Ovädret det bara fortsätter och fortsätter.

Var vidrigt redan när jag var ute på min ensamma morgonrunda. När jag kom in igen så försvann matte i vanlig ordning till grannens katt. I rena misstaget hade hon tittat på termometern där. 24 grader i skuggan kl åtta!

Insåg att det inte var nån idé att passa dörren för jag hade blivit upplyst om att jag sitter fortfarande i fängelset,

Trots det vidirga vädret skulle jag ut ett tag och matte försökte komma på nåt bra.

Hörde att hennes telfon ringde, lät som tråkprat så jag brydde mej inte. Men så ropade hon på mej och frågade om jag ville ha korv på silverfat. Ytterst korkad fråga, jag vill alltid ah korv.

Jag fick fart på matte så hon skjutsade mej till Sparreholm. Nu ska jag minsann gå och bli serverad.

Övergivet ute, lika bra att gå in och berätta att jag här här och behöver korv i förra veckan.

Va?? Var är korven? Jag dricker inte kaffe!! Men det var sånt Ann Marie kom ut med.

Depp, jag får väl sitta här och svälta ihjäl då. Kände mej grundlurad.

Men vänta nu........det finns bevisligen hopp. Där är silverfatet och det borde innebära korv.

Så ordning i tillvaron jag har lyckats träna Ann Marie alldeles rätt. Så klart jag fick min korv, precis vad jag behövde.

Gott var det. La mej i skuggan på gruset och smälte den. Var vidrigt hett och kvavt så jag orkade inte ens kolla om det passerat nån trevlig hane.

Vaknade när jag insåg att Maria åt på nåt. Berättade att rostad macka det gillar jag och att jag käkat korv hade jag inget som helst minne av. Fick smaka, var en mycket god macka.

Hittade en annan skuggig plats där det blåste lite ibalnd, låg där för det var så vidrigt att det gick inte att göra nåt. Människorna pratade en massa tråk tills.......

Helt plötsligt kom det en massa såna här vackra moln på himlen. Genast vaknade hoppet tänk om Åskar och hans följeslagare svampvattnet skulle komma på besök.

När jag åkte hem så fanns det massor med såna moln överallt. Kanske att det skulle bli fint väder nu. Såg hoppfullt ut men inget hände.

Slöade för det går inte att göra nåt i ovädret.

Skulle på eftermiddagsrunda, hade hopp om att få åka till Basse, men matte påstod att hon inte orkade. För hett, för kvavt, ett huvud som höll på att explodera och en massa annat.

Blev en vanlig runda, om det varit normalt skulle detta ha varit en grön gräsmatta men ovädret har torkat ut allt.

Kollade fontänen men kände inte för att bada lämnade bara hälsningar till passerande hanar att jag väldigt gärna dejtar just nu.

Närmade mej Susannes butik, den zoombieliknade matte tittade i skyltfönstret och märkte ingenting. Tänk det finns service. Var minsann specialöppet bara för att jag passerade, fick både godis, vatten och umgänge alldeles perfekt.

Gick hem igen, fullkomligt olidligt ute så det var bättre att gå hem och sova.

I morgon är det Basse dag igen, verkligen på tiden och om alla de där väderprognoserna stämmer blir det mycket bättre väder så matte har en trevlig plan.