Inga nya bra skogar med konstiga träd i dag inte. Matte påstod att det blåste så mycket så vi

kunde hålla oss i hemmaskogarna.

Vi träffade i alla fall söta Beagelvalpen på Heden. Var ganska länge sen sist.

Hon och Sigrid planerade för en massa lek, men det är inte så lätt i koppel. För övrigt så skulle vi åt olika håll.

Vi gick vidare mot vart vi nu skulle. Då var det nån som ropade på oss.

Hej Göte. Nä jag har aldrig nånsin varit livrädd för dej när du var arbetsklädd. Förvirrade matte har säkert

blandat ihop det med nån annan hund. Vi är två mycket ensamma hundar som behöver en massa sällskap.

Jaha och där försvann Sigrid. Hon befinner sej nånstans där inne troligen sysselsatt med att tigga godis.

Jodå jag gick in jag också och visst hade Maggan godis till oss. Väldigt bra med godisservering. Vi får varken

mat eller godis i våra hem så givmilda människor är perfekt. Behövde dessutom energi för att orka med skogen.

Jaha här var det ett tag sen, bäst att kolla vad som hänt sen sist.

Nöta inkallning med Fjortisen. Ingen Fjortis vaken just nu för Sigrid kom snällt, men sånt kan svänga snabbt.

Hm, det här är inte bra. Vattnet har minskat ganska mycket i bäcken sen jag passerade sist.

Intressanat dofter fanns det och alldeles nyss hade Hälge passerat för vi hittade färska lämningar. Fick inte alls

käka upp det för skitmatte.

Struntar fullständigt i Hälge, jag vill umgås med Ekorre! Den asociala typen satt upp i granen och sa en massa

som inte lät snällt. Tycker att den kunde ha kommit ner och varit trevlig.

Kolla Sigrids min. Hon och matte väntar på mej och nu håller Fjortisen på och vaknar.

Ja jag kommer, det var ett förbaskat tjat. Hade jag fått sitta kvar vid granen så kanske Ekorre kommit på

andra tankar.

Detta är den lilla, lilla "sjön" i den skogen. Där lever fortfarande isen fast den är alldeles svart och rutten.

Alldeles innan bilden togs så stack Fjortisen rakt över isen och matte vrålade och kallade henne otryckbara

saker. Ingen vill tänka på vad som hänt om isen brustit.

Den oskyldigaste av de oskyldiga har behagat återkomma, men en annan väg. Jag talde om vad jag ansåg om

dumma saker.

Jag gör precis vad jag vill och jag kan och vet ALLT. Var vänlig och befria mej från kopplet så jag kan göra

precis vad som faller mej in. Det finns absolut inget farligt och är det farligt så övervinner jag det.

Sigrid kunde bara drömma om frihet. Nu var det koppelfånge som gällde.

Matte hittade Citronfjärilar som hon först trodde var döda men de levde. Tror att de ansåg att det var kallt

eftersom de var väldigt slöa.

Ja du Sigrid vet du hur skönt det är att vara på fria tassar? Om du ser till att bli ditt vanliga jag igen så får

du också förtroendet. Men Fjortisen hängde i kopplet och skulle på egna äventyr hela tiden.

Lugn Sigrid matte bara letar efter nåt som vi ska träna på om det finns. Sist var inga födda.

Titta nu hade det fötts Stenmurkelvalpar. Förra gången var det alldeles tomt, men nu så.

Usel bild men Sigrid provar att lukta på sitt livs första Stenmurkla. Självklart en massa beröm och så serverades

vi godis. Jag tränade jag också.

Denna lilla precis nyfödda valp kan faktiskt växa och bli stor som en knytnäve. Granbarret bredvid är normal

stort så denna är inte många millimeter ännu.

Jag kollade en massa trevligt som koppelfången inte kom åt. Vattensamlingar med gott vatten, spännande

dofter och annat viktigt.

Jag var leksugen så matte provade att låta Fjortisen springa. Jo vi hann leka lite med betoning på lite innan

hon försökte med andra påhitt.

Men jag lovar jag är ingen Fjortis. Jag är en söt och snäll hund som alltid lyder. Visst kan jag väl få springa

på fria tassar? Den enkla grejen gick inte matte på.

Vanlig syn, Fjortisen står på bakbenen och tror att hon ska ge sej iväg efter nånting. Men hon kom ingenstans.

Jag ägnade mej åt att kolla allt som hon missade, fast det fanns inte så mycket av värde idag.

Slut på skogen för idag, tillbaka på den lilla vägen. Alltså snart dags att gå hemåt.

Jaha så blev även jag koppelfånge för nu är vi bland bebyggelse. På väg hem så såg vi en Schäfer på håll den

skulle död enligt Fjortisen som säkert försökt om hon fått chansen. Fick hon inte och oskyldig Schäfer ska inte

alls drabbas av Fjortis med storhetsvansinne.

Inte nog med tråkrundan, i dag var det en sån där korkad dag när Sigrid skulle gå hem till sej. Mycket trevligare

när jag har sällskap hemma ett tag också.

Hade tråkigt medan matte kladdade och kladdade ännu mer genom att tillverka mängder med såna här

sticks med tjärsalva i. Märks att fästingar och annat vaknat nu.

I morgon hoppas jag att det blir en bättre dag, jag vet i alla fall att Sigrid ska med hem till mej.