Tråkdag.

Ensam eftersom Basse skulle på rehab. Hade bilen låtit bli att bli sjuk och inlagd hos bilveterinären så skulle jag ha skjutsat honom.

Gick ut för en planlös runda.

Hade tur och träffade Mikko. Länge sen sist och skönt att snacka med en annan hund en stund.

Fortsatte  min ensamma vandring, var alldeles övergivet  överallt.

Gick en bit på spårvägen. Lika övergivet där, inga människor eller hundar.

Passerade hundbadet  drack vatten och blötte tassarna lite. Badssäongen är  över enligt mej.

Precis som i går var sjön alldeles spegelblank och vindstilla.

Provade ett bord. försökte se rejält deprimerad ut ensam och övergiven.  Skulle det möjligen gå att få tröstgodis? Hade effekt fick sådant.

Kollade en brygga som var i perfekt skick och hälsade på den lilla svanen som bor i sjön.

Omklädningshytten för människor var länge sen jag kollade. Bra för där blommade det ost, tänk om nån annan hund hade hittat dom? Hade varit katastrof men  jag städade noga.

På väg hem, fortfarande alldeles dött överallt. Inte en endaste hund eller människa ute, jag som längtade efter sällskap.

Gick hem, somnade ett tag.

Skulle på eftermiddagsrunda.

Tänkte hälsa på bästa frysstädaren. Ingen hemma, men jag hade sån tur att hon kom hem. Nu har jag redan fått en påse som skitmatte gömt i frysen.

Men tänk, turen var med mej. Jag bjöds på ett alldeles utsökt tuggben. Perfekt i min bedrövliga tillvaro. Lyssande på mänskligt tråkprat i flera veckor.

Gick en runda utan  att träffa nån jag  känner.

I morgon då är det kursdags igen eftersom jag är släppt ur fängelset så får jag följa med. Trevligt med sällskap och till skogen kommer vi för matte har ordnat så vi får lifta med Gunhild och människor.