Tänk vraket är borta och matte är tillbaka. Den där konstiga medicinen från Långtbortistan gjorde underverk.

I dag finns inte ett spår kvar av feber, snorande, hosta huvudvärk osv. Väldigt skönt att slippa VAM så livet

kan återgå till det normala igen.

Hämtade upp Sigrid och nu ska vi nånstans. Först hade matte tänkt skjutsa oss men det blsåte så mycket att

det blev inställt. Ska inte ha träd i skallen. Nu är Heden isfri så det går äntligen att gå över den igen.

Jaha och där kom Inez och Rick. Jag bad dom att hålla sej borta från Sigrid som inte vill vara deras leksak.

Gick så där.De har svårt för hundspråk de där två.

Vi skulle vidare men det tog sin lilla tid.

Den vanliga synen Inez som vägrar gå till sin matte. De där två behöver gå kurs i vardagslydnad och inkallning

plus nån i aktivering. Vågat att låta Inez som löper vara lös tillsammans med hane.

Den här stenen har jag aldrig provat undrar om den ger ost? Jo det gjorde den, alltså en bra sten.

Hörru Sigrid jag har minsann sett vad du tänkte och du vet att det är förbjudet. Faktiskt så lyssnar hon på mej.

Spanade av om det hade hänt nåt av värde i Hasselskogen. Nä allt verkade vara precis som vanligt.

Men titta noga på Sigrid. Här börjar hennes fjortismin visa sej. Uppdragen läpp och en blick som visar total

nonchalans. Matte insåg att nu var det bäst att vara vaksam.

Inkallning och ännu mer inkallning. Jo Sigrid skötte den varenda gång och fick fortsätta vara på fria tassar.

I bland räckte det med att matte visade osttuben för att hon skulle komma. Vi gör vad som helst för s

Om man jämför en rådjursklutt med en myra ser det ut som en elefant lämnat en hög. Stackars myror som

ska städa bort den.

Och där försvann storviltjagande fjortisen. Bara att vänta då.

Dagens första vårtecken. Hasseln blommar. Detta fick matte syn på i väntan på att fjortisen skulle återkomma.

o hopn kom och fastnade omgående i koppel. Söter man sej inte får man inte vara lös.

Provade ute på ängen, men fjortisen var extremt vaken och aktiv i Sigrids skalle.

Slutade med att jag fick hämta henne.

Slut på friheten för idag. När man inte sköter sej då är det koppeltvång. 

Tänker ni komma den här veckan eller? Jag som fick vara på fria tassar hade väntat i evigheter på matte och

koppelfången.

Orsaken till att det tog sån tid. Matte hade fått syn på årets första blåsippa och var tvungen att ta en massa

bilder på den.

Nu är det nog vår på riktigt.

Kollade spännade dofter efter spårvägen, hade rört sej en hel del hundar sen sist.

Titta så trevligt. Iseländet dör och det finns vatten närmast land snart kan vi nog bada.

Matte blängde på den här bergväggen och muttrade om att hon fortfarande inte begriper hur hon vågade.

Det är högt väldigt högt.

För fyra år sedan i dag såg det ut så här. Sigge Svamphund stod högt där uppe och tänkte hoppa ner istället

för att vända tillbaka vägen han kommit. Slutade med att våldsamt höjdrädda matte klättra upp för bergssidan

medan hon motade upp Sigge. Var visst en riktig mardröm där och då.

Vi håller oss till sånt här, för om vi står här brukar det bli belöning. Jodå det blev ost.

Nu fastnade fjortisminen i närbild. Uppdragen överläpp och blicken att jag hör vad du säjer men se det skiter

jag fullständigt i. Alltså kunde Sigrid glömma mer frihet idag.

Fast jag är väldigt bra på att retas. Typ visa koppelfången hur himla skoj man kan ha med en pinne. Tror att

hon blev avundsjuk.

Nu är isen borta på bäcken och hade inte Sigrid varit fånge så hade hon nog badat. Men det hindrade matte.

Tänk vad det var trevligt att gå tillbaka över Heden. Massor med människovalpar  och de ville klappa mej

och Sigrid. Vi hade fullt upp med att umgås med massor av dom. Fler människovalpar till oss!

I går kväll så lärde jag mej vad VAM (Vård Av Matte) innebär. Ett evigt gnällande, snorande, feberfrossa

och jag vet inte allt vad som var fel. Fick en mycket tidigare kvällsrunda än normalt och sen placerade sej

vraket i sängen och somnade. Elva timmar senare, alltså vid sju i morse återkom hon till verkligheten men

fortfarande i skick som febrigt vrak. Insåg att detta skulle bli en eländig tråkdag eftersom det fortfarande

gnälldes om det mesta plus dåligt samvete för mej. Nu klarade jag faktiskt av den extremt långa natten

utan problem, hade det varit nåt akut hade jag väckt vraket.

Har släpat ut vraket och hämtat Sigrid. Hörde nåt om att i dag får ni roa varandra nåt om att inte orka

aktivera oss. Människor är klena.

Gick till sjön och började med att leka en del.

Sen tog vraket fram två bollar och hade idéer om at vi kanske skulle vilja roa oss med dom.

Jag tog ett par vändor med min boll, mest för att hålla vraket på gott humör.

Sigrid var totalt ointresserad av bollarna, varken hennes eller min dög idag.

Kollade av en del intressanta dofter i brist på bättre sysselsättningar. Hade passerat en och annan hund.

Sigrid ska nog bli arkeolog eller nåt för hon grävde och grävde efter nåt okänt vid strandkanten.

Hörru Sigrid tänker du käka upp all ost? Tänkte att jag också skulle kunna få en eller annan slick.

Uttråkad är bara förnamnet. VAM är pest för vraket satt och glodde och påstod att hon var tvungen att vila.

Vad då gå till sjön kräver normalt ingen vila men nu var det tydligen nödvändigt.

Dagens positiva upplevelse, badsäsongen närmar sej. För nu håller isen på och dör i strandkanten.

Kollade så Sigrid inte var på fjortishumöret. Nädå hon kom snällt när matte ropade.

Släpade med oss vraket till Ekorrskogen, kanske skulle det finnas nåt skoj här.

Ja jag vill ha ost fast jag bara har framtassarna på stammen. Hade liksom halkat ner, men jag fick ost.

Sigrid har vissa fördelar av att vara liten, där jag halkade av där kunde hon stå utan problem.

Nä Ekorrskogen verkar alldeles övergiven. Spanade och spanade men såg ingenting intressant.

Fast det växte ost på en trädstam. Numer är det kliniskt rent där. Vi är världsbäst på att städa bort ost.

Jaha hur länge ska jag sitta här och glo då? Matte satte sej på en bänk med den usla ursäkten måste vila lite.

Satte mej bredvid vraket och inväntade bättre tider.

Jaha ett träd hade tröttnat på livet sen vi passerade här senast. Men det gick att ta sej förbi det eftersom

vraket vägrade klättra.

Blev koppelfångar eftersom det helt plötsligt var en fullkomligt onödig skridskobana. Dags att de försvinner

överallt nu.

Snälla ni kan väl komma ner och umgås med mej och Sigrid. Vi är dötrist och släpar runt på det mänskliga 

vraket som bara gnäller.

Den som tittar noga kan se en Ekorre i trädet men de var fyra stycken. Skogen levde verkligen upp till sitt

namn idag. Men inte ville de umgås inte.

Både jag och Sigrid försökte hypnotisera ner dom men det hjälpte inte. Varför är Ekorrar så asocila? De såg

ut att ha skoj i trädet då kunde de väl ha kommit och lekt med två uttråkade hundar.

Mer tråk. Passa Tråkapoteket medan matte köpte nåt ointressant.

Gick hem med Sigrid. Blev ordentligt tvättad av hennes katt som tydligen är kär i mej. Ja, ja är väl bäst att

låta honom hållas fast jag egentligen föredrar att tvätta katter.

Vraket har fått nån medicin från Långtbortistan som ska vara effektiv mot förkylningar. Faktiskt så har redan

effekt märkts. Hon gnäller mycket mindre, febern är borta och snorande avtar. Kanske kan hoppas på en

mer normal dag i morgon 

Himla tur att det var Sigriddag för matte är lika tråkig fortfarande. Vet inte vad hon snyter ut nu för med

den här takten borde hjärnan vara avklarad sen länge. Gnäller gör hon också, människor är ett klent släkte.

Så äntligen lite ordning i tillvaron, vi har blivit skjutsade till Bombmurkelskogen. Men vad som inte syns på

bilden är att det är en matte för mycket med. Av nån outgrudlig anledning skulle Sigridmatte med och lägga'

sej i våra hundgörmål.

Bara att vänta på de långsamma människorna då. Matte är värre än nånsin och ska snyta sej typ varannat steg

eller nåt.

Hoppsan nu vet vi vad matte har snytit ut. Det oändliga tålamodet med oss hundar. Vi råkade avlägsna oss för

långt bort båda två och då slutade det så här. För övrigt var det alldeles för mycket vinter kvar i den här skogen.

Jaha visst det var korkat att dra och glömma att lyssna men bli tvugna att passa en gran känns som ett väl

hårt straff.

Gå ni då, har vi tur så är det skoj saker på gång. Har vi otur så får vi väl hoppas att det kommer nån människa

och hittar oss.

Detta pysslade människorna med. Sigridmatte provar för första gången i sitt liv att rasta en klöv och skvätta

blod omkring sej. Matte gjorde samma sak på ett annat ställe.

Så vi är befriade men koppelfångar för att vi inte skulle dra iväg och kolla vad de egentligen gjorde. Gick en

sväng för matte skulle kolla om de där märkliga bombmurklorna hade vaknat. Hade de inte, det var alldeles

dött överallt.

Hittade bara några små Kotteskivlingar, vi nosade och blev självklart belönade och Sigridmatte fick en

svamplektion.

Sen vände vi tillbaka och nu var det dags för Sigrid att testa sitt livs första viltspår.

Titta på filmen Sigrid ser ut som om hon gått såna här spår i hela sitt liv. Så otroligt duktig att fatta på en gång

vad hon skulle göra. Så säjs det att småhundar inte kräver nåt eller kan lära sej nåt. HA Sigrid är lika smart

som jag.

Sigrid var så stolt så stolt över att ha hittat klöven som hon utsåg till allra bästa belöningen.

I vänstra hörnet av den här bilden syns jag. Ska jag inte göra för jag var satt att passa ett träd. Men lyckades

utan problem ta mej loss och smög fram för att se att Sigrid hade klarat spåret.

Så där nu har jag hittat början på mitt spår så nu ska nosen användas.

Det doftar så det är bara att kopla på nosen och spåra och spåra. Alltså detta är superskoj.

Det är så mysigt att hitta klöven och som belöning få ligga och tugga lite på den. Fler spår till alla hundar.

Bara för att vi hade så himla skoj så fick Sigrid gå mitt spår, vilket hon klarade som en stjärna.

Snälla Sigridmatte jag kan väl få klöven? Eller så kan du göra ett nytt spår till mej så jag får hitta den igen.
   

Jag fick inte klöven men som tröst fick jag gå Sigrids spår vilket jag klarade alldeles utmärkt. Detta är livet

att få jobba med både nos och hjärna.

Varför står du och håller i klöven som faktiskt tillhör oss? Vi hade gärna spårat upp den flera gånger. Fick

bara höra att det räckte för idag och att nästa gång ska de bli lite längre och krångligare. Nästa gång borde

ha varit omgående.

Syns dåligt på bilden men den blodtörstiga Pitbull Sigrid har vaknat. Kanske var det bloddoften som väckte

den.

Vi lekte en stund och jagade varandra runt träd.

ast jag såg till att skaffa mej en rejäl pinne som försvar ifall Pitbulle skulle gå till anfall. Behövde som tur var

aldrig använda den.

Tränade inkallning och självklart kom jag. Väntade ost vid framkomsten.

Sigrid som visst var på sitt allra värsta storviltjagande fjortishumör i helgen skötte det också perfekt. Vi vet ju

att om man lyder så kommer belöningen och så var det bäst att visa lite medkänsla för matte som mest

gnällde.  

Testade lite stubbar också, tänk att alla ger belöning. Stubbar är lönande.

Äsch då detta är vägen tillbaka till bilen håller allt skoj på att ta slut nu?

Förra gången Sigridmatte var med så vägrade jag att ta godis från henne. Trodde att det kanske var förgiftat

men idag insåg jag att det faktiskt var ätbart. Den som rastar en klöv förgiftar nog inte godis.

Alldeles nära bilen nu, typiskt att det roliga alltid tar slut alldeles för fort. Skjutsade hem Sigrid och hennes

matte. Hem och hade tråkigt tillsammans med vraket matte som bara snorar och gnäller.

Jag hoppas hon har återbildet lite hjärna och tålamod tills i morgon.

Anser att matte ska skaffa sej några sunda intressen istället för det hon ägnar sej åt nu. 

Snyta ut hjärnan och gnälla. vilket drabbar mej. Hade hört talas om att åka till en skog men idag

hette det att det var bättre att ta det lugnt och må bättre i morgon.

Tråkskogen skulle duga idag enligt hon utan hjärna. 

Växte i alla fall ost på de gamla trädstammarna.

Om jag nu stirrar riktigt intensivt på trädet kanske det växer fram mer smarrig ost. Nähä, jag måste nog träna

upp förmågan att hypnotisera trädstammar för det hände ingenting. Inte minsta lilla klick uppenbarade sej.

Lekte med bollen en stund i brist på annat att göra.

Sen blev det helt plötsligt vinter med skridskobana i skogen. Onödigt det ska vara vår och barmark överallt nu.

Jag är så duktig så duktig enligt matte för här utför jag ett svamphundsjobb.

Bästa belöningen få slicka från osttuben.

Här är två av de där Vinterskivlingarna som jag så snyggt visade idag. Fast enligt matte så är det alldeles

snart dags att börja träna på vårsvamparna. Bara jag får ost eller nåt annat smaskigt så kan jag väl jobba.

Sen fick jag bråttom. Matte trodde att jag var på jakt efter Ossy men jag hade helt andra planer.

Jag ska häråt och det är bäst att du följer med. Matte påstod att vi hade ingenting åt det hållet att göra men

jag gav mej inte.

Jag ska hit för sist då var det minsann väldigt skoj här och sånt glömmer jag inte.

Jag letade och letade men inte minsta spår av nåt blod och inte fanns den trevliga klöven kvar heller. Det

var här jag provade mitt allra första viltspår och trodde att det nog fanns ett idag också vilket det inte gjorde.

Kan jag få ost som tröst? Jag balanserar ju fint på trädstammen. Jo jag fick en slick, snält borde ha fått

mycket mer.

  Kollade efter Ossy men han var inte ute idag så jag fick fortsätta min ensamma vandring med den snornade

matten.

Där borta är det minsann en Ekorre men inte ville den komma och umgås inte. Borde finnas kurser för Ekorrar

så de lär sej att umgås med sällskapssugna hundar.

Hoppet är det sista som lämnar hunden. Återigen så letade jag och hoppades på att hitta ett spår som 

skulle leda till klöven. Nä inte nu heller, jag som tyckte att det var en så skoj sysselsättning.

Vad är det där för en skum pryl? Heter visst snöskoter och käkar inte hundar. Gick att passera skidbacken

fast den var öppen för åkare. Inte så många som är där nu och snart stänger den för säsongen.

Hittade ett bord som jag alldeles missat att provsitta. Satt mycket bra och hade bra utsikt också.

Perfekt min människokompis som alltid har godis till sugen hund. Precis vad jag behövde.

Dök upp en liten hane också. Jag har träffat honom förut men han tycker att jag är läskig. Men när det var

godis på gång då accepterade han mej. Nästa gång förstår han säkert att jag inte är farlig.

Trodde, tänkte, hoppades att eftersom matte inte har nån hjärna kvar så skulle jag bli belönad på den här

stubben. Men tydligen fanns tillräckligt kvar för att hon skulle påstå att stubbarna är bra balansträning och dit

räknas inte denna.

Gick hem och ägnade mej åt kattvård. Trist eftermiddagsrunda, träffade inte några jag känner.

I morgon är det äntligen Sigriddag och enligt matte ska vi få göra nåt riktigt skoj då. Hoppas hon håller det

löftet.

I dag skulle det letas efter nåt som matte hade lyckats slarva bort i skogen. Hon bad om ursäkt

för att det skulle bli samma runda som jag gick i torsdags. 

Usel bild men jag träffade Dixie och hon ville absolut smaka på min blodpudding vilket hon fick.

Så träffade jag Rocky också. Vi bytte blodpudding med varandra eller han smakade av min och jag av hans.

Mycket gott.

Dött och övergivet efter spårvägen. Hade gärna träffat fler hundar eller människor. Matte är dötrist hon

påstår att hjärnan håller på och rinner ut genom näsan och och är halvdöv eftersom det sitter några lock

för öronen.

Min Sörmlandsledsetapp hade inte varit så tokigt att gå en bit på. Men inte idag för det skulle letas efter den

där bortslarvade prylen.

Det var väldigt vad mycket vinter det var kvar här då. Den borde dö nu och bli vatten i diket.

I skuggan var det så kallt att det var en massa rimfrost.

Spanade av hasselskogen i fall det hade hänt nåt sen sist. Men det såg ut precis som det brukar.

Körde lite skogsagility också. Eftersom matte mest var upptagen med att snyta ut resternade hjärna fick jag 

roa mej på egen tass.

Snart blir det nog löv på hasseln för knopparna är stora.

Undrar om de där myrorna har vaknat igen? 

Jodå det var massor med myror vakna, men det var knappt att de ville vara med på bild. Tydligen är myror

lika asociala som ekorrar.

Jag ger inte upp. Tänker fortsätta leta efter Rådjurs borttappade ben. Men inte sjutton hittade jag dom idag

heller. Får nog sätta Sigrid i arbete med det. Hon var ju duktigt och hittade dom.

Matte lyckades i alla fall hitta det hon letade efter. Hon hade lyckats slarva bort en av de där infällbara 

extraklorna sist vi gick här. Nu är planen att de inte ska behövas på många månader men när de behövs igen

ska de sitta under kängorna och inte drälla i skogen.

Det var förskräckligt vad det låter då. Isen dundrade och smällde så ibland lät det nästan som åskan gick.

Var så varmt och skönt i solen. Matte satt på en sten och jag somnade i solen en stund. Var väldigt skönt att

kunna sova ute.

Tränade balans på en trädstam. Inga problem jag har som alltid perfekt balans.

Det dröjer inte innan Blåsipporna börjar blomma, de har stora knoppar nu.

Det var väldigt vad det låter på andra sidan sjön då. Händer nånting borta hos Ossy.

En massa människor som var ute och åkte MC på isen. Hoppas det var sista gången för nu är det faktiskt dags

för badsäsong igen.

Om jag står här och ser snygg ut borde det serveras bkodpudding. Jodå jag fick.

Här doftar det lovande. Jag tor faktiskt att jag har hittat en bra hög äntligen.

Det var på tiden. ÄNTLIGEN rådjurbajs med rätt doft så jag kunde rulla mej ordentligt i den. Är faktiskt svårt

att hitta högar som duger.

Jaha nu återstår bara gå hem och ha tråkigt och lyssna på mattes snorande. Ägnade mej åt mina katter och

hade tråkigt.

På eftermiddagsrundan var i alla fall den nya Prylaffärn öppen så jag gick in och hälsade på. Gäller att ta alla

chanser till umgänge.

Jag hoppas att det händer mer i morgon

Det är alltid spännande att hämta Sigrid när hon har sina "perioder". I dag var frågan om hon fortfarande

var storviltjagande fjortis eller sitt normala vuxna jag. Hur som helst hade matte bestämt att vi skulle

ägna tiden åt att träna med henne.

Sigrid verkade vara ganska vuxen idag och inledde med att undersöka spår efter hanar. Finns många såna

som lämnar spår och Sigrid är väldigt noga med att undersöka allt.

Det är en Ekorre där inne bland träden. Tänkte att den kanske skulle vilja komma och umgås med oss och

sätta lite guldkant på tillvaron. Men inte det inte Ekorre behöver gå kurs och bli social.

Det mesta av snöeländet har ju behagat försvinna men är var det en massa kvar.Dags att det också dör nu, men 

det försökte regna och det tar död på mycket vitt.

Men här kommer våren flygande. Massor med gäss som återvänder efter vintern.

Här skulle vi hålla till idag på det stora fältet. För nu skulle Sigrid träna på inkallning och lyssna och stanna

på kommando. 

Började med en del lek. Bra att göra av med en del energi innan allvaret skulle börja. 

Här är vi ganska långt bort och nu är det allvar. Stanna sa matte och vi stannade faktiskt båda två,

Ja jag kommer. Inkallning är inga bekymmer för mej men Sigrid var måttligt intresserad.

Jodå även Sigrid kan om hon vill. När hon är sitt normala jag så är hon superduper duktig på att komma.

Men storviltjägaren och fjortisen spökar i hennes skalle.

Detta är en klicker. Jag kan det där med sån eftersom jag brukar träna trix på kvällarna och matte använder

klickern då. Sigrid har aldrig klickertränat men fattade snabbt att när hon gör rätt så hörs klicket och i samma

sekund kommer belöningen.

Kollade av en del intressanta dofter, eller jag kollade såna och Sigrid käkade harpluttar. Jag föredrar att 

rulla mej i utvalt rådjursbajs jag.

Mera klickerträning. Hoppa upp på stubben så kommer klick och belöning. I dag var belöningen varierad, ibland

var det blodpudding, andra gånger ost eller vanligt tråkgodis.

Den som tittar noga på bilden ser att Fjortisen håller på och vaknar. När Sigrid drar upp ena läppen så är det

ett säkert tecken på att hon inte tänker lyssna.

Matte hittade två stubbar bredvid varnadra och hade nån idé om att vi skulle sitta på varsin och se söta ut.

Jodå jag ställde mej på den ena och Sigrid virrade runt.

När Sigrid befann sej på sin så var jag på marken. Behöver jag berätta att matte gav upp planerna på den

där bilden? Hörde nåt om att det ska vi träna mer på nån annan dag.

Jodå om man använder nosen så finns det faktiskt en del spännande långt ner i gammalt gräs. Körde mer

inkallning och sånt med Sigrid en stund.

Hörru din eländiga Fjortis vad tänker du göra? Stendöv Sigrid som inte skulle nånting helt plötsligt. Enligt matte

var det ganska väntat.

Pricken är Fjortisen som är stendöv och inte tänker lyssna på nånting.

Ja ja skyll dej själv då. Inte ens en massa blodpudding fick Sigrid att komma så jag städade bort all själv.

Matte skickade mej att hämta henne. Brukar fungera eftersom hon vet att hon ska lyssna på mej, men inte

just nu inte.

Men allt har ett slut. Matte lyckades överlista henne och sen var det koppel som gällde.Sköter man inte

inkallningen då är det slut på friheten.

För övrigt började det vara dags att gå hem eftersom det försökte regna igen. Regnet behövs och det i enorma

mängder men det kan falla när vi klarat av dagens alla viktiga göromål.

Ni vet Nisse som är Sigrids katt. Han är riktigt, riktigt kär i mej även idag tvättade han mina tassar och sen

gav han sej på resten av pälsen. Lite skumt är det, jag är van att det är jag som tvättar katter och inte

tvärtom.

Efter avslutad tvätt så la han sej och myste med mej. Tänk de där olyckskorparna som påstod att tänk om

det inte skulle fungera med mej och katter. Jag anser att alla hundar bör ha minst en katt gärna flera att

umgås med.

Fast den något galna Sigrid hon anser att katter använder man till brottning.

När vi skulle gå sa matte de där hemska orden "Ses på måndag". Korkat helgen borde avskaffas nu får jag

dra runt i min ensamhet i två dagar.

Hallå Prylaffären! Jag ser att det är öppet och jag är godissugen, behöver alltså komma in.

Kom in och den där bra burken full med Frolic kom fram. Precis vad jag behövde.

Nu väntar en tråkhelg och med otur extra tråkig eftersom matte gnäller över rinnande nos. Hoppas den slutar

rinna så jag i alla fall kan göra nåt trevligt.

Det finns hopp om bättre tider för nu håller den onödiga snön på och försvinner. Kan nog vara

trevlig barmark om ett par dagar. Matte pratar bara om att åka till en massa bra skogar och det vore

verkligen på tiden.

På väg mot dagens skog så träffade vi den här killen som vi möter ibland men som matte självklart har glömt

namnet på. Först ansåg Sigrid att han var okej sen började hon göra fula miner. Detta var första fjortisvarningen

så matte insåg att extra uppmärksamhet skulle nog behövas idag.

Spårvägen och nu vaknade Storviltjägaren så vara på fria tassar kunde Sigrid glömma.

Kryllade av spår efter Rådjur överallt och dom ansåg Sigrid att hon skulle spåra upp. Men som den koppelfånge

hon var kom hon ingenstans.

Ha ha ha Sigrid jag är på fria tassar och bryr mej inte om spåren efter Rådjur. Om du tar fram ditt vuxna icke

jagande normala beteende så får du säkert vara på fria tassar.

Inte lyssnade hon på det örat inte, nä nosen i backen och den extremt trotsiga blicken de gånger det passade

att titta upp.

På väg in i Hasselskogen så fick Sigrid förtroendet att vara på fria tassar. Enligt matte var det troligen en

begränsad period det skulle funka.

Kollade av en del och Räv och Grävling hade varit ute och rört på sej.

Vid det stora grytet så hade det varit mycket aktivitet. Den här in/utgången har Grävling använt flitigt.

Matte såg nåt i ögonvrån och trodde att det var rådjur i närheten. Märkliga rådjur för det var Rick och Inez som rastade människor.

Gick ut på ett gärde med dom för att leka lite. 

Jaha nu är det dags att styra upp detta. Rick och Inez har haft en del att ta igen efter att inte ha träffats på

ett par veckor. Men idag började de anse att Sigrid är deras privata leksak. Detta är inte ett dugg bra med

Sigrid som kastar sej på rygg och de som inte förstår signalerna, Jag talade om vad jag ansåg.

Sigrid sökte skydd från Inez. Avbröt umgänget för Sigrid ska inte bli utsatt för att vara leksak.

Gick vidare och vi hade en plan. Förra veckan hittade Sigrid Rådjurs borttappade ben ute på den här ängen.

Tänkte att de skulle rotas fram igen.

Vi letade och letade men lyckades inte hitta dom. Sigrid började dessutom att visa storviltjägartendenser

igen.

Träna, träna, träna. Vi gick en bit matte sa stanna och sen blev vi inkallade. Jag gör det klockrent men 

Siogrid var lite si och så ibland.

Fast när det behagar henne att lyssna då är hon superduktig.

Efter att ha tränat en stund så fanns det en massa blodpudding i snön. Lite bök att leta efter den där men

vi hittade allt.

Här trodde jag att Sigrid hade hittat nåt av Rådjurs ben men det var nåt annat som var spännande. Okänt vad.

Och nu har den storviltjagande fjortisen försvunnit. Absolut förbjuden sysselsättning och det är bara att

vänta ute henne.

Här återkommer hon med nosen i backen och den våldsamt trotsiga minen. Jag talade om för henne att så

där gör man inte. Sticker man på egna äventyr utom synhåll då slutar det bara på ett sätt.

Koppelfånge och ute på spårvägen där rådjuren rört sej. Jag fick vara på fria tassar eftersom jag skötte mej.

Läskiga gallerbron som jag faktiskt inte tycker är så läskig längre. Har vant mej och vet att belöning väntar

på andra sidan men koppel så jag inte får för mej att försöka gå på rälsen eller annat korkat.

Sigrid hon hade två planer, antingen gå på rälsen eller hoppa ner till bäcken. Båda lika förbjudna så det

slutade med att matte bar henne över. Tur att hon är liten och lätt.

På väg tillbaka över Heden och Sigrid tror fortfarande att hon ska spåra upp nåt att jaga.

Träffade genomsnälla Bamse, fast Sigrid bestämde sej på sitt fjortisvis för att han var en typ. Bjöd honom på

blodpudding vilket han gillade.

Har kommit hem till Sigrid, hon har en katt som heter Nisse. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka

om detta. Nisse bestämde sej för att jag var skitig och började tvätta mina tassar mycket noggrannt. Jag är van

vid att det är jag som tvättar katter och inte tvärt om. Fast ok tassikyr utförd av katt var inte så tokigt.

På eftermiddagen så lyckades jag bjuda mej på godis både i Prylaffären och Rosa elefantaffären. Precis vad

jag behövde. Såg att ännu mer snö försvunnit. Bra för om det blir barmark så kan jag och Sigrid få såna där

skoj viltspår.

Inte hade det blivit vår under natten inte, istället hade det kommit ännu mer totalt onödig snö.

Detta hindrar massor med trevliga sysselsättningar och planer.

Vi är på väg mot okända mål fär att aktivera oss med vad vi nu ska hitta på. Där borta är Inez som rastar sin

matte. Bestämde oss för att hälsa och se vad Sigrid ansåg om henne idag. Inga problem.

Så dök Rick upp. Sigrid tänkte vara artig och hälsa men ni ser ju hur det gick. Han hade helt andra intressen

för Inez har börjat lukta gott.

Hade sällskap med dom till sjön. Här har jag precis rullat runt ett styck unghane i snön för att han ska lära

sej en del viktiga hundregler

Sigrid leker faktiskt med Inez. Men jag har minsann stenkoll så det är lek och inte övergår i annat.

Som sagt jag tror jag ska bli polis eller livvakt åt Sigrid. Visst vi lekte men jag har stenkoll och ser till att det

är ordning i leden.

Kollade av en del intressanta dofter tillsammans. Men Rick och Inez vill bara tokbusa hela tiden och jag och

Sigrid hade annat för oss.

Tog med mej Sigrid och gick iväg för att göra annat. Bara en massa bus blir till slut stress och stress är inte bra.

Vi skulle gå och aktivera oss med annat.

Finn ett fel på bilden. Jag och Sigrid vet att det brukar komma belöning om vi hoppar upp på den här stenen.

Men det är en hund för mycket. Inez hade rymt från sin matte.

Långt, långt där borta bland träden befinner sej mattarna och Rick. Det tog sin lilla tid innan Inez gav upp och 

gick till dom.

Så nu kunde vi fortsätta för att leta efter nåt skoj. Typ se till att vi skulle få aktivera hjärnan ett tag.

Balanser på trädstammar är bra. Övar både balans och muskler. Här väntar Sigrid på att serveras färsk 

blodpudding som belöning. Trevligt detta med varierande belöningar.

Äsch då! Vi blev fångar för det var en massa människovalpar i skidbacken. Innebar att vi inte kunde ta den 

vägen och inte skulle vi gå och hälsa på dom heller.

På fria tassar igen. Bara vi som hade gått här sen snöeländet kom.

Nä inga spår efter Ossy heller. Hade gärna umgåtts med honom en stund, men det kommer väl fler tillfällen.

Är det verkligen slut redan? Vi har letat efter blodpudding på verandan och hittat en hel del. Men det borde ha

funnits mer om världen hade varit rättvis.

Sigrid är extremt noggrann när det gäller att spåra och leta efter saker- Inte minsta lilla smula missar hon,

Här är det koll så inte jag råkat missa nåt. Men eftersom vi båda har vältränade nosar missas ingenting.

Detta var en mycket intressant snöklump. Luktade länge och mycket. Matte med sin oanvändbara nos begrep

ingenting. Människor behöver verkligen träna upp sitt luktsinne, tänk vad de missar.

Där borta är det nånting och Sigrid började inta positionen för Storviltjägare. Men här ska ingenting jagas

enligt matte.

Detta kallas för avledning. En tall blommade med en massa blodpudding och självklart var vi tvungna att ta

hand om allt. Alltså glömde Sigrid alldeles bort att hon haft andra planer.

Äsch! Snön började bilda klumpar på mina tassar, var tvungen att rensa bort en massa. Irriterande med

snöbollar i pälsen.

Hur kul är detta då? Fångar för matte såg en hel flock med Rådjur som var ute och sprang. Storviltjägaren

vaknade och hade stenkoll men nån jakt blev det inte.

Hörru det är inte vårat fel att Rådjuren var ute och sprang vi borde bli befriade från fångenskapen nu. Nähä

nu var den usla ursäkten att vi närmade oss gatorna igen men vi fick lite blodpudding.

Är hemma hos Sigrid. Hennes matte var hemma så människorna ägnade sej åt tråkprat och typ skvaller om vad

vi hade gjort och inte gjort. Jag ansåg att detta var en perfekt ställning och matte fick nästan nackspärr av

att titta på mej.

På eftermiddagsrundan hittade jag en ny affär att besöka. Granne med Prylaffären ligger det ännu en Prylaffär

och där gick det väldigt bra att umgås. Hörde att de planerar att servera sugna hundar godis.

I morgon hoppas jag att det är vår