Ordning i min tillvaro igen. I morse fick jag åka och hämta Basse. Vi tog ett långt morgonspring, hade mycket at ta igen eftersom vi missade det igår.

Hem till mej, käkade frukost och brottades alltså en perfekt morgon. Sen skulle vi till skogen, matte pratade om nåt vi skulle fixa på Sörmlandsleden.

Det här blir perfekt. Vi ska gå vägen där den där benskatten, alltså döda älgen finns. Jag hade genast massor med planer.

Kollade en massa intressanta dofter. Man ska alltid vara minst två hundar, gärna flera för att kunna prata om alla viktiga saker vi hittar. Sånt begriper inte människor.

Kom Basse, den långsamma struntar vi i. För jag har något viktigt att visa dej.

Benskatten i skogen, den där döda Hälge som jag såg för en vecka sen. Nu hade det varait många och haft fest på Hälges ben. De smarriga revbenen var borta, men Basse var mycket imponerad av allt som fanns kvar.

Mitt, bara mitt. Alltså det här Hälgebenet kan räcka hur länge som helst. Vad ska man ha tuggben till när det finns sånt här?

När jag var klar och vi skulle fortsätta så tog Basse och provade stora Hälgebenet. Han var mycket nöjd med det han också.

Vi fortsatte, hade fullt upp med att kolla en massa viktiga hundsaker. Var länge sen vi var i den här delen av skogen och vi måste ha stenkoll på allt.

Mycket viktigt enligt Basse. Så mycket vatten att han kunde bada i det, alltså alldeles perfekt.

Jag nöjde mej med att dricka, var ganska törstig efter allt utsökt bengnag tidigare.

Så framme vid min Sörmlandsledsetapp och tillfälligt fångar ifall det skulle komma vandrare.

Perfekt gränröset för de fyra socknarna hade som vanligt en massa sotblommor. Tror det begriper att det fyrbenta etappledaren med assistent behöver en massa energi.

Ja du Basse, det blev inget jobb på leden idag. Den där extremt förvirrade hade lagt sekatören i en jacka och tagit på sej en annan. Klippa grenar och sly utan sekatör funkar inte.

Motion kan man aldrig få för mycket av så vi sprang mycket och fort balnd blåbärsris och stenar. Vi måste hålla våra kroppar i trim. Roligt hade vi också.

Blev nästan samma väg tillbaka. Perfekt enligt oss eftersom vi skulle passera benskatten igen.

Matte hittade små svampar som heter Kotteskivling, de växer på begravda kottar av Tall och Gran. Hon har svår abstinens efter att få lära hundar mer om svamp. Alltså fick Basse bekanat sej med dom. De är faktiskt matsvamp men så små att det behövs enorma mängder för att räcka till nåt.

Perfekt eftersom svamp alltid ger ost. Jag kan de där Kotteskivlingarna med delade självklart med Basse.

Tillbaka till benskatten. Ännu bättre att matte blev upptagen med ett telefonsamtal så vi kunde gnaga mycket och länge. I nästa vecka ska vi eller om det är matte träffa ett filmteam och bli intervjuade om Sörmlandsleden. Var en massa planering runt det. Vad då planera jag och Basse har en del vana från sånt och matte har tappat räkningen på allt som filmats till TV och sånt om svamp och svamphundar. Matte kan skjutsa oss till mötesplatsen så kan vi fixa både intervju och berätta allt om hur vi som hundar jobbar på leden.

Dumheter varför blev vi fångar?  Om den där människan hade nåt begrepp om viktiga hundsaker så hade hon låtit oss vara på fria tassar och försöka ta med Hälgebenet.

Även som fånge går det faktiskt att försöka bada i vattensamlingar. Basse sa att det är väldigt viktigt att prova all för tänk om Vattentjuven hittar dom?

Sen var det bara att åka hem igen. Hemma så somnade vi gott ett tag.

Trist eftermiddagsrunda inga vi känner ute.

I morgon är det äntligen lördag och jag får hålla ordning på hundträffen utan Basses hjälp. Han är visst hundnappad av sin husse då. Går säkert bra och jag hoppas att det kommer många som vill mingla och leka.