wilmablogghund

Alla inlägg den 29 september 2018

Av Wilma Border collie - 29 september 2018 16:57

Hände mer i går kväll.

Jag skulle tillbaka till Terra och hennes människor.

   

Hittade Malin så hon bjöd mej och Ossy på nåt gott. Gäller att hålla sej framme när sånt serveras.

   


Jag försökte leka med Terra men det var inte alldeles enkelt eftersom hon var koppelfånge.

   

Hade en massa skoj med Ossy i stället. Han och jag kan inte leka för mycket.

   

Sen skulle vi till Ossys hemma för att äta. Jag lekte knähund hos Ossyhusse en stund, mycket skönt med en massa kli på magen.

   

Så kom nästa överraskning. Helt plötsligt dök även Ann Marie upp. Egentligen skulle ytterligare två av mattes vänner ha varit med med den är sjuka så det gick inte.

   

Människorna åt en massa mat, här är det Anne och Madde som äter. Jag Ossy och Terra vi fick minsann svälta vi.

   

Det där uterummet som Ossyhusse har är bra mysigt även när det är mörkt. Dessutom finns det en kamin där så det var varmt och skönt. Jag sov väldigt gott i ett hörn ett tag.

Sen var det dags att bege sej hem, jag och matte fick lift med Anne så vi slapp gå.

   

I morse var det riktigt kallt. Enligt matte 2,5 minus och på en del ställen var det en massa frost.

   

Gick i väg till Terra med människor igen. Där hittade jag minsann Labrador Alice också. Ossy fick nån knäpp och trodde att han skulle tillverka valpar tillsammans med henne. Gick inget bra eftersom han saknar väsentliga kroppsdelar.

   

Alice och Terra har aldrig träffats förr, men blev kompisar, Jag gillar när mina kompisar gillar varandra.

   

Sen åkte vi till skogen alla utom Malin som stannade i sin stuga. Skulle gå via min korta Sörmlandsledsetapp till bra ställen i skogarna.

   

Jag och Terra lekte en del medan vi väntade på att Terras matte skulle plocka klart en del Svarta trumpetsvampar.

   

Plockades annat också för Karl Johan har börjat växa igen.

   

Som sagt det blåste en massa i veckan. Den här jättestora granen hade tröttnat på livet, som tur var inte där leden går, där var bara ett par småträd som lagt sej.

   

Skulle fortsätta till sjön för att fika. Trevligt att få visa Terra lite nya ställen.

   

Hamnade vid Sigges gamla bad och fikaberg, Jag provade sjön som var alldeles utmärkt, svalkade tassarna och drack en del.

   

Människorna plockade fram fika och Terra försökte sno åt sej.

   

Men titta här matte har tagit fram hundfika och det ville minsann Terra ha. Vi fick självklart båda två.

   

Efter fikat så så gick vi och kollade lite annat längre bort efter vägen. Vände och gick tillbaka.

Då blev nåt alldeles väldigt fel.

   

Jag är borta!! Människorna ropade och letade och visslade och ropade och letade. Jag letade efter matte som var spårlöst borta.

Människorna fortsatte att leta och leta. Ropade och visslade men jag fanns inte. Matte hade panik till slut för ingenstans fanns jag.

Matte ringde till Sagostigen men inte hade jag kommit dit heller.

Jag sprang ensam i skogen och hittade inte matte Det var inte alls roligt att vara jag, fast det är skogar jag hittar bra i. Letade på många vägar men ingen matte.

Människorna gick tillbaka till Sagostigen via olika vägar för att försöka hitta mej, men jag fanns inte.

Jag virrade och virrade i skogen utan att hitta matte, trött och törstig var jag.

Vid Sagostigen blev Madde kvar medan matte, Anders och Ann Marie tog bilen. De åkte till ett ställe där jag kanske skulle kunna dyka upp. Hade jag inte gjort men matte lämnade sitt telefonnummer.

Medan människorna grejade med sånt plus att matte ordnade så hon skulle få nyckel till en bom då hittade jag ett spår. Jag spårade mej tillbaka till Sagostigen och där satt Madde och ropade på mej. När jag fått godis och koppel så ringde Madde till matte och berättade att jag var tillrätta.

Kan blev väldigt glad över att se henne och strax efter kom matte och de andra.

   

Jag är så trött så trött men blev så glad när matte kom och matte var nog allra gladast av alla. Hon hade trott att de skulle få leta hela kvällen och natten och kanske ännu längre.

Ingen vet hur lång tid allt detta pågick men det var frågan om 1,5 till 2 timmar, de längsta timmarna i mattes liv. Och jag kände det som om jag var ensam i skogen i ännu fler evigheter.

Nu är jag hemma, men matte får inte röra sej utan att jag kollar var hon är, tänk om vi tappar bort varandra igen?

Ska sova ett tag för sen ska jag visst till Ossy och äta i kväll igen, eller om det är människorna som ska äta.

Matte tänker jag inte lämna ur sikte en sekund.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

Nu har jag bloggat i 1 år. Tycker ni att jag ska fortsätta?
 Ja fortsätt
 Nej tråkiga byracka du skulle aldrig börjat
 Gör som du vill, jag tänker inte läsa här igen

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards