Ingen Basse idag, alltså skulle jag vara ensam och övergiven. Innebär tråk.

Jaha ut och fördriva tid ensam. Matte hade nån plan.

Jaha besök på verkstan igen för att diskutera bilen som står där och är sjuk. Blev visst inget besked där och då. Livet är enklare när bilen fungerar så jag och Basse kan åka dit vi vill.

Skuile gå en sväng genom en skogsbacke där jag inte gått på många evigheter. Först var det inga problem alls. Ibalnd har jkag kunnat utföra svamphundsjobb här.

Provade stenar, bra såna för de gav godis.

Sen började eländet.

De har tagit bort en massa barkborredöda granar, stigen var begravd under en massa ris och högt gammalt gräs. Matte med sin tvåbensdrift hade en massa åsikter som jag inte tänker upprepa.

Men titta! Helt plötsligt fanns stigen igen. Blev betydligt lättare att ta sej fram. Enligt matte mycket osäkert om vi ska gå där igen.

Nästan ute ut den så fanns nästa vårtecken nu sopar de gatorna. Skönt att slippa en massa vasst grus under tassarna.

Passerade där Mezzo bor, som vanligt fick jag inte gå dit och hälsa på. Jag var faktiskt i behov av hundsällskap.

Gick hemåt, träffade inga jag känner varken två eller fyrbenta.

Käkade lite och somnadeav  leda.

Matte pratade med Bästa bilmeken  i telefonen, nåt om råd angående trasiga mojen i bilen.

Gick ut på eftermiddagsrunda, träffade ett par människor jag känner som ville prata med mej. Får vara glad för det lilla.

I morgon påstår matte att det väntar en överraskning, vet inte om jag tror på det ska säkert dra runt ensam och övergiven.