Blev ut och åka i dag också. Sigridmatte skulle följa med för hon har aldrig varit i skogen dit vi skulle.

Hamnade på Sagostigen för våran korta Sörmlandsledsetapp skulle kollas.

Jag tänker faktiskt smyga här i diket och inte alls titta på vad som händer på andra sidan vägen. Tror det blir väldigt blodigt och otrevligt.

Sigridmatte begriper inte att hästar käkar hundar och Sigrid har inte mer vett hon.

Rena undret att de överlevde.

Fortsatte och nu var det dags för de Levande grisöronen. De höll sej inne i sitt hus och visade sej aldrig.

Var skönt att komma in i skogen där det är lugnt och skönt utan hundätande hästar och andra otrevligheter. Bara massor med spännande dofter överallt. Lite väl spännande ibland för Sigrid lekte Storviltjägare och jag hängde på en omgång när matte var upptagen av nåt telefonsamtal.

Jaha och där drog Storviltjägaren fullständigt döv och blind för allt. Tänkte hämta henne men gav upp. Jo hon kom tillbaka men då blev hon koppelfånge.

Fast göra lerinpackningar och dricka i bäcken går utmärkt trots koppel.

Men det är så lite så lite vatten i bäcken behöver komma mängder med svampvatten.

Men lerinpackningar är väldigt bra för pälsen och tassarna blir så fina. Sigrid var lika snygg hon.

Tittade till våran gamla Vilda grisskalle, den börjar vara i dåligt skick nu, dags att hitta en ny tror jag.

Vanlig syn idag, Sigrid står på bakbenen och tror att hon ska ge sej iväg på egna äventyr, men några sådana blev det inte.

Kollade gästboken och såg till att Sigridmatte skrev så att vi kan räkna in alla vandrare när det blir vinter.

Gick en extra sväng i skogen. Tänk att människor och koppelfången alltid ska vara så långsamma. Väntade i flera dagar på dom.

Den där superbra gropen med underbart doftande vatten den hade minsann Vattentjuven hittat och stulit allt vatten.

Svamp var det uselt med, bara stendöda Föränderliga tofsskivlingar som dött torkdöden.

Tillbaka på Sagostigen så funderade vi på att bli kompisar med ett par kaniner men det fick vi inte alls för tråkmänniskorna.

Jaha och där sitter Sigridmatte och käkar glass inte en tanke på att två varma och törstiga hundar är väldigt glassugna.

Vi fick en egen glass som vi delade på. Vi är såna kompisar så vi delar faktiskt på allt.

Väldigt gott var det, borde få sån varje dag.

Men jag hade tydligen passerat ett fästingbo. Detta är bara en bråkdel av alla som kröp på mej. Matte hade glömt att använda tjärsalvan och örthalsbandet är värdelöst.

Skulle gå till bilen och historien upprepade sej. Jag smög i diket och var livrädd medan Sigrid och hennes matte pratade med hästarna. Matte mutade mej mej ost för att jag ska förstå att de inte är farliga.

Tillbaka i Malmköping så stannade matte bilen och jag hoppade ur. Bara det att Sigrid var kvar i den och hennes matte satte sej på förarplatsen. Jag hoppade in igen för nu var allt fel i min värld.

Blev utmotad för Sigrid skulle hem till sej och hennes matte ska låna min bil för att kunna ta sej till jobbet i helgen. Sigrid och jag ska umgås i många timmar i morgon.

Så ska jag bli forskningshund.

För länge sen så såg matte att Per Jensen som är professor i etologi vid Linköpings universitet sökte bland annat Border collies för ett nytt projekt. Matte anmälde men hade inga förhoppningar. Per Jensen är en av hennes husgudar eftersom han alltid framhåller positiv förstärkning i hundträning. Matte har läst allt hon kommer över av honom.

Idag kom mailet om att vi är uttagna och ska resa till Linköping några gånger i höst.

Ungefär detta går det ut på texten är hämtad på Per Jensens sida.

Spännande som bara den ska det bli att få vara med i forskingen.