Bra detta med ordentlig vår för nu kommer jag ut i alla mina bra skogar. I dag skulle det jobbas i en av dom.

Åkte och hämtade Sigrid som skulle vara min assistent.

Hamnade på Sagostigen där vi inte varit på många månader. Träffade Alice som är en av Sigges gamla kompisar.

Alice har två Border colliekompisar, väldigt trevliga om ni frågar mej. Frågar ni Sigrid så ansåg hon att de

skulle dra till avlägsna extremt varma trakter.

Så där dagens arbete kan börja. Vi är i skogen på min Sörmlandsledsetapp och nu är det massor att kolla.

Ingen tillsyn på hela långa vintern och det kan ha hänt massor. Väldigt bra att ha Sigrid som assistent som kan

avlasta mej lite.

Vilda grisarn hade som vanligt levt om i delar av skogen. Fst enligt matte har det sett mycket värre ut en

del år.

Eftersom det är ganska varmt så fick Sigrid vara utan täcke, tror inte att det kommer att behövas på många

månader nu. Men hitta Sigrid utan rosa täcke bland visset gräs är inte det enklaste. Hon smälter verkligen

in i naturen,

Egentligen mattes jobb, men jag utförde det. Kolla att spängerna mår bra så människorna slipper plaska i

vatten. Begriper inte varför människor är så rädda för att bli blöta om sina tassar. Hade det varit en normal

blöt vår så skulle det ha forsat vatten här nu fanns det bara lite.

Nu har vi bråttom för nu väntar ett väldigt viktigt hundjobb.

Detta är väldigt viktigt. Kolla att den vackra bäcken är i allra bästa skick. Jag har ärvt jobbet efter Sigge som

alltid slet hårt med den.

Jag har aldrig sett så här mycket vatten i den fast matte påstår att det är väldigt lite för att vara vår.

Hur som helst var det väldigt gott vatten och andra vandrande hundar kan både dricka och bada.

Va sa du nåt? Hörde jag rätt?

Jodå idag hade hon kommit ihåg att ta med osten till oss. Som vi slet med allt viktigt så gick det år mycket.

Det gäller att spana av mitt ansvarsområde ordentligt. Men allt ser ut att vara i sin ordning.

Sigrid hon fyndade. Vilda grisens borttappade skalle. Men den ligger kvar i fall Vilda grisen passerar och behöver

den igen.

Vi är upptagna, väldigt upptagna. Allt måste undersökas noga.

Gästboken är enligt matte viktig. Fanns inga hälsningar till två hårt arbetande hundar så den var ointressant.

Hade inte ens vandrat några i år. Kommer nog nu när det blir bra väder.

Kollade bäcken på ett annat ställe. Lika bra här och väldigt gott vatten.

Sigrid hade nog planer på att bada men matte påstod att det var alldeles för strömt vatten så det skulle hon

låta bli.

Detta otroligt viktiga med att kolla alla intressanta dofter. Under en lång vinter så hinner det röra sej massor

med olika djur som lämnar intressanta spår.

För allra första gången så fick jag uppleva Sigges favorit spagrop med vatten i. Den har alltid varit uttorkad 

förut. Jag provade den och den är helt klart godkänd. Hoppas den låter bli att torka ut i år.

Skogen är alldeles trolsk. Fast vi såg inga troll idag, men vackert är det.

Jaha detta var väntat. Ett träd har tröttnat på livet och lagt sej över leden. Men matte har meddelat våran

chef så han ska motionera motorsågen nån dag.

Hårt arbete kräver energi. Vi hade sån tur att det blommade ost på ett träd. Finns inte minsta lilla spår av

osten numer.

Sigrid är som alla vet en mycket smart hund. Här kollar hon spänger. De blev godkända, fast matte påstår

att de borde ha legat under vatten nu om det varit normalt.

Körde lite skogsagility över ett annat rasat träd. Lika bra att passa på för bästa gång vi kommer så kan det

vara borta.

På väg tillbaka och vi kom på att vi hade haft tassarna så fulla att vi alldeles hade glömt bort att leka.

Roade oss en stund med det.

Tillbaka på Sagostigen och Sigrid är antingen väldigt modig eller trött på livet.

Glöm att jag rör mej en endaste millimeter åt Sigrids håll. Jag vill till tryggheten i min bil i stället och jag

vill inte se vad som händer med Sigrid eller hur matte förlorar kroppsdelar.

Detta är enligt mej ett monster. Enligt matte är det urgamla genomsnälla Billy som bara käkar hö och gräs och är världens snällaste gamla häst. Sigrid klarade sej med livet i behåll och matte hade märkligt nog armarna kvar fast hon envisades med att klappa honom.

Kan meddela att det var väldigt skönt att komma in i trygga bilen för att åka hem.

Hoppas vi får jobba med nåt annat skoj i morgon.

Har haft tassarna full idag. Började med att hämta Sigrid och vi skulle ut och åka. Eller matte

skulle bromsa en massa med bilen efter gårdagens operation. Alltså skulle vi åka nånstans och 

på väg dit och hem skulle bromsarna användas extra mycket.

Efter massor med bromsande så hamnade vi här i den jättelika ekhagen. Här har vi inte varit på massor med

månader. Förra gången blev Sigrid livrädd för nåt och la tassarna på ryggen och försvann länge.

Massor med vatten överallt. Det ösregnade när vi åkte hit och försökte regna ännu mer. Men enligt matte så

skulle vi stå ut och röra på oss ett tag.

Nu råkar stackars Sigrid illa ut. Staketet är ett sånt där elakt som slår oskyldiga hundar så Sigrid fick en

smäll på nosen av det.

Det blir nog grönt ute när som helst nu för den här gamla Krusbärsbusken har nästan blad nu.

Här inleder Sigrid sin nya karriär som trädklättrare. Vad hon trodde att hon skulle hitta i den gamla eken det

vet bara hon.

Här gjorde vi en hemsk upptäckt. Vi vill ha ost och klantmatte hade glömt osten hemma!!!! Sånt är alldeles

oförlåtligt. Fast det fanns som tur var annat godis åt oss.

Sen rusade vi runt och lekte så där som bara vi kan. Hade fruktansvärt skoj ett tag. Alla hundar borde ha en

Sigrid att umgås med.

Den som tittar noga kan skymta Sigrid precis i strandkanten. Matte sa saker och var så glad för att Sigrid

kommer på inkallning direkt. Isen håller på och dör och hon var alldeles för nära den. Vi fick inte vara nära

sjön.

Lekte med pinnar istället. Visst ser jag fruktansvärt farlig ut?

Sigrid drabbades av storhetsvansinne och slet länge med den här. Men hur hon än försökte så rådde hon inte

på den.

Nu vaknar insekterna också. Matte träffade denna som hon vet vad den heter men självklart glömt namnet på.

Kollade av omgivningarna. Man ser mycket bättre från högt belägna ställen.

Medan vi vände svansarna till så hade det växt fram en massa godis på en gammal trädstam. Jobbade mycket

med att hitta allt.

Sen var det mera bus. Vi har så skoj när vi jagar varandra, om sen Sigrid kunde låta bli att vara så idiotsnabb.

Så kan man prova sånt här också. Klättra upp på en gammal stätta gav både bra utsikt och godis.

Så var det Sigrid och hennes trädklättrande. Här nådde hon nya höjder. Undrar vad som händer nästan gång

om hon sitter i trädtopparna då? Man behöver aldrig ha tråkigt i hennes sällskap.

Stanna din eländiga odåga nu ska jag fånga dej!!!!

Äsch å när jag hann ifatt henne så vaknade Pitbullen. Fast vi hade väldigt skoj och jag överlevde attackerna

idag också.

Så öser regnet ner igen.Lika bra att gå till bilen och åka hem. Matte ägnade sej åt en massa bromsande igen.

Märklig sysselsättning men det var ordinerat av bilveterinären.

Var bara hemma en stund sen skulle jag ut och åka igen.

Hamnade i Flen på bilprovningen. Mycket trevligt ställe för de som jobbar där gillar mej och alla vill hälsa

och umgås med mej.

Så där Rottis Helgas husses operation av bilen var lyckad. Nu blev den godkänd och friskförklarad.

Ännu bättre, jag har hamnat i allra bästa Grisöronaffären. Eftersom jag fyller år nästa vecka så kollade jag

på en massa saker som jag nog vill ha i present.

Så allt detta ljuvliga godis. Finns hur mycket smaskigt som helst att välja på. Vägde mej och som vanligt

har jag alldeles perfekt vikt.

Så nu har jag handlat klart för idag och får godis av Magnus som äger Grisöronaffären. Ska åka dit igen på

min födelsedag för att välja presenter.

Åkte hem och slappade. Hoppas det händer en massa skoj i morgon också. 

I morse sa matte saker som jag inte tänker upprepa, alldeles för fula ord. Fast hon försökte tänka

positivt. Typ all nederbörd är bra nederbörd.

Har hämtat Sigrid och ni ser ju vad som utlöste mattes alla märkliga ord världen var vit igen. Men det försvann

som tur var väldigt snabbt.

Gick till en skog som det var ett tag sen jag besökte och Sigrid har inte varit med här på väldigt länge.

Ingen fjortis hemma i Sigrids huvud idag hon kom så fint varje gång matte ropade. Skönt, fjortisen kan 

fortsätta att hålla sej borta.

Trevligt ny smak på osten idag. Baconost är mycket gott, men matte snålar och ger oss bara lite varje gång.

Vi borde få fri tillgång till de där tuberna om det fanns nån rättvisa i hundlivet.

Sigrid hon vet att stubbar brukar ge ost så hon försökte med väldigt många. Lönade sej ibland. Kollade en massa

viktiga hundsaker i skogen.

Här har Sigrid tagit årets första bad. Matte missade att fånga det på bild. Ljudet av is som gick sönder och ett

plask hördes sen kom det en våt och väldigt lycklig Sigrid springade. Hon hade varit i den stora pölen som syns

bakom henne.

Jaha och matte pratar om att här kommer det nåt som heter Stenmurklor tidigt. Jag har aldrig sett såna men

matte letade noga. Det hade inte kommit allra minsta lilla valp.

Där de där Bombmurklorna ska finnas var det också tomt. Enligt matte lär det inte komma några i år här.

Får nog nöja mej med den jag såg i lördags.

Kanske är det den här varelsen som snott dom, den ser så väldigt belåten ut.

Matte funderade på vad vi egentligen gjorde för nånting. Något intressant hade vi hittat.

Alltså ingen av oss får mat hemma och godistilldelningen är fruktansvärt snål. Tur att vi kan livnära oss på

vad naturen ger. Alltså käka Hälgebajs vilket vi inte alls skulle enligt matte.

Ni ser ju hur eländigt det är. För att vi ska få minsta slick av den där utsökta osten så måste vi göra saker'som här balansera på en trädstam.

Jagade varandra en stund i skogen, alltid skoj att springa slalom mellan träden.

Men så här ska inte Sigrids täcke sitta. Hon hade försökt klä av sej. Ja, ja snart är det nog så varmt att hon

kan vara utan det.

Matte bad Sigrid hoppa upp på en stubbe för att fixa till det. Stubbe innebär ost så jag trängde mej upp jag

också. Här ska inget missas. Men nu blev det konstigt. Matte satte täcket rätt och skulle trä i bakbenen.

Bara det att så avancerade saker klarar hon inte. Hon tog ett stadigt tag i mitt bakben och försökte dra

igenom det. Tack, men jag behöver inte Sigrids täcke.

Så ordeningen är återställd och här vaknar Pitbull Sigrid.

Ser ni den vansinniga blicken och hur hon siktar mot min strupe? Fast som vanligt så hade vi egentligen

väldigt skoj.

Bäst att passa på att springa nu för vi vet att snart kommer vi att fångas i kopplen igen.

Jaha slut på allt skoj, fast vi hann med ett par timmar i skogen. Dessutom började det blåsa väldigt mycket

så det var lika bra att lämna skogen.

Alltså Sigrids katt Nisse han är våldsamt kär i mej. Först så tvättade han mina tassar noga och länge. Sen

la han sej och bara tittade beundrande på mej. Känns skumt detta med katt som tvättar mej, mina vill ju

att jag tvättar dom.

Gick hem och gjorde ingenting medan matte gjorde tråk.

Eftermiddagsrundan avslutades med att matte tog min bil och körde runt gathörnet till Rottis Helga.

Rottis Helga hon åker minsann ståndsmässigt hon. Förstår inte varför matte inte får låna hennes bil och köra

på dåliga skogsbilvägar.

Bilveterinären Rottis Helgas husse håller på och opererar min bil. Har pågår det transplantation av signalhorn, det gamla hade dött men nu sitter det ett annat där.

Så ska bromsarna opereras. Troligen behöver de inte bytas utan det räcker att göra nåt annat.

Övervaka operationerna på min bil tar på krafterna så jag somnade. Bilen är kvar i Helgas garage men med

tur så får hennes husse bilveterinären ordning på de där bromsarna så vi kan åka till Flen och få den godkänd.

I dag är det ÄNTLIGEN måndag igen och alltså Sigriddag. Ska inte vara tre dagars ofrivillig skilsmässa.

Hämtade upp Sigrid som hade längtat efter mej och sen skulle vi åka till Eskilstuna.

Både regnade och snöade när vi blev utsläppta från bilen så för att undvika skador försökte vi söka skydd.

Tyvärr fungerade det bara korta bitar.

Väldigt vad den där hissen är långsam, vi har faktiskt bråttom eftersom vi vet att det nog är köttbullar på

gång och såna har vi inte käkat på evigheter.

Hej mattes mamma, är det möjligen köttbullar i skålen? Nä det var bara vatten.

Så där nu är det ordning i våran utsvultna tillvaro. ÄNTLIGEN serveras vi köttbullar borde faktiskt ske varje

dag om vi fick bestämma.

Hörru ni bara fikar och pratar tråk och vi VET att det finns mer köttbullar. Är det meningen att vi ska svälta

ihjäl eller? Fick faktiskt det som tillhör oss efter en stund.

Nästa tråk, passa bilen vid ICA Maxi i flera veckor medan matte handlade tråkmat. Trodde aldrig att vi skulle

komma till nån skog.

Det var verkligen på tiden. På väg hem men matte har behagat stanna så vi ska besöka Huggormsskogen. Var

ganska länge sen vi var i den.

Tänk vad det är trevligt att ha nån att diskutera alla dofter med. Matte med sin urusla nos begriper inte sånt

viktigt. Men jag och Sigrid hade minsann massor att prata om.

Sen var vi tvungna att springa mycket och fort också. Hade massor att ta igen efter de här dagarna.

Stora frågan är den storviltjagande fjortisen vaken?

Nä bara gamla vanliga skötsamma Sigrid. Hon kom direkt när matte kallade. Skönt fjortisen kan fortsätta

att hålla sej borta.

Är man duktig så kommer osten fram.

Självklart så lekte vi en massa också. Finns inte så mycket annat att göra i Huggormsskogen, det är en sån

där i brist på bättre skog.

Fast Sigrid fick för sej att hon nog ville bada. För hon sprang runt och letade efter vatten utan is men hittade

inte nåt. För övrigt borde det ha varit vatten där hon springer om det hade varit normalt.

Kom du så ska jag.....................

Ta dej! Lyckades fånga Sigrid. Mycket skoj lek som vi upprepade flera gånger.

Kollade av en del i skogen också, men hittade inget spännande. Sigrid skötte sej perfekt hela tiden.

Inkallning kan man aldrig träna för mycket. Vi skötte oss exemplariskt båda två. Mycket skönt så Sigrid kunde

vara på fria tassar hela tiden. Så var det den där goda osten som kommer fram när vi är duktiga.

Hörde du det där Sigrid? Matte påstår att det är dags att gå till bilen och åka hem. Fast det försökte regna igen

så det var nog lika bra.

Skjutsade hem Sigrid och matte lovade att i morgon ska vi få en roligare dag.

Gick på en dötrist eftermiddagsrunda. Träffade inga jag känner och alla mina butiker var stängda. Fast matte

säjer att ganska snart då kommer det att öppna en Grisöronaffär här. Undrar om jag kan handla där på alla

mian rundor?

Inte blev min bil opererad i dag heller, börjar vara bråttom för den måste besiktigas igen senast på fredag.

Tänker börja med ett par bilder från igår kväll. Jag ägnar en stund varje kväll åt att träna trix

med hjälp av klicker. Mycket trevlig sysselsättning, men mitt bästa belöningsgodis är slut, måste se

till att matte skjutsar mej till Grisöronaffären så jag får nytt.

Gick lika bra med osttuben. Kleptoman Leya klickertränar också, eller i alla fall brukar hon tigga av mitt godis.

Mjukosten passade henne ypperligt så varje gång jag skulle belönas höll hon sej framme.

Balder har också börjat intressera sej för klickern men det där med osten det fattade han inte. Alltså höll jag

mej framme när han inte hade vett att slicka på den.

Så blev det idag, trodde att jag skulle åka till nån bra skog idag också men matte påstod att nu har jag haft

så mycket i flera dagar att jag kunde ta det lite lugnt idag.

Började med att kolla hur det var vid sjön. Alldeles dött och övergivet och isen börjar bli trevligt mörk, alltså 

borde den dö snart.

Klantiga matte hade glömt att ta med min boll, men jag httade en bra pinne att roa mej med.

Matte kan faktiskt fynda1 Hon hittade minsann en boll på stranden, perfekt eftersom min var hemma.

Hade skoj med den ett tag. Men usel hållbarhet för den blev ganska snabbt fyrkantig istället för rund.

Spanade av bryggorna. Runt dom har isen dött så snart borde det gå att bada.

Detta är säkert säsongens allra sista Håris/Vätteskägg. Vackert fenomen men det behöver inte visa sej på

väldigt många månader nu.

Men jag skulle bara kolla vad det nu var..............tur ni inte hörde matte.

Vad gnäller du om? Isen höll och jag har inget som helst behov av att vara koppelfånge. Fick bara höra att

nu är isen livsfarlig och den är totalförbjuden att beträda. Hot om koppel så fort jag är i närheten av sjöar

innan isen dött.

Ingen Ossy synlig som vanligt. Alltså försöte jag råda bot på ensamheten genom att söka kontakt med Ekorre

men det gick lika illa som alltid.

Jag brukar faktiskt få nåt när jag står på det här bordet. Kan du vara vänlig och fixa till godis nu? Jo jag

fick, hon skulle bara våga försöka låta bli att ge mej belöning.

Gick vidare i skogen. Fanns inget av värde nånstans, alldeles övergivet var det också.

Senaste inkallningen lyder "Vill du ha ost?" Så klart jag vill så jag kommer alltid rekordsnabbt.

På väg hemåt men även en sån här tråkdag kan turen vara med mej. Äntligen godisservering, precis vad

jag behövde.

Människorna pratade en förskräcklig massa tråk så jag fördrev tiden med att rulla i det gamla torra gräset.

Passerade där Teddy och Freya bor. Sa hej till dom och gratulerade Freya som fyller 10 år i dag. Bjöd henne

på ost som present. Uppskattad present.

Gick hem och umgicks med katterna.

Eftermiddagsrunda och här mutas Rottis Helga med ost. Hennes husse är duktig bilveterinär och han ska

operera min bil i morgon. Bäst att muta Helga så hon lånar ut honom.

I morgon är det ÄNTLIGEN måndag igen och slut på ensamheten.

Alltså jag har tassarna alldeles överfulla just nu. I dag så skulle jag få åka till skogen för det var dags

för mitt uppdrag igen.

Engelska skogen och dags att kolla till mina engelska vänners hus plus att matte påstod att vi skulle göra

nåt annat också.

I bland var det fortfarande full vinter på vägen, men den borde dö när som helst nu.

Fast bäcken hade en hel del vatten och porlade fint. Men enligt matte är det väldigt lite vatten för att vara

vår borde vara mycket, mycket mer.

Vintereländet försvann och det blev trevlig barmark igen. Mycket bättre för det är lättare att hitta alla

spännande dofter då. Har inte varit här på ett tag så jag hade massor att kolla.

Hördes nåt inne i skogen men varken jag eller matte såg vad det var som inte ville träffa oss.

Trodde jag skulle gå och kolla till huset men enligt matte skulle vi göra det sen. Nu skulle jag gå på ställen där 

jag aldrig satt mina tassar förut. Spännande detta att mattes förråd av nya skogar aldrig tar slut.

Nån som vill ha lingon? Fanns ganska mycket såna kvar i skogen.

Vacker skog var det och jag hade massor att undersöka. Befinner mej på Sörmlandsleden och en del av den

etapp som matte och Sigge skötte i massor med år.

Så mycket spännande det finns på nya ställen. Jag hade fullt upp hela tiden att titta och nosa, så här ska

hundlivet vara.

Har gått långt genom skogen och enligt matte så närmar jag mej dagens mål nu.

Titta, en bänk mitt i skogen. Provade den och det var en sån där bra för det levererades ost.

Satt på bänken tillsammans med matte och studerade omgivningarna. Fick höra att snart ska vi ta med skogsfika

och då är det perfekt att fika här.

Detta är en liten, liten sjö som heter Pilati sjö och omgivningen är alldeles trolsk och det går att bada i sjön

om man är hund. Enligt legenden fick den sitt namn efter en eremit som hette Pilati och bodde här. Vattnet

ska bota diverse åkommor. Matte har stora planer på att bli eremit och bosätta sej här. Sörmlandsleden kan

de dra om.

Så var det dags, nu skulle det letas efter de där märkliga Bombmurklorna igen. Har ska de växa, men ska är 

inte samma sak som att de gör det. Lika dött här som på alla andra ställen med såna.

Fortsatte i skogen för ett ställe till skulle kolllas. Fortfarande massor att upptäcka.

Ftån den där Pilati sjö rinner det en massa små bäckar som porlade fint. Var väldigt gott vatten i dom kan jag

meddela.

Kom till en stor mosse som enligt matte är väldigt vacker på sommaren och hösten. Nu var det mest is och snö

på den.

Här vid en gamla kolarkojsruinen ska det enligt matte finnas Bombmurklor. Alltså började matte leta och

leta ännu mera.

En Bombmurkla!!!!! Tänk så mycket som jag har hört talas om denna sällsynta fridlysta svamp som Sigge var

extremt duktig på att hitta på nya ställen. Denna är väldigt liten för normalt brukar de vara stora som

tennisbollar.

Nu har jag fått nosa på mitt livs första Bombmurkla. Gav massor med beröm och självklart godis. Alltså är

det lönande att hitta såna här. Fast i år verkar de vara extremt tjuriga med att visa sej.

Skulle gå tillbaka igen. Passade på att träna balansen på ett gammalt träd. Nästa gång ska vi enligt matte

gå en annan väg som blir en bra runda men då ska bilen stå på ett annat ställe.

Tänkte du att jag skulle hoppa över här? Matte klättrade över, vi hade avvikit lite från leden och då för man

ägna sej åt sånt här. Jag kröp under istället.

Den här vägen passerade jag förut och hade funderingar på att utforska den mera. Men enligt matte så ska

jag få gå den en annan gång. Alltså finns det ännu mer att upptäcka.

Har gått hela vägen genom skogen tillbaka och nu är det dags att ta itu med mitt uppdrag.

Kolla mina engelska kompisars hus. Allt var precis som det skulle vara, inga otrevliga inbrott eller andra

katastrofer. Nu dröjer det inte så väldigt länge innan de kommer till sitt hus igen.

Håller på att bli vår där också för Rabarbern har tittat upp ur jorden.

Ska vi gå till sjön och titta om flotten mår bra och isen har dött? Jag skymtar som en prick i skogskanten. Men

det skulle vi inte enligt matte. Vi hade varit borta i ganska många timmar och enligt henne var det dags att gå

mot bilen.

Jaha slut på det roliga då bara att vandra tillbaka. Fast jag är nöjd med min dag. Ny skog och så ny svamp och klarat av mitt uppdrag.

När jag kom hem så somnade jag gott, det tar på kropp och knopp med allt nytt.

Trodde att det skulle bli en tråkdag eftersom Sigrid rest bort. Men den blev mycket bättre än jag trodde.

Hamnade i min bil för vi skulle åka och kolla nåt. Nu äntligen så går det att åka rätt väg till början av

min Sörmlandsledsetapp. Den funkar inte när det är en massa snö och is.

Så på plats och jag har massor att undersöka efter vintern. Visst jag har varit här ett par gånger men då har

vi använt den andra vägen (som just nu har rasat).

Fast den där fullkomligt onödiga vintern försöka överleva på en del ställen, men det var bara en väldigt 

liten bit.

Nu porlar det överallt i skogen. Hoppas det kommer mängder med mer regn så det kan fortsätta forsa vatten

i alla bäckar.

Här ska jag in i skogen och kolla en massa viktiga saker.

WOW!!!!!!! Jag har aldrig sett så mycket vatten i den här bäcken. Fast enligt matte så är det ganska lite

mot vad det kan vara. 

Hittade nån benrest efter nåt okänt djur. Funderade på om jag skulle ta den men så fick den ligga. Matte sa 

att vi skulle titta efter nåt sällsynt.

Här är sällsyntheterna Rökpipsvamp. Finns bara på ett fåtal ställen i landet och min Sörmlandsledsetapp råkar

vara ett av de ställena.

Matte kröp runt och räknade dom, var 15 st, och tog en massa bilder.

Jag håller som bekant på med min utbildning till svamphund och här har jag för första gången nosat på

de sällsynta svamparna. Fick massor med beröm och en massa smaskig ost.

Fick posera med dom också, den som tittar noga ser dom framför mina tassar. Svamphundsjobbet kommer jag 

att fixa. Ska ta med Sigrid hit så hon också får lära sej.

Spanade av skogen ifall det skulle finnas nåt mer spännande men såg inte till nåt.

Snart är det badsäsong! Isen dör mer och mer, kanske är det isfritt nästa gång jag kommer.

Ån var alldeles isfri och hade riktigt mycket vatten, enligt matte normalvattenstånd men jag har bara sett

den med lite, lite vatten förut. Vackert är det i alla fall där.

Kollade en massa mer på min etapp och helt plötsligt så var det vinter igen. Men det var bara på en liten bit

som den hade glömt bort att dö.

Så kände jag en mycket intressant doft och drog iväg. Detta måste undersökas noga.

Jag har minsann hittat min lön. 

Vilda grisen hade gått och tappat ett av sina ben. Det spårade jag upp utan att matte hade skvätt blod eller

släpat på Rådjursklöv. Säkert skogen som anser att jag ska ha det eftersom jag jobbar med Sörmlandsleden.

Tuggade på det en stund och sen la jag undan det. Hoppas det är kvar nästa gång eller att Vilda grisen tappat 

fler ben åt mej.

Ser bra ut detta, även på den andra sjön så håller isen på och dör. Nästa gång kan jag nog bada.

Bakom mej syns skärmskyddet som jag sköter. Där kan vandrande hundar koppla av och skriva en hälsning till

mej i gästboken.

I skärmskyddet sitter den här dikten. Tänk om alla slarviga människor kunde uppföra sej så. Vi hundar vi

skräpar aldrig ner eller ställer till en massa.

Testade att balansera. Gick utmärkt sånt här är bra för balansen och kroppskontroll och dessutom får jag ost.

Utan min assistent Sigrid så fick jag kolla dassen själv. Ingen fara med dom, allt som det skulle vara har

nästan inte vandrat några ännu. Men nu blir det nog snart fart.

Tänker du komma i dag eller? Väldigt viken tid det ska ta att fixa en tråkbild då.

Tydligen var det inte enkelt att fotografera hasselblommor i halv storm. De är bara några millimeter stora

och så blåsten. Men till slut blev det ett bar godtagbara bilder.

Massor med vatten här också. Så trevligt att äntligen få se hur mycket vatten det kan vara  i ån och bäckarna

som jag ska sköta om.

Dags att gå till bilen igen. Man jag var faktiskt nöjd med mina skogstimmar, nya svampar, Vilda grisens tappade

ben och andra trevliga saker.

Satte mej i bilen, åkte några meter när matte tvärnitade sa nåt om att hoppas jag inte körde ihjäl den och

försvann ut ur bilen.

Huggorm hade överlevt till mattes glädje, den hamnade nog mellan hjulen. Inte var den speciellt intresserad 

av att vara fotomodell heller.

Åkte hem och efter en stund så drabbades jag av fullkomligt onödiga passa huset. Matte försvann men behagade

komma tillbaka. Rottis Helgas människor var tydligen på rymmen idag så hon behövde hjälp att komma ut.

Jag gillar inte Helga, tycker att hon är läskig men hon och matte kommer bra överens.

Idag blev faktiskt min bil använd när det var dags för skogen. Åkte och hämtade Sigrid som visade 

fjortistendenser redan hemma.

Trevligt i den här skogen har vi inte varit på väldigt många månader. Nu gäller det att kolla vad som hänt

under den tiden.

Här har det gått nån hund och lämnat spår efter sej. Undersökte mycket.

Så där tillräckligt långt bort från stora vägen för att jag skulle kunna vara på fria tassar. Sigrid som uppvisat

ännu fler tecken på den vakna fjortisen fick vara koppelfånge.

Det lilla lilla huset på ängen har inte mått bra under vintern, nu behövs det inte mycket innan det faller

ihop totalt.

Sigrids stora hobby idag, nosa, nosa och nosa ännu mer. Leta spår och tro att hon skulle på äventyr. Ingen

frihet för henne inte.

Jag som sköter mej drog runt och kollade det som jag ansåg vara viktigt.

Ställ Sigrid på en våg och hon väger ungefär 4 kilo. Ha Sigrid som koppelfånge i skogen och hon väger helt

plötsligt 400 kilo och är orubblig. Här anser hon att hon ska på storviltjakt och har blivit extremt tung och

orubblig. Otur för henne att matte är envis och dessutom orkar rubba hund bestånde av extremtungt material.

Det finns en gammal jordkällare och dörren till den hade trillat bort under vintern. Här tyckte Sigrid att hon

skulle in, matte tyckte nåt annat. Matte vann över hunden gjord av bly.

Jordkällaren tillhör den här vackra jaktstugan. Hit ska matte flytta när hon är folkilsken vilket innebär flytt

ofta flera gånger per dag. Vore faktiskt perfekt att bo här mitt ute i skogen.

Fast det var ingen badsäsong i sjön idag. Bara en massa is och den hade inte ens behagat dö intill land.

Men titta det går att hitta vatten! Sånt är en extrem bristvara.

Gott var det också där det kom rinnande. Bäst att passa på att dricka medan det finns nåt.

Det rinner från sjön under trädet och sen fram. Men titta noga på bilden, det går att se en massa ansikten,

nån katt, en hund och en del annat om man tittar noga.

Sigrid hon fortsatte att leva i fjortisbubblan och hade planer på att ge sej ut på isen. Men det kunde hon 

glömma precis som alla andra saker hon planerade.

Snälla Ekorre, du förstår min kompis är en eländig fjortis som dessutom börjar påverkas av löphormoner.

Kan inte du vara snäll och umgås med mej en stund? Eländiga Ekorre bara stack till andra träd.

Finns det möjligen nån annan som vill umgås med mej då? Nä skogen var alldeles övergiven.

Helt plötsligt vara gamla vanliga Sigrid tillbaka och kom på att trädstammar brukar ge ost. Fanns alltså hopp.

Helt plötsligt växte det ost på en del ställen. Normalt brukar Sigrid vara blixtsnabb men nu stod hon och stirrade

fånigt och såg ut som om hon aldrig sett ost förut. Jag hann smälla i mej allt.

Men sen fungerade hennes hjärna så hon fick på ett annat ställe. Vilken dag som helst så börjar hon troligen

löpa och våra hjärnor blir ju lite långsamma då.

På väg tillbaka men ute på den stora ängen så släppte matte Sigrid, eller hon fick ha kopplet släpande.

Försökte få igång lek men det gick så där.

En inkallning fungerade helt felfritt, Sigrid kom direkt och fick belöning.

Detta är däremot bilden av en icke fungerande inkallning. Visst Sigrid vände sprang mot matte men med nosen

i backen och fortsatte förbi henne.

Detta var mycket viktigare än att komma. Hysteriskt grävande efter nåt okänt i jorden.

Jag skulle kolla vad hon egentligen hade för sej. Det var inte alls önskvärt för Sigrid svor åt mej och fortsatte

gräva. Fjortisar är märkliga varelser.

Om jag har grävt, svurit åt Wilma och vägrat lyssna? Kan väl hända men jag är störst, bäst och alldeles

oövervinnerlig så du kan ta av mej kopplet och låta mej utföra alla världförbättrande åtgärder nu!

Meddelande från matte Sigrid hade ingen framgång. Fjortisar på gång in i löp har koppeltvång.

Jag tänkte kolla runt i det lilla lutande huset, men enligt matte hade jag ingenting där inne att göra.

Struntade alltså i det.

Slut på det roliga även jag är fånge för vi är nära stora vägen och min bil. Skjutsade hem Sigrid och matte

kom åt från hennes hemma och berättade att nu ses vi på måndag. Sigrid ska resa bort i morgon, fullkomligt

onödigt i min värld. Men enligt matte så överlever vi tre dagar utan varandra och jag kan säkert ha tassarna

fulla i alla fall.

På eftermiddagsrundan hälsade jag på i Rosa elefantaffären, träffade Dixie och bjöd henne på lite ost.

Hon älskade sån där ost på tub, det är världens bästa hundgodis.

Jag fyller år om precis två veckor, tror jag ska önska mej stora kartonger fulla med osttuber.