Hade en märklig början på dagen.

Skulle gå ut för en fullkomligt onödig morgonrunda, det föll mängder med svampvatten ute. Då finns det ingen anledning att gå ut. Nui hade matte som vanligt helt andra synnerligen korkade idéer om att jag visst skulle ut.'

Eftersom det var mycket nedfall så skulle matte för ovanlightens skull använda paraply, en arordning hon helst undviker. Hon släpade ut mej och sen började det.

Jag lyssande på massor med underliga ord eftersom det där paraplyet inte alls gick att fälla upp. Efter en stund insåg matte vad hon höll på med. Hon stod på gatan och viftade med ett knallgrönt skohorn istället för ett paraply.

Hoppas verkligen att ingen såg hennes märkliga viftande medan jag bara ville in igen.

Jo in kom jag i några sekunder medan matte bytte ut skohornet mot det förhatliga paraplyet, släpades ut och blev alldeles för blöt och fick dessutom skador av nedfallet.

Sen påstod matte att det regnade mindre och det var dags att hämta Jenna. Vi skulle till en skog och förhoppningsvis så skulle regnet hålla sej borta medan vi var där.

Slutat falla svampvatten? Knappats det öste ner, nu hade matte valt att ta bilen fast vi inte skulle så långt just för nedfallet. Fick vänta i bilen en stund innan det behagade upphöra.

Så äntligen kan vi vistas ute utan att drabbas av en massa otrevliga skador som kräver avancerad intensivvård.

Blött gräs det är gott det, mer sånt till oss hundar. Vi käkade massor.

Nu hade Vinbergssnäckorna vaknat efter all torka, Fanns mängder av dom överallt. Enligt mej och Jenna ointressanta men matte tyckte det var skoj att se dom igen. Människor är konstiga

Kollade om vi skulle hitta spår efter snygga hanar. Gjorde vi inte rör sej väldigt få hundar här tyvärr. Perfekt enligt matte som envisas med de korkade idéerna om att begränsa mitt umgänge.

Sist vi gick här vilket var ett tag sen så var det alldeles torrt. Men nu finns det minsann vatten, Jenna passade på att utnyttja det. Troligen så försvinner det snabbt ner i den torra jorden.

Så utsattes Jenna för det där olaga hoten av oskyldig hund. Är det grävlingbajs så får du bada i vattensamlingarna. Var inte sånt så hon klarade sej.

Nådde min Sörmlandsledsetapp. Vår chef hade varit ute och jobbat med motorsågen så nu är träden som legat i vägen över spängerna borta.

Matte bestämde att vi skulle fortsätta åt andra hållet för hon planerar för kommande målning och sånt. Människor behöver tydligen markeringar vi hundar hittar i alla fall.

Här har inte Jenna varit så hon hade tassarna fulla med att kolla allt nytt. Matte tittade på markeringar och jag letade pår efter hanar, helt framgångslöst. Inte en endaste snygg hane hade vandrat.

Jag och Jenna hade en massa viktiga oss tilar emellan samtal också. Det är dags för Jenna också att lukta gott så vi pratade om en massa som inte är för mänskliga öron.

Detta kallas för att falla på rätt sätt. Trädet har lagt sej snyggt bredvid leden och hindrar inte vandrande hundar.

Tyckte det såg väldigt bra ut.

Enligt matte så var det typiskt att det var ett träd med markering som gett upp. Men eftersom vi ska måla så får det bli ny markering på ett annat träd.

Jo du förstår Jenna att nu ska vi lämna leden och gå en annan väg. Detta är faktiskt en bra hundrunda. Jenna måste lära sej alla såna här bra rundor som jag har.

Jenna hade så fullt upp med allt nytt att jag tänkte att jag skulle smita en liten stund. Trodde att ingen märkte vad jag pysslade med.

Ja, ja jag kommer, var du tvungen attt se att jag tänkte gå och leta ekorre? En gång för länge sen så träffade jag en här så jag tänkte att kanske, men inte det inte.

Ute ur skogen och vi är på en väg som jag inte gått på länge. Vi hade fullt upp med att kolla allt efter den.

Trevligt, nån hade tappat en massa godis på den. Vi städade alla smulor mycket noga.Behövde dessutom energin eftersom vi varit ute länge och haft massor att göra.

Tänker du komma? Det har börjat falla svampvatten igen och vi kommer att bli svårt skadade om vi inte får komma till bilen så fort som möjligt nu.

Äsch! Vi blev koppelfångar för vi var ganska näöra ställen där andra hundar rör sej och jag har de där korkade begränsningarna. Ett par minuter senare var matte väldigt glad för att vi var fångar.

Här har det precis hänt. Från ingenstans kom Hare som höll på att krocka med matte samtidigt som han flög över våra koppel och vi kastade oss efter. Enligt matte är det rena undret att hennes axel och arm sitter på rätt plats.

Det syns en prick till vänster om stenen. Det är asociala Hare som orsakade det tillfälliga kaoset. Hade varit bättre att han stannat och umgåtts med oss.

Jenna glömde allt om nedfallet och ville bara i väg till Hare som förövrigt försvunnit långt bort. Vi fick gå till bilen istället och åka hem till våra hemma.

I morgon ska jag visst få träffa några tillåtna kompisar och ha skoj ett tag. Låter bra, får väl vara glad åt det lilla ett tag framöver.