I går syntes det minsann både gräsmattor och asfalt.

I morse när jag gick ut för morgonrunda var världen vit igen och det snöade.. Tämligen onödigt om ni frågar mej.

Såg att matte grejade med nåt, men trodde att jag såg fel.

Så var det dags att väcka och hämta Basse.

Slutade snöa.

Jaha campingen. Tittade på platsen där vi brukar möta Moha och Troy men insåg att de är fortfarande fångar i det där Stockholm. Måste försöka befria dom på ett eller annat sätt.

Basse och hans eviga snörull. Blöt natursnö är verkligen inget att ha om ni frågar mej.

Är detta verkligen sant? Vägen till vår lekplats. Här har vi inte varit på många evigheter.

Gjorde ett par försök att springa. Matte hade optimisktiskt inbillat sej att snön borde ha sjunkit ihop så mycket på ängen att det skulle gå bra.

Nä det här går inte alls bra. Inte fick vi upp hastigheten och tungt blev det.

Titta här, jag står upp och har snö upp till magen. För sök springa i så här djup blötsnö, det går inte. Hade nu Moha och Troy varit med så skulle de troligen ha försvunnit helt i snön.

Dessa tvåbensdrivna, okej snön är djup men ska det ta så ervinnerlig tid att ta sej in i skogen?

Detta var trevligt. Kom fram mer från en frysstädningspåse. Typ lyxfrukost för Basse. Hörde att matte pratade om att för mycket snö för att få till bra spår.

Vi var så upptragna med att städa att vi inte märkte att hon gick iväg en bit.

Blev tillsagda att leta. Värsta bästa fyndet!! Revben i skogen!! Det var många hundliv sen det hände senast.

Fanns ett till mej också.

Alltså detta slår det mesta. Ligga och gnaga på utsökta revben, ibland är hundlivet helt perfekt. Strunt samma att vi ligger i snön. Bara att gnaga och njuta.

När jag var klar med mitt så försökte jahg komma över Basses.

Slutade med att vi bytte med varandra. Insåg att vi hade tagit det bästa från dom. Så nu får de ligga och bli skogs/vintermarinerade tills vi återkommer.

Tog en annan väg tillbaka till vägen. Lättare att gå än över ängen.. Bara det att när vi skulle ut på vägen så tog matte fel väg och klev ner sej i ett dike. Inget vatten som tur var, men snö upp till knäna och svårt för tvåbeningen att få fäste. Synd att varken jag eller Basse har kamera. Väldig tur enligt matte så hade visst besvär att komma från diket.

Började regna och när vi nådde bilen så verkligen det öste ner.

Åkte hem, väldigt nöjda med att äntligen fått njuta av revben i skogen. Borde inträffa helst varje dag. Händer att vi får hemma men de är inte lika goda som de i skogen.

Människan har sina ljusa stunder, även om de är sällsynta. För nu skulle svamptorken väckas ur vintervilan.

Fram med blodpudding som skivades tunt. Den där Alice Cooper som identifierar sej som hund var extremt intresserad. Jag och Basse kom över varsin bit, men det passade som tur var inte Cooper. Han kanske inser att han är katt.

Det doftar utsökt från torken så vi sov middag nära den. Tänkte att det kanske skulle hoppa ur bitar, Gjorde det inte, men blir gott godis till oss.

Trist eftermiddagsrunda försökte fortfarande regna, blött och moddigt överallt. Inte träffade vi några vi känner heller.