I går kväll så visade matte mej en film.

Vet ni Basse var med sin husse i skidbacken och åkte pistmaskin!! Insåg att under Basse övervakning måste det bli extremt välpistat.

Så blev det idag, samma eländiga trista morgonrutiner med  smaklös frukost och ensam morgonrunda. Men sen ksulle jag åka och hämta Basse.

Han låg ute och väntade på mejm bra att nån längtar efter mej.

In i bilen och sen skulle vi hitta på nåt. Alltså vi har hur mycket bra ställen som helst men nu är många oåtkomliga.

Hamnade på campingen, nu ska vi påbörja vår planlösa promenad. Basse berättade om pistmaskinen och att nu är all konstsnö helt perfekt. Jag ska minsann dit och rulla mycket och länge. Fast jag får vänta för hela helgen är den öppen för människor.

Där nere forsar det vatten. Var evigheter sen sist, gissa vem som var omåttligt intresserad?

Göra nåt på vår Sörmlandsledsetapp ansåg vi vara en bra sysselsättning. Matte hade andra åsikter om isiga passager och sånt. Hörde att till våren eller nåt så ska vi ut och jobba med en massa där.

Men gå till våran lekplats då? Nä inte det heller, hörde nåt om två korkade hundar som rymde där sist., Vet vi absolut ingenting om. Det var inte vi, måste ha varit några andra.

Här sprang vi eller om det var de där okända hundarna som kommit över våra Skvallermaskiner. Basse tittade och vädrade men det fanns ingenting.

Fortsatte, det är sällan vi går den här vägen. Ofta så åker vi bil för vi ska långt bort i skogen till våran Sörmlandsledsetapp. Bakom den där gärdesgården där bor lilla Sara och hennes kompisar och deras ena husse äger minsann vår allra bästa Grisöronaffär, Alltså ett mycket bra ställe.

Basse kollade noga men inga trevliga hundar ute. Sara råkar tycka väldigt mycket om Basse.

Nu händer det saker. Basse har känt en doft och ska till diket. Han blev så utstark att hade inte matte haft kängorna med klor hade nån legat som en padda på vägen.

Ser ni den lilla sorken? Den är Basses brunch eller nåt. Trodde alltså Basse.

Han var helt galen. Fanns det en så finns det flera och han skulle jaga dom.

Suck ska jag stå här i flera månader medan matte diskuterar med Basse om att det inte alls finns flera sorkar där?

Finns de inte i diket så finns de säkert i skogen. Fanns inga där heller så oavsett om de var en eller flera kom ingen sork eller människa till skada eftersom matte lyckades stå på fötterna.

Basse pratade om att han skulle ha haft Troy med sej till hjäp, de hade kunnat jaga ihop och fångat många.

Gick vidare matte hade nån idé om att gå runt sjön. Men så kom hon ihåg att det är en stig med en backe som är som ett stup och inget för tvåbeningar när det är halt överallt.

Basse tänkte tröstbada efter den misslyckade jakten. Gick inte bra det heller för det gick inte att döda isen.

Började snöa myckjet och blåsa. Alltså skulle vi vända.

Optimisten Basse. Kanske har den där sorken återkommit sen sist? Hade den självklart inte, den hade inga planer på att sluta sitt liv i Basses käftar.

Basse pratade om att här borde vi få gå ofta, eller jag och matte kan lämna honom vid diket så kan han jaga ifred.

Titta! Det snöar så jag håller på att bli blondin.

Äsch! Fick stanna ofta och rensa mellan tårna för jag fick en massa irriterande snöklumpar. Tur att de är enkla att gnaga bort.

Gick till bilen och åkte hem, Basse fick hänga med mej precis som det ska vara.

Käkade lite och somnade gott. Många nya intryck och dofter blev det.

Skulle på eftermiddagsrunda. Snöade fortfarande och blåste. Blev en trist sån tträffade inga vi känner och inte fick vi gå till Vivecas magiska fönster heller.

Gick hem och hade fredagsmys med ett par ben från alla julklappar.

I morgon då blir det bra. Lördag med kompisar, lek och mingel.