När jag skulle hämta Basse så grejade matte med en del men jag kollade inte närmare.

Hämtade upp honom så skulle vi till skogen.

Tyckte att det doftade bekant från mattes svampkorg men trodde att det var inbillning.

Hamnade i våran bra skog där vi kan vara på fria tassar. Så skönt att få springa ett tag.

Hörde nåt om att vi kunde vara lediga idag.

Ledig är ett onödigt ord, vi svamphundar är som scouterna alltid redo, alltså började vi jobba.

Jodå ännu lever de svarta trumpetsvamparna.

Fast många börjar bli dåliga nu. Först torka och sen lite svampvatten då möglar de. Enligt matte har vi såna mängder att vi behöver inte mer just nu. Fast självklart fick vi en massa sot och beröm fäör väl utfört jobb.

Fortsatte att jobba på en stubbe.

Kommer minsann nya små föränderliga tofsskivlingar.

Fick mer ost för besväret. Hårt arbete lönar sej, tur att vi inte tog ledigt.

Basse hittade en stubbe till med såna. Arbete är livet.

Sen fick vi passa träd. Insåg att den där doften vi känt nog var rätt. Matte försvann i flera veckor, vanliga oron att hon skulle gå hopplöst vilse och inte hitta tillbaka till oss.

Hon kom tillbaka och jag släpptes först. En massa bloddroppar att följa. Detta är livet och jag spårar lugnt och metodiskt.

Basse fick vänta lite, han har så bråttom.

Så släpptes han, kom i typ 280 och sprang om mej. Viktigt att hitta slutet först.

Äntligen, revben i skogen!! Det var minsann många hundliv sen sist.

Tänk så alldeles utsökt det är att gnaga på såna i skogen, De smakar som allra bäst då. Bordefå hitta såna varje dag.

Detta är livet gnaga revben tillsammans med bästa kompisen i skogen.

Matte som inte äter såna stod vid ett träd fullt upptagen med annat.

Stirra på skogen och planera. Vi hörde en del mutter om vad som skulle kunna fungera. Vi ska nämligen få en ny utmaning om ett tag. Innan det blir skarpt läge ska vi träna och nu har matte en plan, eller egentligen har hon två.

Åkte hem igen.

Somnade så gott. Först jobba och sen få gå ett efterlängtat spår och njuta av revben det tar minsann på våra krafter.

Skulle på eftermiddagsrunda, hade tur och träffade Inezmatte som hade lite godis till oss.

När Basse åkte hem så lyssnade jag på människornas tråkprat. Väldigt korkat, hörde saker jag inte alls uppskattar om morgondagen, men så förvirrad som matte är så har hon säkert glömt det tills i morgon.