I går kväll försvann matte. Hette att hon skulle gå till grannkatten och komma snart. Jag väntade i tusen evigheter, ingen matte kom. Bestämde mej för att hon säkert gått vilse i trappen så det var lika bra att ut och leta. Turen var med mej för den förvirrade människan hade glömt att låsa in mej. Öppnade dörren, kolade av den tomma trappen. Gick ner till grannen för att berätta att det var dags att komma ihåg den övergivna hunden. Försökte öppna deras dörr, gick inte. På andra sidan dörren hörde matte hur handtaget trycktes ner och höll på att få hjärtinfarkt. Hon trodde att det var skumma typer i farten eller nåt. Tog en stund innan dörren försiktigt öppnades, jag blev överlycklig och matte svalde ner hjärtat igen. Fast jag fick höra att det kunde ha blivit så att jag hade varit tvungen att skaffa ett nytt hem för enligt henne var det rean turen att hon inte dog. Äh, känsliga människa, se till att komma tillbaka då!

Så blev det idag och ganska behagligt väder. Hämtade Sigrid och Micco för nu skulle vi för första gången på länge till en ordentlig skog.

Här har inte jag och Sigrid varit på länge och för Micco var det premiär. Jag och Micco sprang massor medan Sigrid fick vara koppelfånge. Hon har nämligen några väl utvalda platser där hon anser att hon ska avvika på egna äventyr.

Eftersom det fallit en hel del svampvatten över den här skogen så kommer alla underbara dofter. Sigrid och Micco hittade nån extra spännande.

Så började Sigrid lukta i mossan och visa att det fanns nåt.

Duktiga hund!! Kantarell som vaknat efter nedfallet. Alltså finns det hopp.

En bit bort satt det en sån här Strecknagelskivling. Ingen matsvamp men allt som är svamp är bra enligt matte. Hon trodde att detta skulle bli dagens fynd.

Svalt och skönt så vi kunde röra oss i skogen utan att få värmeslag. Tänk så mycket lättare hundlivet blir.

Flämt! Vi har precis ägnat oss åt att tokspringa en stund. Men oj det blev visst varmt. Klantmatte kom på att hon hade glömt att ta med vatten till oss. Sånt är fortfarande en bristvara i skogen.

Men titta!! Eftersom det trillat ner mera svampvatten här så fanns det minsann ljuvligt lervatten till oss. Alltså det är så mycket godare än vanligt rent vatten. Mycket gott eftersom vi var törstiga efter allt spring.

Alldeles bredvid vattnet så hittade jag nåt. Tyckte att doften var bekant och Micco var med mej och kollade.

Gissa om jag fick beröm i mängder. Jag hade hittat årets första Karl Johan. Alldeles nyfödd och jättefin. Detta hade matte absolut inte väntat sej.

Micco som aldrig sett en sån fick lukta på den och skötte sej med den äran. Han blir så lycklig när han får en massa beröm och ost för väl utfört jobb.

Micco och Sigrid firade svampfyndet genom att leka en massa.

Fast jag kollade så jag inte skulle behöva göra ett polisingripande. Men det var för ovanlighetens skulle inget Miccomord på gång.

Så fanns det mer svamp. Detta är Brödticka. Ätlig men inget matte plockar, fast vi nosade självklart på dom. Man kan aldrig lära sej för många arter.

Så en Blek taggsvamp. Matte började tro att hon hade hallucinationer. Men den var minsann alldeles riktig den också. Det finns alltså hopp att det kommer svampar i skogen,

Så visade Sigrid framtassarna igen. Alltså hon är så himla duktig för här har hon hittat en Karl Johan igen.

Jag som utbildade elever hela helgen visade Micco hur man bästa markerar. Han tittade noga och gjorde som jag. Mycket läraktig han kommer att bli en duktig svamphund.

Stor och fin var den och inte hade larverna hittat den heller. Matte pratade om att hon hade aldrig kunnat drömma om såna här fynd idag.

Vi kollade av mer skog. Svampar fanns det inte fler, men en massa spännande dofter och sånt. Sen var det dags att gå till bilen och åka hem.

Hos Sigrid och Micco var det människofika. Micco han somnade i den där korgen jag brukar försöka använda. Det tar på krafterna med ny skog, svamphundsutbildning och en massa spännande.

Jag var inte direkt pigg jag heller. Faktiskt så sov vi gott alla tre. Men vi hade haft en mycket bra förmiddag i skogen. Så här ska alla dagar vara.