I dag så skulle jag åka till skogen och leta efter det där kopplet som matte slarvade bort precis innan Tråkveckan.

Dimmigt som sjutton var det, på en del ställen var en stor del av världen stulen.

Alltså ibland har jag tur. Som ni ser så hämtades Sigrid, Micco och Atli med vidhängande matte upp så jag fick minsann sällskap. Mycket trevligt.

Vi var inte ensamma i skogen. Det var minsann någon i den och vi var så intresserade att vi fick lov att vara koppelfångar alldeles för länge.

Nu så äntligen på fria tassar. Perfekt för vi kunde springa massor och ha en massa skoj precis som det ska vara.

En massa att göra i skogen kräver energi så Atli och Micco tiggde sån där god kyckling av Sigridmatte.

Hm, jag tycket att hon sa leta koppel men det verkar som om vi ska till Kvittrande skogen. Jag gillar fortfarande inte att gå dit.

Där framme är den och jag har inte glömt mina dåliga minnen sen olycksaliga dagen när jag tappade bort alla människor. Enligt matte är det bra för mej att passera här ofta så jag förstår att jag inte alls kommer att irra runt ensam igen.

Det fanns faktiskt fortfarande en del Svart trumpetsvamp, men enligt människorna väldigt svåra att se.

Jag som använder nosen har inga problem att hitta dom inte. Titta mellan mina tassar så sitter den där.

Fast när jag skulle ha min belöning så ansåg alla de andra att de minsann också hittat svampen. Jodå, vi fick allihopa.

Tro inte att jag släpper matte ur sikte inte. Tänker minsann sitta här och ha span på henne.

Fortfarande går det att hitta fina kantareller. Denna hittade faktiskt matte helt utan min inblandning.

Har lämnat Kvittrande skogen och kommit till Koppelskogen. Här kan jag koppla av för här har jag inte varit ensam på jakt efter borttappade människor. Alla ser väl var jag är eller? Tog en lång stund innan matte upptäckte mej. Men jag var tvungen att bevaka ett träd där det en gång för ganska länge sen var en Ekorre. Tänkte att den kanske var tillbaka.

Stackars Atli han är stadshund och inte alls van vi långa skogsrundor. Alltså blev han alldeles akut trött i skogen. Matte pratar fortfarande om den där gången för snart två år sen när han var med i skogen och lyckades somna där.

Han samlade ihop sina krafter och kom. Över vakade när Sigridmatte plockade Trattkantareller.

Som sagt Vattentjuven härjar för fullt, men det här underbara lervattnet det hade han alldeles missat. Underbart gott var det. Borde serveras sånt i vattenskålen hemma också.

Vi såg till att få mer torkad kyckling. För nu skulle det letas efter kopplet igen och då behövs energi.

Jo vi letade, men inget koppel.

Människorna letade också. Inget koppel. Till slut började de prata om nån Bermudatriangel i skogarna som sväljer ett 3,5 meter långt knallrött koppel. Samma triangel finns säkert i den där skogen som förra året stal Sigrids illrosa reflexväst. Den har heller aldrig återfunnits.

Bara att inse att det där kopplet är och förblir borta. Tur att matte skaffade ett nytt sånt vid en av mina shoppingrundor i Grisöronaffären. Hjälpte till lite med svampletning istället och såg till att få mer ost.

De kantareller som finns gömmer sej bra. Det sitter faktiskt många och stora väl gömda under alla löv.

Så håller det roliga på och tar slut igen. Vi ska mot bilen.

Vänta, vänta och vänta. Matte pratar i telefonen och pratar ännu mer. Nu var det en reporter på en tidning som skulle skriva mer om japanerna och TV programmet. För övrigt har länken till programmet slutat fungera, men matte försöker ta reda på vad som hänt.

Så var det väntan igen. Men nu var det Sigridmatte som försvann. Hon hade fått syn på nån kantarell och det visade sej vara många och jättestora.

Sen var det bara åka hem som återstod. Skjutsade hem kompisarna och hörde att vi ses nån annan dag.

I morgon ska jag visst kolla en annan skog en sista gång innan det blir vinter.