Basse sov kvar i natt också. Perfekt, sov gott, käkade god frukost var på morgonrunda,

Så skulle vi göra nåt. Mate hade en idé,

Jaha dags för Sörmlandsleden. Vi skulle kolla om det var sågat i de fallan träden så vandrande hundar kommer fram igen. Ungefär nu började det blåsa runt djupfrysta huggormar, eskimåer, pingviner och isbjörnar. Enligt matte skulle det kunna bli snöstorm senare.

Vi kollade en del. Inga otrevliga dofter, Svansarna uppåt.

Jodå det hade rört sej både det ena och det andra. Hade kommit lite snö, men alldeles för lite för att se spår. Alltså hade matte tumstocken i fickan helt utan anledning.

Jaha så var det dags. Basse hittade nåt spår och svansen åkte ner.

Här har nån kissat. Jag gjorde en Basse, lyfte på benet och pinkade över. Inte en utan två gånger, lika bra att bertätta att detta är vårt revir. Det där med att lyfta på benet det gör jag bara när det är dags att ragga eller vara satt i Hormonhäxefängelset.

Kolla Basse han spanar från det håll vi kommit och har svansen mellan benen. Detta gillar han inte och jo jag kände också doften och närvaron.

Var alldeles ödsligt, ingen varg som visade sej.

Så Chefen har jobbat med motorsågen så nu kommer alla vandrande hundar fram igen.

Basse han bara spanade och spanade. Jobbigt detta att ha en flock vargar som gillar våran etapp.

Jag letade godis, Basse hade inte ens tid med det. Han skulle ha stenkoll på allt.

Eftersom det blåste runt ännu fler invånare från Norra ishavet så skulle vi gå tillbaka. Dessutom är det jobbigt för oss att vara på helspänn hela tiden. Jag käkade upp godiset själv.

Lika bra att hjälpas åt för matte med sin usla nos har vi ingen som helst använding av.

Långt uppe på ett berg stod det en hjort eller om det var ett rådjur. Svårt att se på långt avstånd och båda finns där.

Långt där borta står våran bil och Basse han gick till och med på bakbenen för att ha koll på nåt han märkte. Men syntes fortfarande ingenting.

Var skönt att komma till den slippa den iskalla blåsten och vara på helspänn för dofterna son berättade att vi inte var själva.

Vid torget där kom minsann julgranen åkande.

Så ringde Bassehusse och vi skulle hem till Basse. Trodde att vårt samboskap skulle ta slut.

Nä matte skulle kolla om Nisse ville gå ut, det ville inte Nisse han tittade ut vände och såg till att matte fyllde på hans käk istället.

Ute på Basses sjö där vaknar isen på allvar nu. Kanske Basse begriper att nu är badsongen över. Matte pratade om att må det bli tjock i i vinter, för blir det sån så kan vi ägna oss år isrejs nu när lekplatserna och skogarna är så begränsade.

Åkte hem käkade och somnade. Tar på krafterna att vara på helspänn i skogen.

Skulle på eftermiddagsrunda, blåste ännu mera och det snöade massor.

Träffade vår allra bästa frysstädare som inte hade städat frysen. Lyssnade på tråkprat istället.

Inte fick vi gå till magiska fönstret heller, egentligen hade matte nåt ärende dit, men det var för uselt väder. Gick hem istället.

Sen hände det, Basse blev hämtad av sin husse!! Vadå vi kunde ha fortsatt vara sambos länge. Enligt matte så är det bra att Bassehusse är frisk igen och vi ska inte klaga vi har varit sambos i många dagar och Nisse saknar säkert Basse.

För övrigt så kommer Basse igen i morgon. Men jag ska sova utan sällskap i natt. Matte och katterna räknar jag inte.