Ordning i morse, jag fick åka och hämta Basse. Blev inte så mycket morgonspring eftersom det försökte falla svampvatten.

Hem, käkade frukost och Basse kollade så jag inte käkat upp hela Hälgehornet under helgen. Ingen fara det där hornet räcker hur länge som helst.

Så skulle vi till skogen, enligt matte väntade jobb.

Detta blir bra, vi ska tydligen jobba på Sörmlandsleden igen och ta en mycket bra väg till den. Perfekt att få parekera vid ett hus långt bort i skogen.

Ja, ja vi kommer men du är så långsam och vi har faktiskt bråttom. Men bäst att visa att vi lyssnar och kommer.

Du kan komma sen, vi måste kolla så våran skatt finns kvar här borta.

Jodå den döda Hälge fanns kvar. Nån hade släpat i väg benet från vägen men det hittade Basse längre bort. Vi gnagde länge på de utsökta revbenen och lite andra ben. Gillar när Hälge dör i skogen eller tappar horn till oss.

Så styrkta av allt bengnagnade så kunde vi fortsätta, hade massor att kolla.

Enligt Basse mycket viktigt, kolla alla bäckar. Eftersom det fallit massor med svampvatten så finns det en massa nya såna också.

Dett ska bli ett blåbär. Årets första kart som matte genom ett under lyckades se. Vi bryr oss bara om blåbär när det finns goda mogna bär.

Jodå skogen är blöt, väldigt blöt. Basse han njuter och faktiskt så provade jag också lite vatten, man är väl en bra kamrat.

Så nu har vi kommit till min Sörmlandsledsetapp. Detta är ungefär mitten på den och här där de fyra socknarna möta är det alltid väldigt bra.

Precis som det ska vara, stenröset hade en massa ostblommor till behövande fyrbent etappansvarig med assistent. Vi städade mycket noga.

Fortsatte på leden för matte skulle göra saker längre bort. Vi kollade en massa viktiga hundsaker.

Fast vi kopplade av med en hel del lek och spring också. Mycket skoj hade vi som vanligt.

Så jag har kollat spängerna och Basse vattnet, mycket bra arbetsfördelning. Bara att vänta på den tvåbenta som pratade om hal lera i backen. Märkte inte vi.

Du har ingen känsla av att vi har väntat på dej i minst en vecka. Du vet alla de där grenarna du klipper bort besvärar inte vandrande hundar så det är väl ganska onödigt att åtgärda dom?

Hon kom så vi kunde fortsätta fast det var många stopp.

Detta påstår matte är en alldeles unik bild. Jag hade legat på den lilla bron, nån klippte i flera dagar nu igen, men så bestämde jag mej för att hjälpa Basse att kolla bäcken. Vattnet var helt okej, gott och kallt, var skönt att svalka tassarna.

Fast Basse han bestämde sej för att kolla mycket mer av den, enligt honom var den till full belåtenhet överallt.

Matte klippte ännu mer, nåt om att vandrare inte ska få grenar i ansiktet. Viktigast är att hundar kan passera.

Bra äntligen är den där eländiga sekatören undanstoppad, för här blev det klippt för ett tag sen. Alltså slapp vi en massa tråkväntan.

Lämnade leden och tog en annan väg genom skogen. Så bra detta att inte behöva gå samma väg tillbaka och vi hade lika mycket att göra här.

Gott om vatten är det, här hade det till och med blivit ett fint litet vattenfall av allt svampvatten. Bra för det behövs massor med sånt till marken.

Där framme bakom ladan där står min bil, alltså är det snart slut på allt skoj. Fast vi hade varit flera timmar i skogen och haft fullt upp hela tiden.

Jaha fångenskap igen då. Men faktiskt så var vi trötta. När vi kom hem kkade vi lite och sen hade matte de vanliga hörselhallucinationerna. Hon pratade om snarkande hundar och att Basse pratade i sömnen. Tror vi inte ett ögonblick på, vi varken snarkar eller pratar i sömnen.

Trist eftermiddagsrunda som vanligt, träffade inte några vi känner.

I morgon ska vi hitta på nåt annat, får se vad det blir.