I dag har det just inte hänt nåt av värd. Vi har passat bil i Eskilstuna och varit på tråkrunda. Dessutom hade

matte glömt kameran hemma.

Men jag har sedan en tid lovat Sigrid att hon skulle få skriva ett eget blogginlägg hos mej.

Varsegoda Sigrid presenterar sej med egna ord och en del av mina gamla bilder.

Jag har fått äran att skriva ett alldeles eget inlägg här i Wilmas blogg. Alla ni som läser den har läst en massa om mej och sett bilder. Nu tänkte jag ta chansen att presentera mej ordentligt för er.

Som ni vet heter jag Sigrid och fyller alldeles snart 1 år (har hört att man får presenter när man fyller år). Jag är en blandning av Tibetansk spaniel och Shitzu enligt människor. När jag flyttade från min mamma och mina syskon som liten valp så hamnade jag i en familj och döptes till Sonja. Men efter ett tag så kom de på att jag inte passade där och jag annonserades ut. Den som skulle bli min matte såg annonsen och åkte många mil för att hämta mej så flyttade jag till Malmköping. Samtidigt fick jag byta namn till Sigrid. Mycket bra ställe att bo på, men min matte har ett eländigt tråkjobb som hon måste vara på för att få pengar så jag kan få mat och annat nödvändigt. Jag behöver komma ut och för matte blev det stress att åka hem och rasta mej. Bästa vore om det skulle finnas nån som skulle kunna gå ut med mej. Nån som min matte känner tipsade om att Wilma och hennes matte kanske skulle kunna hjälpa mej.

Jag och Wilma på våran allra första träff

Människorna pratade med varandra och det bestämdes att jag skulle träffa den där Wilma och hennes matte. När jag såg Wilma allra första gången var jag lite avvaktande men det släppte väldigt snabbt. Insåg att Wilma var en mycket snäll hund som jag säkert kunde ha mycket skoj med.

Blev som ni vet hur bra som helst detta. Varje gång min matte säjer att det är Wilmadag så börjar jag vänta och vänta på att Wilma ska komma. Jag känner igen ljudet på Wilmas bil och hennes mattes fotsteg när de går hit. Sen är jag färdig att krypa ur pälsen av glädje när de öppnar dörren.

Syns hur jag beundrar Wilma

Wilma är min allra bästa kompis och min stora idol. Hon kan massor med saker som jag självklart också lär mej. Hon jobbar som fyrbent etappledare på två Sörmlandsledsetapper med att hålla allt i ordning för vandrande hundar. Jag har fått äran att bli hennes assistent så vi delar på det ansvaret. Viktigt jobb har jag förstått och det finns en massa skoj i skogarna.

Här var det väldigt bra att vara assistent för vi hittade varsitt märgben vid skärmskyddet

Mängder med nya skogar har jag fått besöka. En del är alldeles nya för Wilma också eftersom hon inte har bott så väldigt länge hos sin matte. Varenda dag är ett stort äventyr och vi hamnar alltid på olika ställen.

Här är vi i en skog som inte ens Wilmas matte varit i, ny etapp på Sörmlandsleden tydligen

Jag har lärt mej vilka affärer som det lönar sej att besöka för man kan bli bjuden på godis. Sån viktig kunskap har Wilma lärt mej.

Allra bäst är det när jag får hänga med Wilma till bästa Grisöronaffären och handla

Så har jag träffat massor med mina vänner både två och fyrbenta.

För att inte tala om allt skoj bus jag och Wilma har. Inte så att vi leker precis hela tiden. Vi håller på en stund och har superskoj sen gör vi andra viktiga saker.

Så här skoj har vi alltid i alla skogar vi besöker.

Så var det den där lilla detaljen med om jag är liten eller ej.

Jag är INTE en liten hund det är mänskligt hittepå. Jag är STOR har insett att jag är en Border collie, sån är Wilma och det verkar bra att vara sån. Då fixar jag allt som hon kan.

Jag leker Pitbull och Wilma vrålar av skräck

I bland tvivlar jag lite på min rastillhörighet och då brukar jag leka att jag är en Pitbull. Ofta försöker jag då bita huvudet av Wilma men misslyckas alltid, hon lyckas överlista mej.

På senare tid så har jag funderat på om jag ska prova en karriär som jakthund. Har kommit på att spåra Hälge, Rådjur och Vilda grisar är skoj. Då tjatas det om att jag är en liten hund som inte alls ska ha såna intressen. Nåt om att jag härstammar från vakt och larmraser inte jakt. Vadå, jag anser att jag har rätt att skaffa mej de intressen som jag gillar. Om jag gillar att spåra vilt så kan det vara en lämplig hobby. Bara det att Wilmas matte är väldigt uppfinningsrik. Hon avleder mej med en massa trevliga skink och blodpuddingspår istället. Sån är skoj och vet ni hur fruktansvärt trött man blir av att få använda både nosen och hjärnan? Kanske inte ska bli viltspårhund utan godisspårhund istället. Har just nu lite svårt att bestämma mej. Enligt människorna är jag i nåt som kallas för tonåren och enligt mej är jag i mina allra bästa år. Måste faktiskt prova vad som känns skoj att pyssla med.

Fast jag lyssnar mycket på Wilma hon är en klok hund och vet vad man får och inte får. Hon utbildar sej till nåt som heter Svamphund. Sån tänker jag i alla fall bli. Har sett hur hon gör och vilka mängder med beröm och godis det ger. Jag kan faktiskt nosa på två sorters svamp redan, såna som växer på vintern.

Jag nosar på mina allra första kantareller

Nu vet ni lite mer om vem jag är och jag tackar Wilma som var snäll och lät mej låna hennes blogg för att få presentera mej lite närmare. I morgon är hon tillbaka som vanligt igen.