.

 

Ossy var sällskapssjuk och så klart att jag och Sigrid ställer upp och underhåller honom. Nu är frågan vad vi

ska hitta på för nåt.

 

Vi bestämde oss för att kolla en av Ossys badplatser. Här har varken jag eller Sigrid badat.

 

Som sagt det blåste mer och mer. Sigrid hade vissa problem med sina öron som blåste åt alldeles fel håll.

 

Du Sigrid jag tror att Ossy vill att vi hänger med honom och gör nåt annat en stund.

 

Aha brottning ville han att vi skulle ägna oss åt. Fast här tänker jag fakstisk sluka honom med hull och hår.

 

Sigrid agerade domare i alla matcherna och dömde alltid till min fördel.

 

Som här jag har drämt Ossy i backen och där ligger han och flämtar. Vi tikar vi kan vi.

 

Jag och Sigrid skulle fortsätta, men Ossy hade inte en tanke på att gå hem till sej. Så klart han vill hänga med

Malmköpings snyggaste tikar.

 

Matte lärde honom att det lönar sej att klättra upp på de gamla stockarna.  Visst är han vacker där han sitter?

 

När osttuben kommer fram då kan vi minsann posera alla tillsammans. Vi lekte en massa mer alla tre och

hade väldigt skoj. Så försökte matte få Ossy att gå hem eftersom han inte skulle hänga med hem till mej.

 

Slutade så här. Matte kastade godis på trappen till Ossy och fångade mej och Sigrid i koppel. Stackars Ossy

blev ensam och övergiven.

 

Titta så trevligt. Vi mötte en människa vi känner och som vet att vi aldrig nånsin får nåt godis. Alltså fick

vi sånt så vi skulle orka gå hem.

 

På Heden håller de på och ska bygga en jättebrasa till nästa helg. Detta är bara ytterst lite som har körts dit,

Kommer att bli enorm innan den är klar.

Gick hem till mej och vi slappade mest. När Sigrid skulle gå hem till sej så stormade det ännu värre. Tur att

hon var koppelfånge för annars hade hon kanske lättat från marken. Hörde de där avskyvärda orden "Ses på

måndag" nu igen. Det är alldeles för ofta det är helg.




Av Wilma Border collie - Torsdag 20 april 17:32

I dag så skulle de där Rökpipsvamparna beskådas igen. Matte pratar om att de nog är de

mest uttittade och fotograferade exemplaren som finns.

 

Framme vid skogen och inte var vi själva. Vi skulle visa Lasse hur man hittar till de där svamparna. Han hade

värsta kamerautrustningen med sej.

 

Jag kan vägen till de där svamparna så jag anställde mej som guide.

 

Vissa såna där bra kännetecken för att hitta till dom fotograferades.

 

Nu så Rökpipsvamparna står kvar och nu ska de fotograferas  från alla håll och några till. Sigrid hade nog

planer på att anställa sej som fotoassistent. Eller så var hon intresserad av svamparna.

 

Det är lättare att fotografera dom utan assisterande hund. Alltså skulle vi göra nåt annat ett tag.

 

Matte bestämde att vi skulle gå och kolla så att allt var i sin ordning vid skärmskyddet och så skulle vi nåt mer.

 

Sigrid är extremt intresserad av vatten. Men matte påstod att hon inte alls skulle bada i bäcken.

 

Snart mycket snart så kommer Häggen att ha gröna blad. Det går fort nu i naturen.

 

Viktigaste uppdraget vid skärmskyddet. Stå på bordet och vänta på ost. Vi fick ost.

 

Sigrid är en mycket bra fyrbentetappledarassistent. Hon har lärt sej hur man kollar att skärmskyddet är i

ordning. Matte kollade gästboken men ännu har inte så många vandrat och inga hälsningar till de två hårt

arbetande hundarna fanns det.

 

Kolla dasset är också viktigt och det är Sigrids jobb. Hon sköter det alldeles utmärkt och allt var som det skulle.

 

Fortsatte och lämnade Sörmlandsleden och gick på en annan väg. Nåt skulle kollas enligt matte.

 

Den här vägen har vi aldrig varit på. Undrar hur mycket nytt det egentligen finns? Nu var vi bara en bit på den

för matte skulle titta om nån som heter Toppmurkla hade fötts. Hade den inte, det var alldeles tomt.

 

Fast en hel del såna här Stenmurkelvalpar hade det kommit. Nästa gång vi är i de trakterna så ska vi få gå

mycket längre efter den vägen till fler nya ställen.

 

Den farliga fyrbenta etappledaren städar bort pinnar från Sörmlandsleden. Visst ser jag skräckinjagande ut?

Nu är i alla fall alla felplacerade pinnar borta.

 

Leka det gör man allra bäst där det är lerigt. Detta är ett av få ställen som faktiskt är det alltså roade vi oss

ordentligt här.

 

Vi bestämde att vi skulle ta den här vägen. Dessutom visste jag att jag hade nåt viktigt här inne.

 

Vilda grisens borttappade ben som jag försökte ge bort till Tage Tax. Det låg precis där vi lämnade det.

Flyttade det till ett annat bra ställe.

 

Som sagt Sigrid är inte som andra hundar. När jag hade lämnat benet så la hon sej på det och rullade och 

rullade ännu mer.

 

Jag bestämde mej för att flytta på det igen. Fast Sigrid trodde att det var hennes men jag vann och kunde ta

det till annan plats.

 

Historien upprepar sej ännu mer rulla på Vilda grisbenet. Fast till slut var Sigrid färdig så vi kunde fortsätta.

 

Jag provade bäcken. Svalt skönt vatten och gott var det som vanligt.

 

Sigrid badade minsann i sjön hon. Konstigt kallt vatten då fryser hon inte, men om det regnar så håller hon

på och fryser ihjäl. Fast egentligen bevisar det bara att regn är fruktansvärt skadligt för oss hundar.

 

Skogen är full av märkliga varleser. Som det här stenansiktet. Tror det vakar över skogen.

 

Den som tittar riktigt, riktig noga mitt i bilden kn faktiskt se en välkamouflerad Lasse som fotar Rökpipsvamp.

Är väl sånt som kallas för att bli ett med naturen.

 

Vi kom tydligen tillbaka precis lagom, för nu var svamparna färdigfotograferade för i år. Dags att gå till

bilarna igen.

  

Dålig bild men på väg mot bilarna så hittade Sigrid en bit päls efter nåt djur som vandrat över regnbågsbron.

Matte tror att det har tillhört en Vild gris. Det är verkligen på tiden att de där grisarna börjar hålla reda på

alla sina kroppsdelar.

 

Jodå Sigrid, bra försök men du lyckades inte. Hon hoppade snällt in i buren och började greja med handduken.

Hon hade hittat en Hälgeklöv och den tänkte hon smuggla med sej hem. Men hon blev blåst matte såg att hon

hade nåt och den där klöven den bor kvar i skogen. Stackars Sigrid som jobbade så mycket för att kunna smuggla

med sej sitt fynd.

 

Nu håller det på och blir ordning på mattes telefoner. Lasse lyckades pillra dit det där sim kortet i nya mobilen.

Skönt med folk som har bättre fungernade fingrar än matte.

Åkte hem till mej, vi käkade våra Dentastix och sen somnade vi. Matte telefongrejade så nu finns alla viktiga

appar och alla kontakter i rätt telefon.

Gick hem med Sigrid på eftermiddan och nu skulle vi inte till trevliga affärer och hämta trevliga ben.

Får se vad vi hittar på för nåt i morgon.


Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wilmablogghund med Blogkeen
Följ wilmablogghund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se