Helt perfekt början på dagen. Åkte och hämtade Basse inget svampvattennedfall så vi tog en rejäl springrunda. Lång och snabb, hörde att matte hade åsikter. Struntade vi i, springa fort och mycket före frukost är perfekt, hon borde prova.

Hem till mej käkade frukost, långa springturer ökar aptiten, pratade en del om vad vi skulle hitta på idag.

Blev en hemmaskog men det var ganska länge sen vi var här så det var okej. Basse hade inget minne av nån frukost så han käkade gräs.

Det var alldeels utsökt gräs där så jag käjkade också, Självklart blev vi kallade för kossor, ursäkta vi är hundar och saftigt gräs är gott.

Kollade en massa i skogen. Vi hörde nåt, vi var minsann inte ensamma. Det var nåt djur i skogen också.

Struntade i vad det nu var, det ville troligen inte umgås med oss i alla fall. Basse skötte inkallningen alldeles perfekt.

Finns hur mycket vatten som helst i skogen. Gott är det men Basse han ansåg att det var bäst att bada samtidigt som han drack.

Äsch! det är en bäck ivägen, matte bara klev över, Basse badade och jag viste inte hur jag skulle lösa det. Tog sats för sent för hoppet så jag hamnade med bakdelen i vattnet. Tur att matte inte hann få med mitt misslyckande på bild.

Du kallade och så klart vi kommer. Vi gör allt tillsammans, hörde nåt om sammanväxta hundar.

Hörde och kände doften igen av vad det nu var. Hamnade i fångenskap för vi var alldeles för intresserade av detta något.

Åh tack snälla Rådjur för att du råkat tappa ett av dina ben precis där jag passerade. Sån här det är gott det, gnagde mycket på det.

Sen fick Basse ta det, vi delar liksom alltid på allt. Bara det att han och jag var överens om att vi skulle ha det med oss. Tänkte att det kunde vara bra att stanna ibland och gnaga en stund. Vi släpades iväg utan Rådjurs tappade ben, då visste vi inte vilken skatt vi skulle hitta en dryg timme senare.

Bestämde oss för att ta den här vägen, det var länge sen och matte var lydig och följde snällt med oss.

Kollade en massa viktigt. Hade rört sej många olika djur där och fanns en massa spännande dofter.

Överallt är det vatten till Basses stora lycka. Bada i allt så han hade tassarna överfulla med att prova allt från små pölar till stora som nästan var som sjöar.

Så kom vi till min Sörmlandsledsetapp. Allt var i ordning för vandrande hundar, bara matte som pratade om att vi snart ska börja måla markeringarna. Vadå, vi hundar vi hittar minsann utan såna.

Kollade en massa mer viktiga saker, sånt som bara vi hundar begriper.

Ha tålamod Basse hon den långsamma kommer. Hörde nåt gnäll och väldigt blöt och hal mossa i en backe, vi fyrbensdrivna märker minsann inte av sånt inte. Måste vara besvärligt att vara tvåbening.

Nu händer det grejer. Basse gick och rotade vid en gran och hittade nåt.

Kollade vad han hittat. Har aldrig set nåt sånt här och mattre funderade på vad vi nu hittat för gamla bendelar.

Ben?? Här pratar vi värsta, bästa skatten nånsin!! Hälge hade minsann tappat ett av sina horn. Har aldrig hittat nåt av Hälges horn förut och så otroligt utsökt gott det var att gnaga på.

Livet i skogen är alldeles, alldeles underbart när sånt här dyker upp.

Stort är det och faktiskt första gången som matte lyckas hitta ett horn som Hälge tappat. Såna brukar visst försvinna snabbt när det hittas av olika djur.

Basse ville ha tillbaka sitt fynd så han fick de och talade om att Hälgehorn det var det allra bästa man kunde gnaga på.

Av en massa gnagande blir vi törstiga. Tur att det är gott om vatten i skogen, utsökt gott vatten dessutom.

Så var det dags att åka hem igen.

Titta!! Hemma på min gata och matte har tagit fram vårt horn från min bil. Tänk vi fick minsann ta hem vårt fynd, första gången i världshistorien som det händer. Annars heter det bara att alla ben och skallar som Vilda grisar och Rådjur tappar ska vara kvar i skogen.

Matte vägde hornet, ett drygt kilo väger det. Hörde nåt och att det måste bli tungt för Hälge att gå runt med ett par kilo extra på huvudet.

Hade världen gnagfest sen, i bland gnagde vi tillsammans och ibland turades vi om. Tuggben är väl inget att ha när vi har Hälges horn. Detta kommer att räcka väldigt länge.

Har sett att Kleptoman Leya kastat lystna blickar på det, men så stort och tungt som det är så lär hon inte lyckas att stjäla det.

Nästa gång Alice kommer så ska hon också få prova det.