Tur att jag och matte var ensamma när jag gick ut på min morgonrunda.

Satte mej, la en hög. Matte skulle plocka upp den. Jo visst, hon stod som ett fån och stirrade på bilnyckeln!! Det är viss skillnad på den och nummer två påsar. Alltså denna förvirrade människa släpar jag och Basse runt på.

Så skulle Basse hämtas. Inga orosmoment idag inte, allt lugnt så vi hämtade och åkte vidare.

Tänk vi fick åka vanliga vägen till början av vår Sörmlandsledsetapp! Var väldigt länge sedan sist.

Länge sen vi gick här så massor att kolla efter den långa vintern.

Skärmskyddet och vårt ostbord, Det gav självklart ost till de två hårt arbetande fyrbenta etappansvariga.

Väktaren på etapp 20. Om nu matte ska glo på nån tråkutsikt så är det bäst att bevaka allt i Basses värld.

Suck! Ska det ta flera år att kolla gästboken? Fanns inga hälsningar till oss och säsongen är inte riktigt igång heller.

Gick vidare, vargarna hade minsann drällt runt här också och lämnat en massa bajshögar, men de var gamla.

Äntligen nu ska vi gå våran favoritrunda, det var väldigt länge sen och ett tag var den blockerad av en massa fallna träd, men de är sedan länge bortrensade av Chefen.

Massor att kolla men allt var i sin ordning.

Suck igen! Den där hjärnlösa människan har noll koll på allt. Planen var att klippa sly, men se skiland på en sekatör och en tumstock är tydligen väldigt avancerat. Törs inte tänka på vad som skulle hända om hon släöpptes ut utan vår bevakning.

Väktaren han har stenkoll på allt. Det var lugnt stilla, solen sken och framför allt det var varmt.

Så måste ån mellan sjöarna provbadas också ifall vandrande hundar blir badsugna, Utföll till stor belåtenhet. Matte pratade om att vi skulle kolla det okollade stället med rökpipsvamp. Lät bar med lite svamphundsjobb också.

Jaha glöm rökpipsvamparna. Denna bråte bestående av fyra granbarkborre granar och några andra träd som föll samtidigt går inte att passera. Basse föreslog att simma i ån skulle gå bra, han fick inget medhåll. Matte har skickat bild till Chefen om mera jobb och lagt upp i Sörmlandsledens Facebookgrupp att det går inte att vandra här på ett tag.

Matte satt på en sten och påstod att livet som etappansvarig är helt okej, bara hon inte tittade på trädkaoset till höger.

Basse han bevakade, fanns bara en del fåglar men även de ska det vara koll på.

Samma väg tillbaka och långt där framme står våran bil.

Åkte hem, käkade lite och somnade gott.

Gick på eftermiddagsrunda, hade tur Magiska fönstret öppnades så vi fick godis. Träffade en annan människa vi känner också.

När Basse åkte hem så lyssnade vi på människornas tråkprat. Lät som vi ska få göra nåt trevligt i morgon. Men med den hjärnlösa matte vet man aldrig.

Isande kallt är det fortfarande.

Skulle hämta Basse så skulle vi hitta på nåt.

Blev rörigt. Basse blev väldigt upprörd över något och drog, tog tid att få tag på honom, för detta något skulle minsann skällas ut och det mycket och länge. Samtidigt var fåren oroliga och sprang runt, nånting var riktigt fel.

Så Basse är fånge, men det har minsann gått något som kräver hans fulla uppmärksamhet. Skulle nosas och spåras rejält och länge.

Sen kunde vi åka.

Nu skulle vi kolla huset i Engelska skog, trodde matte.

Började med att soptunnan stod upp och ner. Den är rättvänd och flyttad på.

Köra bil upp till huset ville inte matte, eftersom det blåst mycket fanns risken att det skulle ligga träd över vägen och backan långt på liten smal skogsväg är ingen höjdare alltså skulle vi gå.

Länge sen vi var här. Men bäst att ha stenkoll på omgivningarna.

Basse han hade sån där idiotkoll hela tiden. Precis den här delen av vägen är vargstråk råkar matte veta så kanske hade de gått där i natt.

Nog för att matte har svampabtsinens,men bara en giftig stenmurkla.

Bävern verkar ha gjort en egen väg upp och ner i bäcken. Basse brydde sej inte ens om att bada.

Han skulle sitta och spana, fanns ingenting att se. Var bara kallt och blåsigt.

Halvvägs upp frö den långa mördarbacken. Tvärnit Basse tänker inte ta ett steg till.

Jag la mej ner och vägde tio ton. Då bestämde matte att vi skulle vända, bra att hon lyssnar på oss som vet bäst.

Eftersom vi inte kom till huset så skulle vi gå till ena änden av Bäversjön, nåt om att kolla om flotten låg kvar.

Jodå långt bort så såg matte att den låg där den ska. Basse skulle fortfarande inte bada.

Nä inte nog med de iskalla vindarna så försökte det snöa också. Nu var det tillbaka till bilen som gällde.

På väg hem så åkte vi till Basse.

Matte skulle kolla fåren igen.

Vi satt i bilen i många evigheter för det tog tid, lång tid och mycket skrammel med havrehinken innan de behagade komma.

Fortfarande oroliga, men havren passade i alla fall.

Åkte hem käkade lite och somnade gott.

Gick på eftermiddagsrunda lika kallt men snöade inte.

I morgon ska vi göra nåt annat vad det nu blir. Matte har som vanligt olika planer om sen nån gr att genomföra är en annan sak.

Bara att inse, någon har stulit våren.

Lika kallt idag och dessutom blåser det runt isbjörnar och pingviner.

Efter att ha klarat av mina morgonrutiner så var det efter några veckors väntan dags att åka.

Jaha, där borta på gräset ligger Basse och inte kommer han och möter heller.

Titta så otrevligt det är is på vattnet i diket, trodde att den säsongen var över sedan länge nu.

Basse behagade resa sej när det var kompisar på gång.

Bankis kom först, sen Poppie och hennes husse bar på något mycket värdefullt han fått av pannkakstaxin.

Detta är pannkaksmissbruk! Varför ska Alicehusse ha den värdefulla burken på huvudet? Vi behöver pannkakor och det omgående.

Nu är Gunhild på ingång också, Fido, Bankis och Basse hade stenkoll på hennes ankomst.

Äntligen. Lika utsökta pannkakor som alltid. Hörde hur människorna pratade om hundrestaurangen på Klovsten. Lät som ett perfekt förslag. Undrar om vi kan ha önskemenyer varje helg?

När allt var slut så tog Basse och Poppie hand om "disken". Asken som innehållit de utsökta pannkoakorna diskades väldigt noga. Inga mikroskopiska smulor lämnades åt sitt öde inte.

Blev inte så mycket lek idag utan mest mingel medan alla människor gnällde om de isande vindarna som innehöll isbjörnar, pingviner och en och annan djupfryst huggorm.

Smörde för Tillyhusse så han bjöd också på gott godis.

Men så höll människorna på att frysa ihjäl eller nåt så alla skulle hem.

Titta här, klev ur bilen hemma på min gata och pälsen blev alldeles prickig av onödig snö.

Gick inte, käkade lite och matte försökte få upp värmen. Jag somnade.

Så skulle jag ut på en lika kall eftermiddagsrunda.

Då hände det.

Min bästa frysstädare ropade på mej. Jag fick minsann en STOR påse med alldeles utsökt kött. Perfekt början på dagen.

Fortsatte och hade tur Magiska fönstret öppnades ochjag fick godis.

Sånt som kallas för perfekt runda enligt mej.

Bara det att hemma så började matte packa om MITT kött i påsar. Vadå mindre portioner? Jag och Basse äter precis hur mycket vi vill. Dessutom har hon gömt det i frysen. Tror det är läge att ringa hundombudsmannen.

I morgon är det vanlig Bassedag, får se vad vi hittar på då.

Någon har stulit våren för fortfarande är det kallt.

Klarade av mina morognrutiner och passsade dörren i evigheter. Tur att jag har bra läkkött för idag hade benstumparna läkt, bara utväxten av tassarna som fattas. Den som ser tassar på bilderna med mej, det beror på mattes bildmanipulering.

Så äntligen på plats och nykomligen från förra veckan kom samtidigt. Då var hon ganska feg, men det hade gått över tills idag. Försökte få igång Basse att leka. Bara det ett stort framsteg.

Kom många kompisar, mycket trevligt, vi berättade för Siggehusse att ingen av oss hade fått nånting som kunde liknas vid frukost.

Hade tur för han hade utsökt godis med sej.

Så hände det Inezmatte som kör Pannkakstaxin kom och hon hade minsann pannkakor med sej. Perfekt att hon inte var fånge på Sjuka huset igen.

Idag var det hussen till förra veckans nya kompis som fick äran att var pannkaksutdelare. Dagens populäraste människa. Som vanligt utsökta pannkakor som räckte till oss alla. Matte tror att vi var ungefär tretton hundar idag.

Mycket mingel och trevliga hundsamtal blandat med en massa lek. Här är det Åskar och Buster som snackar.

Bakom bordet befinner sej Basse som begått dödssynden sno MIN gris!!

Självklart så snodde jag tillbaka den. Ganska enkelt att lura Basse så jag kommer åt mina tillhörigheter.

Hur är det Sigge? Behöver du hjälp? Visade sej att han hade tappat sin boll i däcket och behövde hjälp att få upp den.

Hans husse tog upp och kastade, Sigge släppte den i däcket igen, perfekt sätt att aktivera människor.

Minglade runt och snackade mera, mycket att avhandla när vi inte setts på en vecka enligt människornas tideräkning, enligt oss flera månader sedan.

Ibland uppstår det kärlek. Lille Buster som just nu är hundträffens minste deltagare blev så kär i Poppie som är den största.

Äsch! Så ska alla åka hem igen, som vanligt gick tiden alldeles för fort som den gör när man har roligt.

Hemma så somnade jag gott. Matte med sina återkommande hörselhallucinationer påstod att jag snarkade, vilket jag självklart inte gjorde.

Eftermiddagsrunda. Du magiska fönster kan du öppna dej? Hände ingenting och enligt matte var det ingen hemma.

Elände jag som var godissugen.

Följde med amtte och tittade på en massa tavlor som en människa målat. Jag tittade inte på tavlor, jag umgicks med människor och fick lite gott också.

Nu ska jag ladda inför morgondagen med kompisar igen.

När jag var ute för sista kvällsrundan så snöade  det massor, fullkomligt onödigt.

I morse var det mesta borta som tur var, men kallt.

Hämtade Basse.

Ingen skog idag, vi skulle till Flen.

Först fick vi passa bilen medan matte handlade tråk. Fast vi ägnade tiden åt att drömma om trevlig shoppingrunda i bästa butiken.

Sen skulle vi ta en runda på kungens marker. Var länge sen så mycket att undersöka.

Det var sej likt och vi kunde gå genom komonsterhagen för ännu är de i säkert förvar i sitt monsterhus.

Basse meddelade alla att nu äger han även kungens marker.

Delade på Basses frukost. Gott var det.

Gick en runda, Basse missade tågspaningen. Vi hörde dom, men när han var nära så kom det inga.

Dåre!Bada när det är så kallt att det kan dyka upp pingviner och isbjörnar vilken sekund som helst!

Gick till bilen för nu var det shopping på gång.

Jaha här har det varit andra hundar och shoppat. Tänk om det inte finns nåt kvar till oss.

Lösgodis fanns det så jag plockade ut varsin bit till oss. Utsökt som vanligt.

Benexperten valde ut fredagsmys ben till oss och allt var lugnt.

Tänk att jag INTE ska nånstans. Jag väger hundra ton är orubblig och har växt fast i golvet! Ska ha mina tassar i behåll!

Elände! Den slöa, rostiga bultsaxen hämtades och ute i butiken amputerades mina tassar. Jag försökte svimma, hjälpte inte, spelade död hjälpte inte heller. Tortyren pågick i många evigheter. Matte stod och påstod att jag var duktig och försökte muta med godis. Hon fattar inte vilka fasor jag genomled där och då. Dessutom kan inte människor räkna. Nästan klart nu är det bara två kvar. Jag har FYRA ben och inte fyrahundra eller vad det nu kan ha varit.

Släpade mej på de blodiga benstumparna och drack massor med vatten. Supergott vatten där.

Ja tack ge mej shoppinggodis men eftersom jag inte har några tassar kan jag inte stå mot disken som Basse. Fick utsökt sådant.

Bilden ljuger! Matte är en mästare på bildmanipulering, jag har bara blodiga benstumpar. För övrigt så pratar jag inte med henne. Hon borde ha räddat mej istället för att hjälpa till vid amputationen.

Gick in somnade av ren utmattning. Haltade runt på eftermiddagsrunda. Träffade en människa vi känner.

I morgon är det mingel med kompisar, hur nu det ska gå till utan tassar.

Kallt var det när jag var på morgonrunda. Matte sa att hon sett bilder på hur det snöade massor ett natl mil söderut.

Åkte och väckte Basse, som omväxling ville Nisse gå ut. Samma smörande för att jag skulle öppna dörren.

Så skulle vi hitta på nåt.

Slutade så här. Bilen blev kvar hos Basse och vi skulle gå en runda för vädret inbjöd inte till längre skogsrundor. Matte använde vinterjackan igen.

Gick vägen genom skogen, länge sen sist så en hel del att kolla.

Skidbacken, det var väldigt länge sen sist och snart är snön borta. Insåg att inom snart kan jag åka den vägen hem till Basse och han kan åka taxi hem från liftarplatsen.

Underbart! Visst den är varken frusen eller nypistad, men nu tar det många, många månader innan det går att ta såna här utsökta rull igen.

Basse han rullade och rullade. Men han rullar även i onödig natursnö, är inte alls samma sak.

Lika bra att rulla mera. Skönt var det.

Inte är det mycket snö kvar i backen heller. Kommer att vara väldigt saknad när den är borta.

Lekte en del, men det är inte lika skoj att leka på barmark som i konstsnön, fast vi hade roligt. Nej då Basse försöker inte äta upp mej, ser bara ut så här när vi har skoj.

Basse har en märklig logik, först mängder med snörull så en kvart senare så ut i sjön för att bada! Jag drack inte ens vatten.

Delade på Basses frukost.

Strax efter det så träffade vi vår kompis Frasses matte utan Frasse. Han gick över regnbågsbron för ett par veckor sedan. Må han ha det bra där, men sorgligt är det.

Fast det var isande kallt så är det grönt, i alla fall alla de där som heter hägg är gröna.

Inspekterade en brygga en snabbis men där blåste det så kallt att det var inte skönt.

Basse han planerade för fler bad, fick inte för matte.

Tröttande på vädret och skulle gå till Basse och hämta bilen.

Var skönt att komma hem igen. Käkade lite och somnade gott.

Skulle ut på eftermiddagsrunda, då försökte det snöa!! Men det övergick i regn istället, blev en kortare tråkrunda på grund av vädret.

Nyss åkte Basse hem och då regnade det fortfarande.

I morgon ska vi få göra nåt vi gillar säjer matte. Men eftersom vi vet hur det brukar vara med hennes planer så återstår det att se om det blir av.

Kallt i morse, när jag var ute för morgonrunda så var det frost på bilarnas rutor. Den där våren verkar dröja.

Basse skulle hämtas igen.

Hade tur för han var på sin vanliga liftarplats och ännu bättre, dörren öppnades så vi tog oss in och fick välbehövligt godis. Att vi sen fick lyssna på en massa mänskligt tråkprat det förträngde vi.

Skulle ta en runda vid våran lekplast. Saknade resten av skogsröjargänget som fortfarande är fångar i Stockholm

Dessutom så fick vi vara fångra först för det var en massa harar som inte ville träffa oss.

Väldigt omtänksamma harar som lämnat en massa godis till behövande hundar. Om de ville umgås med oss så kunde vi ha tackat ordentligt.

Fick vara på fria tassar. Jag tyckte att vi skulle springa, Basse han skulle gräva efter sork. Misslyckades som vanligt.

Fortsatte in i skogen. Kollade om det gick att jobba som svamphundar.

Jo visst gick det. Scharlakansskålarna fanns kvar, de yttepytte små hade knappt växt sen sist. Behövs lite mera värme.

De stora är vackra och lyser på långt håll så även människor med usla nosar ser dom.

Basse han drog iväg och kollade dyvattnet i kärret. Befanns vara i alldeles utmärkt skick enligt honom.

Hade en väldigt skoj pinnkamp också. Blev oavgjord eftersom den hade så usel kvalitet att den gick i två delar.

Han med storhetsvansinnet äger numer översvämmad kärrmark och en sjö också.

Vi fortsatte att greja med vårt en stund och hade ingen koll på matte.

Så ropade hon.

Underbart. Helt plötsligt fanns det massor med pannkaksbitar på marken. Vi städade otroligt noga. Inte minsta lilla mikroskopiska smula finns kvar.

När vi var klara så blev Basse galen, han såg nåt som skulle skällas ut. Varken jag eller matte begriper vad han såg. Ut på ängen, stod på bakbenen och skällde.

Men han är ganska lättlurad. Matte la godis i påsen som innehållit pannkakor och visade de. Då glömde han allt och kom,

Fånge, begriper bara inte varför jag blev fånge, jag hade varken stuckit eller skällt ut nåt. Så skulle vi gå tillbaka till bilen.

Drack vatten i Basses bästa dike. Inte säkert att det finns nåt hemma.

Åkte hem, käkade lite och somnade.

Skulle på eftermiddagsrunda.

Basse försökte få magiska fönstret att öppna sej, han misslyckades och enligt matte hade vi inte ens passat biblioteket.

Gick hem igen.

Imorgon ska vi hitta på nåt annat vad det nu blir.

Matte kom ur sängen utan problem i morse trots gårdagens krachlandning. Bara en öm arnbåge, skönt att slippa dra runt på ett vrak.

Basse sov i vanlig ordning.

Åkte och hämtade honom. Nisse kom rusande och ansåg att jag skulle släppa in honom. Undrar när han ska förstå att det är matte som öppnar dörren.

Hämtade upp Basse som faktiskt var vaken.

Så skulle vi åka och titta efter bombmurklor.

Trevligt var ett tag sen vi gick här och då var det snö kvar på en del ställen.

Men ensamma var vi inte. Både jag och Basse var väldigt spända och spanade mycket. Massor med nosa också.

Så här såg det ut hela tiden. Basse hade stenkoll och titta på hans hängande svans han gillar inte det han vet finns nära.

Nä nu räcker det! Hade det varit ljud till bilden hade ni hört hur jag muttrade. Vill inte alls vara kvar i skogen.

Skogen var tyst och tillsynes ödslig, men någonstans nära fanns vargarna. De där bombmurklorna får bli vid ett annat tillfälle.

Vi vände, enligt matte onödigt att utmana ödet och eftersom det är en hel flock så bäst att gå.

Gick en sväng på vägen i skogskanten, fortfarande var vi på helspänn. Men såg inget.

Basse hittade ett enligt honom perfekt dike fullt med vatten. Såna måste provas vargar i närheten eller ej.

Så skulle en stor sten bestigas så han kunde överblicka sina inbillade ägor. Fanns fortfarande inget att se.

Började regna så vi skulle gå hemåt.

Jag hade stenkoll på skogen.

Kallas samarbete, Basse hade koll på stora gärdet. Men bara några kråkor som syntes. Vid husen som syns i bakgrunden där kan vargarna vandra omkring.

Åkte hem, käkade eller vi delade på Basses fukost som han inte hade tid med i skogen. Nu blev det lunch istället sen somnade vi gott.

Skulle på eftermiddags runda. försökte fortfarande regna så det blev en ganska kort sån utan att passera magiska fönstret.

Är lovade nåt annat i morgon som vi hoppas går att genomföra.