wilmablogghund

Senaste inläggen

Av Wilma Border collie - Torsdag 19 jan 17:25

I dag har det just inte hänt nåt av värd. Vi har passat bil i Eskilstuna och varit på tråkrunda. Dessutom hade

matte glömt kameran hemma.

Men jag har sedan en tid lovat Sigrid att hon skulle få skriva ett eget blogginlägg hos mej.

Varsegoda Sigrid presenterar sej med egna ord och en del av mina gamla bilder.


Jag har fått äran att skriva ett alldeles eget inlägg här i Wilmas blogg. Alla ni som läser den har läst en massa om mej och sett bilder. Nu tänkte jag ta chansen att presentera mej ordentligt för er.

Som ni vet heter jag Sigrid och fyller alldeles snart 1 år (har hört att man får presenter när man fyller år). Jag är en blandning av Tibetansk spaniel och Shitzu enligt människor. När jag flyttade från min mamma och mina syskon som liten valp så hamnade jag i en familj och döptes till Sonja. Men efter ett tag så kom de på att jag inte passade där och jag annonserades ut. Den som skulle bli min matte såg annonsen och åkte många mil för att hämta mej så flyttade jag till Malmköping. Samtidigt fick jag byta namn till Sigrid. Mycket bra ställe att bo på, men min matte har ett eländigt tråkjobb som hon måste vara på för att få pengar så jag kan få mat och annat nödvändigt. Jag behöver komma ut och för matte blev det stress att åka hem och rasta mej. Bästa vore om det skulle finnas nån som skulle kunna gå ut med mej. Nån som min matte känner tipsade om att Wilma och hennes matte kanske skulle kunna hjälpa mej.

 

Jag och Wilma på våran allra första träff

Människorna pratade med varandra och det bestämdes att jag skulle träffa den där Wilma och hennes matte. När jag såg Wilma allra första gången var jag lite avvaktande men det släppte väldigt snabbt. Insåg att Wilma var en mycket snäll hund som jag säkert kunde ha mycket skoj med.

Blev som ni vet hur bra som helst detta. Varje gång min matte säjer att det är Wilmadag så börjar jag vänta och vänta på att Wilma ska komma. Jag känner igen ljudet på Wilmas bil och hennes mattes fotsteg när de går hit. Sen är jag färdig att krypa ur pälsen av glädje när de öppnar dörren.

 

Syns hur jag beundrar Wilma

Wilma är min allra bästa kompis och min stora idol. Hon kan massor med saker som jag självklart också lär mej. Hon jobbar som fyrbent etappledare på två Sörmlandsledsetapper med att hålla allt i ordning för vandrande hundar. Jag har fått äran att bli hennes assistent så vi delar på det ansvaret. Viktigt jobb har jag förstått och det finns en massa skoj i skogarna.

 

Här var det väldigt bra att vara assistent för vi hittade varsitt märgben vid skärmskyddet

Mängder med nya skogar har jag fått besöka. En del är alldeles nya för Wilma också eftersom hon inte har bott så väldigt länge hos sin matte. Varenda dag är ett stort äventyr och vi hamnar alltid på olika ställen.

 

Här är vi i en skog som inte ens Wilmas matte varit i, ny etapp på Sörmlandsleden tydligen

Jag har lärt mej vilka affärer som det lönar sej att besöka för man kan bli bjuden på godis. Sån viktig kunskap har Wilma lärt mej.

 

Allra bäst är det när jag får hänga med Wilma till bästa Grisöronaffären och handla

Så har jag träffat massor med mina vänner både två och fyrbenta.

För att inte tala om allt skoj bus jag och Wilma har. Inte så att vi leker precis hela tiden. Vi håller på en stund och har superskoj sen gör vi andra viktiga saker.

 

Så här skoj har vi alltid i alla skogar vi besöker.

Så var det den där lilla detaljen med om jag är liten eller ej.

Jag är INTE en liten hund det är mänskligt hittepå. Jag är STOR har insett att jag är en Border collie, sån är Wilma och det verkar bra att vara sån. Då fixar jag allt som hon kan.

 

Jag leker Pitbull och Wilma vrålar av skräck

I bland tvivlar jag lite på min rastillhörighet och då brukar jag leka att jag är en Pitbull. Ofta försöker jag då bita huvudet av Wilma men misslyckas alltid, hon lyckas överlista mej.

På senare tid så har jag funderat på om jag ska prova en karriär som jakthund. Har kommit på att spåra Hälge, Rådjur och Vilda grisar är skoj. Då tjatas det om att jag är en liten hund som inte alls ska ha såna intressen. Nåt om att jag härstammar från vakt och larmraser inte jakt. Vadå, jag anser att jag har rätt att skaffa mej de intressen som jag gillar. Om jag gillar att spåra vilt så kan det vara en lämplig hobby. Bara det att Wilmas matte är väldigt uppfinningsrik. Hon avleder mej med en massa trevliga skink och blodpuddingspår istället. Sån är skoj och vet ni hur fruktansvärt trött man blir av att få använda både nosen och hjärnan? Kanske inte ska bli viltspårhund utan godisspårhund istället. Har just nu lite svårt att bestämma mej. Enligt människorna är jag i nåt som kallas för tonåren och enligt mej är jag i mina allra bästa år. Måste faktiskt prova vad som känns skoj att pyssla med.

Fast jag lyssnar mycket på Wilma hon är en klok hund och vet vad man får och inte får. Hon utbildar sej till nåt som heter Svamphund. Sån tänker jag i alla fall bli. Har sett hur hon gör och vilka mängder med beröm och godis det ger. Jag kan faktiskt nosa på två sorters svamp redan, såna som växer på vintern.

 

Jag nosar på mina allra första kantareller

Nu vet ni lite mer om vem jag är och jag tackar Wilma som var snäll och lät mej låna hennes blogg för att få presentera mej lite närmare. I morgon är hon tillbaka som vanligt igen.


Av Wilma Border collie - Onsdag 18 jan 17:46

Det töar ute, mycket trevligt för isen försvinner så snart kan jag nog gå överallt igen. Inget skoj

med alla dessa skridskobanor.

Hämtade Sigrid och så skulle vi göra nånting av dagen.

 

Träffade Rick som faktiskt förstod att jag inte doftar gott längre. Umgicks lite med honom innan vi gick vidare

mot nånstans. Det kom ner nåt som nästan var regn så nån riktig långrunda skulle det inte bli.

 

Jaha och där kom valparna rusande från skogen. Jag och Sigrid är tydligen alldeles oemotståndliga.

 

Rick gick tillbaka till sin husse, men Inez vägrade som vanligt. Sigrid sa åt henne att gå men hon brydde sej 

inte ett dugg om svordomarna.

 

Inez åsikter om inkallning. Hålla till på en snödriva och totalt strunta i sin husse. Hon var övertygad om att 

hon skulle följa med oss som vanligt.

 

Gå Sörmlandsleden kanske? Nä sa tråkmatte den tar vi när snön har sjunkit ihop mera. Vi var koppelfångar

eftersom vägen var skridskobana. Alltså förbjudna att börja leka där.

 

Jaha så nu tycker du att vi ska sitta här ensamma och övergivna i flera veckor? Undrar vad den som åkte

förbi i bil trodde.

 

Spåren som syns är från en Vild gris och så ligger det små skinkbitar.

 

Vi är frisläppta och storviltjägaren Sigrid insåg att det är trevligare att spåra skinka än Vilda grisar. Betydligt

bättre för hälsan också för de där Vilda grisarna ska man inte ha närkontakt med.

 

Fortsatte på Dunkvägen som mest var skridskobana så det var på nåder som vi fick vara lösa.

 

Var mycket bättre att dra in i skogen för där är ingen otrevlig is. Körde lite skogsagility över ett fallet träd.

 

Sigrid hade planer att hälsa på Räv men det fick hon inte. Räv tillhör de där asociala typerna för aldrig att

den kommer och hälsar.

 

Så var det dags igen. Ensamma och övergivna i skogen och matte försvann utom synhåll. Var borta i många

timmar.

 

Nu gäller det att följa hennes spår och sen kolla vad hon egentligen har gjort.

 

Dags att spåra igen för här fanns det minsann skinka på alla möjliga och omöjliga ställen. Vi fick leta länge

och mycket.

 

Ibland är det väldigt praktiskt att vara liten. Sigrid lyckades få tag på bitar som låg under träden. Detta med

att spåra upp godis är väldigt skoj. Gott är det, vi får använda både nosen och skallen ordentligt precis vad

vi behöver.

 

Hörru vi har jobbat hårt och nu är det slut. Det råkar inte vara så att du har mer till sugna hundar? Vi fick

inget av snålmatte.

Lekte en stund i skogen innan vi skulle vidare.


 


Äsch, det där vill jag ha bort. Jobbade hårt men det satt fast.

 

Där på vänster sida om min svans sitter det eländiga lilla grenen. Var tvungen att be matte om hjälp för att

bli av med den.

 

Ute på spårvägen och hoppa upp brukar löna sej. Fast här tog jag visst i, befinner mej typ fem meter upp

och dit nådde inte matte.

 

Här gick det betydligt bättre och vi fick varsin bit blodpudding. 

 

Vi ska faktiskt gå och kolla vid grillen. Igår så fanns det en massa godis gömt där. Kanske att det finns ny

skinka där idag. Vi letade och letade men ingenting nånstans.

 

Men nån hade tappat blodpudding på borden. Jag styädade noga på "mitt" bord.

 

Sigrid städade lika noga på sitt. Finns inte minsta mikroskopiska smula nånstans nu.

 

Sigrid provade isen som vi inte alls skulle vara på. Hal och full med vatten, bättre att det blir badsäsong nu.

Skulle gå hemåt.

 

Detta kallas för samarbete och vi fick massor med beröm och matte trollade fram skinka.

 

Visst Ostronmusslingarna är alldeles för gamla men vi markerade dom och då är man värd en massa beröm

och godis.

 

Jo du förstår Sigrid att igår då fanns det prinskorv på Pryl 7an så jag tycker att vi går dit och kollar.

 

Äsch! Nu hade den upphört igen alltså blev vi blåsta.

 

Dags att lämna hem Sigrid. I går hade hon varit alldeles utslagen efter att ha jobbat med godisspåren.

Tror hon var lika trött i huvudet idag.

 

Detta är enligt matte mitt skitiga ben och dessutom påstår hon att jag sov och snarkade när hon tog bilden.

Det tar på krafterna att använda nos och skalle, men man blir så skönt trött av rejält jobb.

Vaknade gick på eftermiddagsrunda. Tiggde Frolic i Prylaffären och sen hade Pryl 7an återuppstått igen så

jag gick in där. Träffade flera jag känner och fick godis.


Av Wilma Border collie - Tisdag 17 jan 17:45

Dagen började med att jag var tvungen att passa tråkhuset. Gick min morgonrunda och när den

var avklarad så försvann matte. Hon var inte borta så länge och den usla ursäkten var att hon hade

varit hos människoveterinären och tagit en massa prover.

Sen var det dags att hämta Sigrid så det skulle bli ordning i min tillvaro igen.

 

Där är Ekorrskogen och i träden är det Ekorrar. Men de typerna ville som vanligt inte umgås med oss.

 

Matte hade en plan vilken väg vi skulle men vi började vid sjön. Snart mycket snart kommer Sigrid och då................

 

Så där bara att anfalla och sen jagade vi varandra mycket och länge.

 

Smart Sigrid, höll på att glömma att de här borden brukar löna sej.

 

Nå????? Skulle vi kunna få nåt? Kände hur det doftade alldeles extra gott från mattes ficka men vi fick bara

vanligt godis här-

 

Och där försvann jakthunden menar Sigrid. Hon hade hittat spår efter Rådjur och ansåg att hon minsann

skulle ägna sej åt det. Trodde att matte blivit helt galen när hon påstod att det var BRA att Sigrid led av

storhetsvansinne igen.

 

Och vad är detta för eländig kollektiv bestraffning? Jag har inte letat Rådjur (struntar i såna) och matte

som alltid bara använder positiva metoder nu verkar allt helt galet.

 

Men det var inte så galet som det verkade. Jag sitter fortfarande fast men Sigrid får prova att gå ett spår

med skinka. Kan meddela att hon klarade det alldelea galant.

 

Ordningen återställd, jag fick också spåra en massa skinka. Mycket gott och trevligt.

 

Fast Sigrid var lite sur eftersom hon inte fick gå mitt spår också.

 

Sigrid kollade noga om jag hade missat nån smula men det hade jag inte gjort. Sen kollade hon sitt gamla

spår men där hade det inte växt upp ny skinka.

 

Hittade lite barmark där det fanns en del intressanta dofter. Allt luktar mycket bättre när det inte är en

massa snö ivägen.

Sigrid hade planer på att leka jakthund igen men.............

 

Matte ropade och titta så fint hon kommer. Jag kommer minsann lika snyggt jag. Inget skinkspår nu men

det regnade en del blodpudding som belöning.

 

Skulle ha fortsatt dit matte tänkt men då var det nån som sköt precis där. Alltså blev det ändrade planer.

Sigrid återgick till storhetsvansinnet och försökte spåra Vild gris. Men tänk bakom ryggen på oss så dök det

upp två skinkspår från ingenstans. Sigrid gömde totalt vad det var hon hade tänkt göra och spårade

skinka istället.

 

Tillbaka mot där vi varit efterom de där skotten satte stopp för de andra planerna, Passade på att leka

en massa också.

 

Jaså och du anser att vi ska stå kopplade och alldeles övergivna här? Med tur kanske det kommer att passera

nån snäll människa som tar hand om oss. Såg hur matte försvann.

 

Matte insåg det korkade i att överge oss så hon kom tillbaka och släppe oss. Nu gällde det att spåra henne

och vad hon pysslat med.

 

Hon hade minsann gömt en massa skinkbitar här. Vi fick jobba hårt för att hitta alla.

 

Överallt fanns det, på marken på bänkarna och ibland mitt emellan. Vi fick verkligen jobba hårt för att hitta

allt. Perfekt detta att få använda nosen ordentligt 

 

Dags att gå hemåt. Tyvärr fanns det inga trevliga godisspår på spårvägen. Fast vi kollade ordentligt.

 

WOW!!! Det kom en bil och stannde och ur bilen kom Ossy!! Har inte träffat honom på länge nu så vi pussades

ordentligt.

 

Jodå Sigrid blev också pussad. Inga orättvisor här inte.

 

Det är inte alldeles lätt att vara så snygg som jag är. Ossy han bara faller framför mina tassar varje gång vi 

ses.

 

Fast vi hann med lite skoj brottning också. Gäller att passa på när vi ses. Men sen skulle vi åt olika håll.

Ossy var inte speciellt intresserad av att följa med sin husse i bilen. Så klart han hellre hade hängt med

Malmköpings snyggaste tikar.

 

Titta vi träffade den lilla söta valpen igen. Självklart har matte glömt namnet på honom. Han tycker att jag

är lite läskig. Men får han träffa mej några gånger till så kommer han nog att förstå att jag gillar att leka

med valpar och är försiktig.

 

Fast han gillar Sigrid och de provade att leka lite grann. Han kan nog bli en skoj kompis framöver.

Lämnade hem Sigrid och gick hem och skötte katterna.

Eftermiddagsrundan blev väldigt bra för Pryl 7an hade återuppstått igen, eller i alla fall när jag passerade.

Fanns smaskig prinskorv till mej där. Borde vara så varje dag


Av Wilma Border collie - Måndag 16 jan 17:42

Äntligen måndag igen så det blev Sigriddag.

Matte använde bilen när hon skulle hämtas så jag trodde att vi skulle åka till nån trevlig skog.

Passerade flera skogar och matte pratade om vägar som liknade skridskobanor. Inte bara dom för

stora vägen blev också skridskobana och det frös på bilrutorna när det föll fruset regn. Vi hörde många

underliga ord.

 

Blev inte skogen, hamnade i Eskisltuna men nu ska vi gå och käka köttbullar eller nåt annat gott.

 

Öppna dörren NUUUUU!!!!! Vi känner minsann att det doftar utsökt från andra sidan.

 

Hej mattes mamma, du förstår vi är väldigt hungriga har inte fått köttbullar på flera år. Vi fick självklart.

 

Ni pratar en massa tråk och på bordet finns det mer köttbullar. Ska jag svälta eller????

 

Under bordet befann sej Sigrid och var minst lika utsvulten hon.

 

Tänk att man alltid måste slita för godiset. Köttbullar i toarulle. Nu fixar jag detta enkelt eftersom det

förekommer hemma ganska ofta.

 

Sigrid råkade ut för samma sak. Först bar hon runt på sin och såg ut som om hon planerade att gömma den

nånstans. Inte vidare smart för köttbullarna hade troligen vandrat i väg av sej själva innan nästa besök.

 

Hon är smart så hon löste det faktiskt hur hon skulle få tag på dom.

 

Somnade ett tag. Gardinbyte och en massa tråkprat är inget för mej. För övrigt så behövde jag smälta

köttbullarna.

 

Så där egentligen på väg hem men matte har stannat så vi ska besöka en skog en stund.

 

Huggormsskogen, trevligt var ett tag sen vi var här. Ännu bättre det var inte skridskobana utan snö så det

var inte ens halt nånstans.

 

Bäst att kolla ordentlig vad som rört sej. Här hade nån hane varit och pinkat till exempel.

 

Hm här har Hälge gått. Ja, ja bra att veta och sen struntade jag i de spåren. Men...............

 

Den rosa pricken är Sigrid som bestämt att spåra Hälge det ska hon minsann göra. Enligt matte skulle hon

omgående upphöra med att leka spårhund.

 

Tur att hon lyssnar och är duktig på inkallning för hon kom tillbaka. Hörde att matte försökte förklara för

henne att hon inte är varken jakt eller spårhund.

 

Jag avledde det där nya onödiga intresset med en del lek. Är mycket bättre när hon tror att hon är en

Border collie.

 

Så var det dags igen. Hälges spår syns i snön och Sigrid struntar fullkomligt i mej. Bara Hälge som ska letas

upp.

 

Titta. vatten!!!! Det var länge sen jag såg sånt. Nu påstod matte att varken jag eller Sigrid hade i det att

göra.

 

Sigrid struntade i vattnet, det var bara Hälgespåren i huvudet på henne.

 

Fick faktiskt Sigrid att glömma Hälge en lite stund så vi kunde gå och göra lite annat. Leka och kolla andra

viktiga hundsaker.

 

Så var det dags för Hälgehunden Sigrid igen. Hon var fullt och fast övertygad om att hon skulle iväg och

träffa Hälge. Om hon nu lyckats hade hon väl blivit livrädd när hon förstått hur enorm Hälge är.

 

Slutade så här, fångad i koppel efter som det inte alls ska spåras Hälge. Inte fick hon ge sej på den där

lämningen efter en annan hund heller.

 

Snacka om envis. Sigrid trodde fortfarande att hon skulle leta Hälge men alldeles utan framgång.

 

Till slut hamnade jag som totalt struntat i alla Hälgespår också i koppel men det var bara för att vi närmade 

oss stora vägen igen.

Gick till bilen och åkte hem.

Eftermiddagsrundan då letade jag öppna affärer men alla mina bra var stängda,

I morgon blir det visst andra bullar eller om det var skinkbitar, korvar, godisar eller nåt sånt för Sigrid.

Matte har en plan så hon får jobba med nosen utan att blanda in Hälge.


Av Wilma Border collie - Söndag 15 jan 17:49

Fortfarande isgator överallt, inte en chans att jag ska kunna åka till alla mina bra skogar för

de vägarna vill inte matte ens tänka på hur de är.

Skulle gå nånstans här hemma och hitta bra isfria ställen (inte alldeles enkelt).

 

Vid Heden mötte jag Rick, tänkte leka med honom.

 

Tänkte inte Rick som försökte hänga i baken på mej. Slyngel jag har inga som helst planer på att göra valpar

längre.

 

Träffade Inez också som försökte slå knut på sej själv.

 

Som vanligt försökte hon följa med mej. Men jag skulle gå åt nåt annat håll så med möda fick hennes matte

tag på henne.


 

Tog vägen genom den här lilla skogsdungen var ett tag sen jag gick här och det gäller ju att variera vägarna

så mycket det bara går.

 

Snälla du kan väl komma och hälsa? Jag är en så ensam hund och vill bara ha lite sällskap.

 

Mitt i bilden på en gren sitter asociala Ekorre och har inte en tanke på att umgås med mej.

 

Har lyckats gå flera meter och nu är det dags igen. Kanske att denna skulle vara på bättre humör?

 

Nä lika asocial den där ute på grenen. Typer! Fast jag tror jag ska döpa stället till Ekorrskogen eftersom det

verkar vara många här.

 

Tröstade mej med att hitta en ny bänk. Bra bänk för jag fick belöning när jag hoppade upp.

 

Kollade igenom skogen men hittade ingenting spännande alls i den- Gick en bit på spårvägen som var lika

övergiven den.

 

Ute på sjön var det människor som åkte skridskor. Tydligen är isen ganska tjock fast det inte kört tunga

fordon där. Matte totalvägrar fortfarande.

 

Skoj! Helt plötsligt hade matte trollat fram en av mina bollar.

 

Det går alldeles utmärkt att träna på att flyga tillsammans med bollen. Hade mycket skoj med den en stund.

 

Fortsatte efter sjön, fanns inget av intresse nånstans. Jo jag placerade mej snyggt på en trädstam men såg

inte att det var is på den så jag halkade ner. Fick godis som tröst.

 

Hallå Ossy??? Nähä ingen Ossy här inte.

 

Lämnade i alla fall en hälsning till Ossy efter vägen. Jodå jag kan minsann lyfta på benet om det är viktiga hälsningar som jag ska lämna.

 

Kände minsann att han hade varit ute och rört på sej. Ja, ja vi träffas väl nån annan dag istället.

 

Är väl inte att tänka på förstås. Nä det var det inte, Ekorre ville självklart inte umgås. Dessutom hamnade

jag i koppel eftersom vägen var skridskobana.

 

Jaha och där dök valparna upp igen. Inget leka för min del på grund av all is. Rick var dessutom på min bak

hela tiden.

 

Väntade medan de gick iväg. Jag hade saker att göra i skogen och det blir bara jobbigt med hane i baken.

 

Passade på att träna på svamphundsjobbet. Markerade Vinterskivlingarna och massor med beröm och godis

som belöning. Bra jobb detta med svampen.

 

Små är dom och alldeles djupfrysta men när det blir mildare kommer de att börja växa igen.

 

Passade på att länsa en tall från blodpudding också. Den kan inte sitta där och bli gammal.

Kollade av resten av skogen men inget av värde nånstans.

Gick hemåt, lyckades i alla fall träffa ett par människor jag känner.

 

Hemma igen. Jag ska börja träna på nåt som heter Nose work. Nu börjar min hjärna fungera igen efter

hormonstormarna.

Började enkelt, jag skulle visa i vilken tesil som min godisbit ligger. Bara det att Kleptoman Leya tänker

tydligen också träna Nose work. Hon la sej i hela tiden och försökte sno den som hade godis. Skoj var det

och jag ska testa detta igen. Men helst utan hjälp av Leya.

Av Wilma Border collie - Lördag 14 jan 18:01

Samma eländiga isgator överallt idag. Skulle nånstans på en lite längre runda vilket inte var

alldeles enkelt. Skogarna var inte att tänka på idag för tydligen skulle det vara intensiv jakt på

Vilda grisar överallt.

 


Gick iväg efter de isiga gatorna på jakt efter nånstans att vara och kunna vara på fria tassar ett tag.

     

Detta ska föreställa kullerstenarna vid spårvägen. Väl glaceratoch snorhalt

 

Åhhh detta underbara rådjursbajs!!!! Hann inte ens få av mej kopplet innan jag var tvungen rulla mej i det.

Matte är glad att det är deras kulor jag rullar och inte nåt kladd för då hade jag hamnat i duschen.

 

Sist jag gick här så var Sigrid med och här drog på eget förbjudet äventyr. Nånting är är det där uppe. Jag

hade stenkoll. Men det fanns ingenting att se 

Kom en Boxerhane men tro inte att jag fick träffa honom inte.

 

Kom ut på vägen. Hamnade i koppel eftersom det var isgata på den lilla vägen. Inte lätt detta eftersom vi

hundar kan skada oss ordentligt om vi fläker oss eller halkar.

 

Så äntligen fria tassar. Kollade om det fanns några intressanta spår men hittade inget.

 

Inte fanns det nåt vatten i bäcken heller. 

 

Matte hade tänkt att vi skulle ha gått den här vägen vilket hade blivit en bra runda. Men vägen var isgata

så den där rundan får bli när vägen har tinat fram igen.

 

Hm, det kanske går att gå här, det har jag aldrig gjort.

 

Jo det gick alldeles utmärkt att gå tvärsöver den stora åkern och inte var det halt heller. Hann med att

leta upp en del godis också.

 

Nästa väg och så var det bara is igen. Skitväder detta.

 

Kom precis på att där bor det faktiskt nån jag känner och det kan finnas godis. Bestämde mej för att hälsa på

var ganska länge sen.

 

Hallå Maggan är du hemma????

 

Bra planering Maggan var hemma och ville både ge mej godis och umgås med mej. Efter att ha umgåtts och

lyssnat på en massa mänskligt tråkprat så skulle jag halka hemåt.

 

Nu ser jag nåt väldigt trevligt. Hade faktiskt haft span en liten stund fast matte påstod att Heden var lika

övergiven som vanligt.

 

Sigrid!!!! Visst syns det hur mycket vi tycker om varandra? Vi borde faktiskt få umgås varje dag.

 

Hon hade Micko med sej också så jag umgicks lite med honom också. Han har åkt till sitt orginalhemma idag

men vi kommer säkert att träffas igen. Tyvärr kunde vi inte leka nåt idag eftersom vi befann oss där det var 

halt och en del trafik.

Gick hem och på eftermiddagsrundan så hade matte den goda smaken att köpa ett nytt märgben till mej.

Egentligen så fick jag det för i dag är det precis ett halvår sen jag flyttade hit alltså var jag värd en present.

Matte skrev en grej på sin Facebook i morse om hur det gick till när jag kom hit och vad som hänt sen.

Det har öst in mängder med helt fantastiska kommentarer .

Här är texten för den som vill läsa

Idag är det exakt sex månader sedan jag tog bilen till Gnesta för att träffa hunden
som jag dagen innan sett på bild i en omplaceringsgrupp. I huvudet snurrade tankarna, veckan innan hade Sigge Svamphund vandrat över regnbågsbron. Livet var nattsvart. Skulle detta vara rätt hund, jag hade haft koll i 1-2 år eftersom jag visste
att avskedets dag skulle komma. Men skulle jag klara att ta in en ny hund i mitt liv? Tänk om jag inte gillade hunden vars bild jag föll för? Tänk om hunden inte skulle gilla mej? Några få vänner visste vad jag skulle göra eftersom jag bett dom att vara referenser ifall ägaren ville ha sådana. Tankarna var många och minst sagt snurriga under resan.
Men framme så möttes jag av en svansviftande underbar Wilma som inte lämnade min sida. Jag åkte inte ensam hem och överenskommelsen var att vi skulle prova under en vecka.
Vet inte vad som skulle ha hänt för att hon inte skulle ha stannat. Jag bestämde mej tämligen omgående för att Wilma skulle bli kvar. Denna underbara hund som hamnat på ett nytt ställe med katter som svor och mängder med nya intryck hela tiden. Men allt tog hon med samma goda humör. Utforska nya skogar, träffa nya människor och hundar, allt hängde hon med på.
I bland tror jag att hon nästan räddade livet på mej för nu fick livet en mening igen.
Mycket har hänt under dessa månader, katterna som ansåg att Wilma var pest är numer bästa vänner med henne. De leker, tvättar varandra och umgås. Hon gör sej vän med alla människor hon träffar. Hundkompisarna har blivit ett gäng som hon glatt leker med. Älskar att lära sej nya saker allt är kul. Svampsäsongen var den uslaste i mannaminne men Wilma har snabbt fattat att nosa på svampar det ger en massa beröm och godis. Hon har lärt sej flera arter redan.
All aktivering uppskattas av henne, men få använda nosen eller lösa kluriga problem uppskattas alldeles extra mycket. 
Sigge var Sigge på sitt alldeles unika sätt och ingenting kan någonsin ersätta honom.
Han är så oändligt sörjd och saknad.
Wilma är Wilma på sitt alldeles unika sätt och ingenting kan någonsin ersätta henne.
Kan bara säja att jag är så glad att jag såg annonsen om henne och följde magkänslan.
Må det bli många, många år tillsammans med denna underbara hund

Av Wilma Border collie - Fredag 13 jan 17:46

Redan när jag var ute i morse så var det isglacerat överallt. Hade kommit ner nåt i natt och sen

hade det frusit. Gällde att hålla ordning på tassarna och hålla sej undan för bilar som hade problem.

Skulle hämta Sigrid men hon kom och mötte mej eftersom hennes matte var hemma idag.

 

Finn ett fel på bilden.

 

Kanske lättare på denna bild. Det är en hund för mycket. Han heter Micko och har varit tillfälligt hos Sigrid

och hennes matte. Honom kan jag umgås med eftersom han varken kan eller begriper nåt. Han skulle ut och

röra på sej så han och Sigridmatte följde med oss.

Det var så eländigt halt överallt så det handlade mest om att ta sej nånstans där vi kunde röra oss utan att

riskera att halka.

 

Tråkskogen i brist på bättre. Här var det i alla fall inte halt och vi kunde vara på fria tassar.

 

Har du lust att leka Micko? Jo det hade han, är väldigt få som tackar nej till att leka med mej. Riktigt skoj

var han.

 

Jaha den här lilla tallen gillade inte stormen utan vandrade över trädens regnbågsbro. Matte pratar om att

vi snart måste ut och kolla hur det ser ut på Sörmlandsleden, i alla fall delar av den.

 

Kollade om vi skulle hitta spår efter några vi känner men inte det inte. I alla fall inga färska såna. Lekte

mer.

 

Ovanför skidbacken hade vi väldigt skoj. Stora farliga jag jagade de små "oskýldiga" Sigrid och Micko, Roligt

hade vi.

 

Visade Sigridmatte hur otroligt duktiga vi är på att hoppa upp på bänkar. Självklart blev vi belönade med

godis.

 

Sigridmatte och Micko vände hemåt och jag och Sigrid fortsatte med vårat. Var ju bara några dagar sen vi gick 

här men det kanske hade hänt nåt. Hade det inte. Om det inte varit så gladhalt på alla gator hade det blivit en

annan runda.

 

Korkade idiotiska mänskliga påhitt. Precis alldeles nyss passerade det ett par hanar här och av den 

anledningen så fastnade jag i koppel. Tänkte minsann spåra upp dom emn det misslyckades jag med.

Dessutom så ändrade matte väg när hon såg vilken stig de tog. Hm, jag hade bara tänkt dejta lite.

 

Minsta sagt hal väg så här var vi fångar båda två. Inget leka på blankis inte och riskera fläkningar och

andra otrevliga skador.

 

Fick vara på fria tassar efter en stund. Undrar om vi har så tur eller.....................??????

 

Nähä ingen Ossy idag heller. Hade gärna umgåtts med honom en stund.

 

Fick inte fortsätta på vägen utan det blev en stig genom skogen istället. Mindre halt här.

 

Sigrid hon kan verkligen det där med stenar numer. Hon är liten och har korta ben men är en jäkel på

höjdhopp. Så klart hon fick beröm och godis för detta.

 

Jag valde en mindre sten och Sigrid tänkte tydligen träna på trädklättring samtidigt.

 

Hamnade i en del av skidbacken. Sist var det stora snöhögar här nu är allt utplattat och hårt för att de ska

börja åka skidor här imorgon.

 

Vet inte riktigt vad Sigrid hade span på ner mot sjön. Nåt spännande var det i alla fall- Gick vidare, lekte

en del och kollade andra viktiga hundsaker.

 

Sigrid ser allt bra tuff ut när hon anlägger den här minen. Matte skulle ta en del tråkbilder vid campingen,

redan nu planeras det en massa för svampträffen i september. Människor är tydligen ute i väldigt god tid.

  

Inte fick Sigrid spåra rådjur idag heller. Undrar vad hon skulle göra om hon träffade ett?

 

Nån hade kört på Heden så det gick att gå i hjulspåren. Alltså dags att gå hem med Sigrid och nu tar den enda tills måndag innan vi ses igen, Många dagar dit.

 

Eftermiddagsrunda och jag är i butiken som Sigge döpte till Rosa elefantaffären. Bra ställe för här är det

godisservering och Ingela är väldigt bra på att gosa med mej.

 

Jag tycker att det verkar som om Prylaffären också är öppen. Kan du öppna dörren åt mej?

 

Det var öppet och jag fick mina mycket välbehövliga Frolic. Precis vad jag behövde.

Av Wilma Border collie - Torsdag 12 jan 17:47

....har det inte stormat eller nåt annat otrevligt. Däremot halt som bara den.

Gick och hämtade Sigrid så vi skulle kinna roa oss ett tag.

 

Hej Rick dej var det ett tag sen vi träffade och nu ska vi inte ha närkontakt enligt matte.

 

Han försökte vara i min bak eftersom han släpptes lös och samtidigt dök Inez upp.

 

Som vanligt så smet Inez och tänkte hänga på oss. Men det hade hon ingenting för. Sigrid sa fula ord till henne.

Översatt till människospråk att hon skulle gå till sin matte och lära sej inkallning.

 

Jag och Sigrid fortsatte vår planlösa vandring. Vi skulle hitta nånstans där det inte var så förbaskat halt så

vi skulle kunna vara på fria tassar utan att riksera att halka och göra oss illa.

 

Va? Här var vi igår. Matte som är så extremt noga med att det aldrig blir samma vägar flera dagar i rad.

Vi behöver stimulans och nya intryck så vägarna varieras alltid.

 

Vi lekte en del eftersom det inte var halt och vi kunde springa hur fort som helst utan halkrisk.

 

Just ja här är de där trevliga borden. Undrar om vi ska?

 

Så klart vi skulle. Nu borde det bli blodpudding eftersom vi varit duktiga. Fick blodpudding av den väldigt

lättroade matte.

 

Så ordning i tillvaron för det blev andra vägar. 

 

Nu gick det bra att gå på spårvägen igen. Sist jag skulle gå här var det alldeles för djup snö men nu var det

inga problem att ta sej fram.

 

Om vi är tjatiga? Nä absolut inte däremot vet vi att det brukar löna sej att vara på berget här.

 

Kollade av ett fält. Fanns inget spännande och matte ansåg att Sigrid inte alls skulle käka upp alla pluttar

som Rådjur hade lämnat.

 

Kollade runt inne i skogen, inget av intresse nånstans.  Lekte en del för att fördriva tiden.

 

Matte tittade på några små svampar på ett träd. Ingen aning om vad det är, men söta var de.

 

Kolla Sigrid, hade hon kunnat så hade hon klättrat upp för trädstammen för att kolla svamparna. Hon

försökte faktiskt men klättra i träd det klarar hon inte (ialla fall inte än).

 

Alltså vi är världens bästa spanare, allt har vi koll på och så här får vi en fantastiskt överblick .

 

Lönar sej alltid att spana för helt plötsligt så var vi tvugna att städa bort en massa godisbitar. Såna ska inte

ligga och skräpa.

 

Kom ut på den där Dunkvägen som mest var skridskobana. Vi blev tillsagda att ta det försiktigt-

 

Sen blev det ännu värre ren glansis så vi hamnade i koppel. Var så halt att matte hade probelm trots de

där extraklorna på kängorna.

 

Vi tänkte att vi skulle kolla Sörmlandsleden. Jag hörde hur matte pratade om en massa träd som säkert föll

rakt över den under gårdagen. Skulle inte alls kolla den idag det blir nån annan dag enligt tråkmatte.

 

Spårvägen och här brukar jag vara på fria tassar. Men risk/chans att möta hanar och det ska jag absolut göra

inte alls enligt skitmatte.

 

Blää isgata och dessutom försöker det komma underkylt regn. Blev så halt att vi använde snödrivan at gå i.

 

Men titta vad vi träffade en liten alldeles underbar valp. Han tyckte att jag var lite läskig och ville inte hälsa.

 

Nästan så han tyckte att Sigrid också var lite läbbig. Han är ganska nyinflyttad här och vi kommer säkert att

träffa honom fler gånger.

  Nästan hemma hos Sigrid så träffade vi Scilla och Saga. Jag har träffat dom nån gång för ganska länge sen

och Sigrid höll sej på avstånd för hon ville inte träffa dom.

Lämnade hem Sigrid och gick hem till mej.

Hann vara hemma en stund innan matte bestämde sej för att rymma.

  

Hon gick och rastade Rottis Helga eftersom hennes människor var på rymmen. Men Helga hon har så bråttom

så bråttom hem när matte är ute med henne.

 

Helga VET att när hon passar sitt tråkhus så får hon alltid nåt gott av matte när det kommer in igen. Här

väntar hon på godiset.

Jag ägande mej åt att gömma diverse skor under mattes frånvaro. Hon bör genom detta inse att hennes plats

är hemma hos mej och inte korkade rymningar till andra hundar.


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ wilmablogghund med Blogkeen
Följ wilmablogghund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se