Måndag, alltså ordning i tillvaron igen.

I går kväll fick matte veta att Sigrid hört ljudet från filmen med mej och Ossy, hon hade blivit

alldeles tokig och sprungit runt och letat efter mej. Känns bra detta att vara så efterlängtad.

Men när hon skulle hämtas var hon SUUUR, matte hade använt min bil så hon kom in utan mej.

Sigrid var MYCKET besviken antagligen så trodde hon att matte hade glömt mej hemma. Det har

hon inte lyckats med än och inte glömma Sigrid heller.

Jaha vi skulle till Bombmurkelskogen. Sist jag var här så skulle Tage Tax och hans matte titta på de där

Bombmurklorna. Var ett bra tag sen.

Heter man Sigrid så kissar man som den värsta hanhund med ordentligt lyft ben.

Jaha nu ska vi hitta på en massa skoj. Efter två dagars ofrivillig skilsmässa så har vi massor att ta igen.

Som vanlig hade vi massor att kontrollera. Ungefär nu så ringde Inez matte och frågade vad vi gjorde. Inez

hade gått i strejk och letade efter oss. Följa med sin matte var tydligen ointressant. Hon måste ha tyckt att

det var väldigt skoj med all hjärngympa igår. Vi får väl umgås med henne en annan dag.

Va sa du? Skulle vi gå och titta på nåt? Bäst att hänga på så inte människan virrar bort sej totalt.

Detta skulle matte kolla. Bombmurklorna har dött torkdöden, normalt när de dör  brukar det bli slem men

nu var det bara alldeles ihoptorkade.

Stubbprovning pågår och det syns hur Sigrid förväntar sej att osten ska komma fram. Jag försökte få dela 

plats med henne men det gick hon inte med på.

Min tur äntligen!!! Fast det tog sin lilla tid att få ner Sigrid så jag kunde komma upp.

Tänk vad jag kan ha skoj med en pinne. Fast egentligen behövde jag den för att försvara mej eftersom

Sigrid visade Pitbulltendenser.

Detta var trevligt, medan vi var upptagna med nåt viktigt så började en tall blomma med ostblommor. Finns

inte minsta spår kvar av nån sån.

Kollade en massa viktiga hundsaker. Vi har alltid tassarna fulla med en massa viktigt i alla skogarna.

Provade en sten där vi fick plats båda två, mycket bra sådan som gav belöning.

Vid stenen så glimmade något till. Den här plastflaskan som matte kom  ihåg att Sigge hade gömt förra våren.

Han använde alltid kottar eller nåt fyndat skrot när han markerade svampar, sen skulle kotten/saken kastas

som belöning. Denna hade han gömt för framtida behov. Alla skogar är fulla av såna där minnen efter honom.

Nu ska jag fånga dej, försök inte smita!

Äsch! Pitbullen vaknade och gick till attack. Fast jag har blivit bra på att freda mej från henne nu. Roligt

hade vi.

Dags att åka hem och jag tycker att det är min tur att köra min bil. Misslyckades som vanligt.

Hemma på min gata. Bildbevis på att det extremt sällsynta svampvattnet faktiskt faller.

Gick in till mej. Sigrid rusade in och ställde sej vid skafferiet, där bor nämligen våra Dentastix och sånt skulle

hon ha helst i förra veckan. När det var uppätet så upptäckte hon att min matskål var tom. Genom att

högljutt påtala det samtidigt som hon rev med framtassarna i skålen så blev den påfylld. Det är inte lätt att

vara en svältande hund inte.

Eftermiddagsrunda. Jag städade i fontänen, flöt en pinne där.

Fast den stal Sigrid och dessutom försökte hon käka upp den.

Nä du Sigrid det är stängt i Rosa elefantaffären. Vi blir alltså blåsta på godis.

Detta är en extremt ledsen Sigrid. Hon har precis insett att jag och matte ska gå och nu kommer hon att

vara ensam och helt övergiven i många evigheter. Att det dröjer nån timme tills hennes matte kommer det är

inte alls sant. I sigrids värld rör det sej om veckor eller månader i total ensamhet.