Blev väldigt bra igår kväll. Det bestämdes att Basse skulle sova kvar hos mej. Sånt uppskattar vi alltid. Sover mycket bättre med sällskap.

Efter en god natts sömn så vaknade vi, gick ut på morgonrunda. Hem och käkade frukost, mycket godare med sällskap.

Så hamnade vi i bilen.

Hm, detta är vägen hem till Basse och det är lördag? Har vi sovit i en vecka så jag är släppt ur fängelset? Började självklart hoppas på hundträff med en massa trevliga kompisar.

Vilken blåsning!! Jag är fånge i min bil och sitter fortfarande i fängelse!

Utanför står Basse och är måttligt intresserad av att gå in till sin husse. Fast matte såg minsann till att han kom in.

Sen åkte vi. Jag skulle ut och röra på mej nånstans.

Här har jag inte varit på massor med månader. Matte trodde att det kanske skulle vara isfritt. Jag planerade jag. Här brukar jag kunna jobba som tryffelhund. Alltså försökte jag leta. Men det tar flera månader till innan det är dags i februari finns det ingen tryffel att jobba med.

Kände mej grundlurad för andra gången idag.

Titta så trevligt. Grusväg alldeles utan is. Solen sken och det var plusgrader, kanske att den behagar dö nu så våra skogar blir åtkomliga igen.

Nån gång för länge sen så har nån människa satt järnband runt trädet för att rädda det från att dela på sej. Men det måste ha varit väldigt länge sen för nu har det vuxit fast i trädet.

Hade inte gått här heller på väldigt länge så jag var upptagen ed att kolla viktiga hundsaker. Saknade faktiskt nån kompis att diskutera alla viktiga saker med.

Jaha, så var isen tillbaka på vägen igen. Fast det gick att gå i vägkanten.

Usch var så länge sedan jag gick här att jag förträngt farorna,

Ett par hästmonster, jag var övertygad om att de tänkte käka upp mej som mellanmål. Försökte smyga för att undgå upptäckt.

Nä nu är det riktigt otrevligt tänkte ta andra sidan av vägen.

Ännu ett hästmonster, okej obetydligt större än vad jag är men säkert livsfarligt. Hade tur det upptäckte mej aldrig

Där borta på andra sidan sjön brukar jag vara ibland. Har faktiskt bra lekplatser där. Hade varit betydligt lugnare att vara där. Men enligt matte så kan det vara en massa hundar där och så var det detaljen med mitt begränsade umgänge. Får bli nån annan gång.

Bra här var det isfritt och enkelt att gå. Hästmonstren på avstånd så jag kunde kolla alla viktiga händelser.

Där framme hade stormen byggt ett hinder genom att kasta ett träd över vägen. Men det var enkelt att passera.

Rinner en liten å där. Ingen is så jag drack kallt gott vatten. Hade Basse varit med hade han säkert kastat sej i och simmat. Men han roade sej med alla våra kompisar.

Tröståt en massa god bark från en blöt pinne jag plockade upp från ån. Mycket gott och näringsrikt.

Underbart en gammal ek som har ostblommor. Precis vad jag behövde i min ensamma tillvaro.

Hoppsan! Matte som sa att det gått bra att gå hela vägen, men här blev det halt och besvärligt. Men vi klarade det genom att gå i dikeskanten.

Så där, trevlig grusväg utan is igen. Sånt uppskattas efter all eländig halka överallt.

Gick till bilen och åkte hem.

Somnade, var ganska trött efter alla nya intryck.

Gick på eftermiddagsrunda. Hade sån tur att Vivecas magiska fönster öppnade sej och jag fick välbehövligt godis.

Nästan all is var borta så jag hörde att matte pratade om att nu skulle det gå att vistas ut utan de där kängorna med extraklor.

Gick hem, hann vara hemma en stund så knackade det på min dörr. Tänk utanför stod minsann Alice!! Alice mattes brorsa bor ovanpå mej och Alice var ute och rastade honom, men se gå en trappa till det hade hon inga som helst planer på. Hon vet minsann var jag bor. Vi hade ett mycket trevligt hundsamtal medan människorna pratade tråk Fick höra en del skvaller från hundträffen om hur trevligt de hade haft det. Så hörde jag att på måndag är vi Flocken igen och matte har en plan. Lät som en lysande plan.

Är det möjligen måndag i morgon??